Dagen efter |
Känslokall igår,
baksmälla idag,
samvete som gnager i magen
Borde höra av mig till dig,
och säga som det är,
borde inte
ge dig falska förhoppningar,
även om det igår
kändes skönt
Men jag vet,
att om jag hör av mig,
blottar mig,
öppnar upp,
om så bara en liten, liten springa
så ryms dina nålar
Visar jag barmhärtighet
och för en enda sekund
sänker min gard,
om jag sträcker ut en hand
så ser du din chans,
du sticker ner mig,
ser på mig där jag ligger,
har övertaget
igen
För ingen
ska tro att de kan röra dig,
du som är sten
och bättre
än alla andra
Men det magonda samvetet
känns värre
än vad mitt osårbara övertag
känns bra,
så jag barrikaderar mitt hjärta
så gott jag kan
och skriver ett sms
Skriver att gårdagen
var fin och mysig,
men att den för mig
var just det,
inte början på någonting nytt
Skriver att jag bara
vill ha vänskap,
ses och höras,
men inte alls ofta
Skriver att jag är ledsen
om jag sänt ut andra signaler
och att jag inte vill
att du ska bli sårad
Givetvis
svarar du
med spjutspetsar,
sköldar,
och det är rustningar
som skriver
att du kände
precis samma sak,
att du inte ville
någonting mer med mig
Och mitt övertag
är borta,
min känsla
av att du nu
vill ha mig
och att jag är den
med ett val,
varade blott ett ögonblick,
bortblinkat
av min barmhärtighetsgest
och din lögn
Jag säger lögn,
för jag vet
sanningen,
den fanns i dina ord igår,
i dina blickar,
i din svartsjuka
och i din tacksamhet
Kanske
kan du intala dig själv
att mitt val
att välja bort dig
egentligen
var ditt
Men innerst där inne
så vet vi båda två
Jag älskade dig,
men såhär i efterhand
ser jag tillbaka
och har svårt att förstå
Hur kunde jag
ha ett sådant tålamod
med dina nålsord?
Hur kunde jag
ha ett sådant överseende
med din känslokyla,
ditt messiaskomplex
och din brist på självinsikt?
Hur kunde jag
vara så stark,
älska dig så mycket
att jag stod ut med
att du ständigt
satte dig över mig
och nästintill aldrig
var ett stöd för mig?
Jag ser på dig
som om du vore
en helt annan person,
någon
som jag aldrig någonsin
skulle låta vidröra
min insida,
men du är ju
precis densamma,
du är personen
jag gifte mig med,
försökte skaffa barn med,
du är personen
jag ville
skulle uppfostra
mina barn
Tankar
som inte
går ihop
Och orden jag fick läsa,
som utväxlats
mellan dig och din syster,
orden om mig,
gör mig arg
För
du
är
elak
Ät dina lögner,
och rör mig aldrig mer
Och oavsett
vad du säger
så vet jag
att du behöver mig,
att ju fler nya relationer
du skaffar dig,
ju mer kommer du inse
vad du kastade bort
med mig,
och du kommer
för alltid
att ångra dig
För oavsett vad du säger
så vet vi båda två
...
Marcus
|
|
|
|
