I takt med att du bleknar bort |
Du spirade,
blommade, slog ut
i mitt innersta,
slog rot i en känsla
och växte
Vi klippte alla band
och nu är jag vilse,
letar efter dig
på sociala medier
men gillar inte
vad jag hittar
Försöker vårda mitt lilla frö
via instagrambesök,
men istället vissnar jag
Kan någon som du
verkligen vara rätt
för någon som jag?
Jag vet
att bara känslor
spelar roll,
men tid får mig att glömma
och på distans
bleknar du bort
Längtar intensivt
efter att omfamnas,
inhysas i kroppsvärme,
men orkar inte
börja om,
orkar inte heller
röster från förr
och börjar tveka på
om jag ens orkar dig
Inatt bad jag honom sova här,
för att känna värmen från hans hud,
men jag var bara kall
och han blev sårad och vände ryggen till
Det är svårt med människor
som man älskar och bryr sig om,
men som man ändå inte gillar delar av
Är känslomässigt dränerad,
samtidigt kastar jag mig in
i allt det som får mig att känna starkast,
lindar känslor kring benen
tills jag snavar,
försöker ta mig upp
men fastnar
Vet inte riktigt
vad jag gör,
får ibland för mig
att när något är trassligt
behöver jag reda ut allt,
allt som någonsin varit
och allt som kanske kan bli
River fram alla skelett
som dinglar från galgar,
alla gamla kvitton
och fotografier,
öser ut allt jag har i alla lådor,
ut över golvet,
vadar fram genom högar av skrot
Det kommer bli så skönt
när jag rensat ut allt det här,
allt kommer ligga uppmärkt,
begripligt i bokstavsordning,
och det jag inte behöver
kommer vara kasserat
Men i alla drivor av pinaler
hittar jag plötsligt ingenting,
vet inte var jag ska börja,
det blir överväldigande
och jag känner
hur benen viker sig
Dråsar ner
i närmaste röra
och här ligger jag nu,
saknar dig,
tror jag,
kanske,
fast kanske inte,
och stirrar i taket
medan det någonstans
tickar en klocka,
i takt med att du
bleknar bort
...
Marcus (den nya Marcus)
|
|
|
|
