Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Övriga dikter

Dagen efter

Känslokall igår,
baksmälla idag,
samvete som gnager i magen

Borde höra av mig till dig,
och säga som det är,
borde inte
ge dig falska förhoppningar,
även om det igår
kändes skönt

Men jag vet,
att om jag hör av mig,
blottar mig,
öppnar upp,
om så bara en liten, liten springa
så ryms dina nålar

Visar jag barmhärtighet
och för en enda sekund
sänker min gard,
om jag sträcker ut en hand
så ser du din chans,
du sticker ner mig,
ser på mig där jag ligger,
har övertaget
igen

För ingen
ska tro att de kan röra dig,
du som är sten
och bättre
än alla andra

Men det magonda samvetet
känns värre
än vad mitt osårbara övertag
känns bra,
så jag barrikaderar mitt hjärta
så gott jag kan
och skriver ett sms

Skriver att gårdagen
var fin och mysig,
men att den för mig
var just det,
inte början på någonting nytt

Skriver att jag bara
vill ha vänskap,
ses och höras,
men inte alls ofta

Skriver att jag är ledsen
om jag sänt ut andra signaler
och att jag inte vill
att du ska bli sårad

Givetvis
svarar du
med spjutspetsar,
sköldar,
och det är rustningar
som skriver
att du kände
precis samma sak,
att du inte ville
någonting mer med mig

Och mitt övertag
är borta,
min känsla
av att du nu
vill ha mig
och att jag är den
med ett val,
varade blott ett ögonblick,
bortblinkat
av min barmhärtighetsgest
och din lögn

Jag säger lögn,
för jag vet
sanningen,
den fanns i dina ord igår,
i dina blickar,
i din svartsjuka
och i din tacksamhet

Kanske
kan du intala dig själv
att mitt val
att välja bort dig
egentligen
var ditt

Men innerst där inne
så vet vi båda två

Jag älskade dig,
men såhär i efterhand
ser jag tillbaka
och har svårt att förstå

Hur kunde jag
ha ett sådant tålamod
med dina nålsord?

Hur kunde jag
ha ett sådant överseende
med din känslokyla,
ditt messiaskomplex
och din brist på självinsikt?

Hur kunde jag
vara så stark,
älska dig så mycket
att jag stod ut med
att du ständigt
satte dig över mig
och nästintill aldrig
var ett stöd för mig?

Jag ser på dig
som om du vore
en helt annan person,
någon
som jag aldrig någonsin
skulle låta vidröra
min insida,
men du är ju
precis densamma,
du är personen
jag gifte mig med,
försökte skaffa barn med,
du är personen
jag ville
skulle uppfostra
mina barn

Tankar
som inte
går ihop

Och orden jag fick läsa,
som utväxlats
mellan dig och din syster,
orden om mig,
gör mig arg

För
du
är
elak

Ät dina lögner,
och rör mig aldrig mer

Och oavsett
vad du säger
så vet jag
att du behöver mig,
att ju fler nya relationer
du skaffar dig,
ju mer kommer du inse
vad du kastade bort
med mig,
och du kommer
för alltid
att ångra dig

För oavsett vad du säger
så vet vi båda två






...

Marcus
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
child_of_dreams
26 dec 18 - 00:41
(Har blivit läst 25 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord