Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Övriga dikter

jag sitter

Jag sitter på stationen, det är höst, men ännu inte
så kallt att man behöver hålla sig inomhus, jag har
klänningen på mig, den svarta, i creppe från gina tricot
som jag känner mig så himla snygg i och leggings
och mina svarta ballerinaskor, och klockan kan väl vara
runt tio kan jag tro, folk rör sig runt omkring mig
men ingen slår sig ner på kanten där jag sitter
jag tittar på dem, mest killar faktiskt, de är också
på väg någonstans, väntar på olika bussar, precis som jag
eller om jag bara låtsas, jag kanske helst av allt
skulle vilja att en kille slog sig ner intill mig, tog mig
i famn, sa att jag var det sötaste han sett, men det sker inte
jag trevar i fickan efter en cigarett, men hittar ingen, inte
i min väska heller. En kille, han har stått i min närhet rätt länge nu
tittar hela tiden åt mitt håll, så jag särar lite oskyldigt på benen
låter honom anan trosorna, fast jag är inte säker på att han uppfattar
min invit, det är skymning och gatubelysningen är inte den bästa
jag skrevar lite extra mycket, som på killars vis
han har full insyn nu faktiskt, och jag tror att han kollar in mig nu
tittar hela tiden åt mitt håll, tar några steg närmare, säger något jag
inte riktigt uppfattar, jag frågar honom och förstår plötsligt
att han ber mig om en cigarett, jag som ingen har, så jag
skakar bara på mitt huvud, han uppfattar mitt nekande svar
och då är jag plötsligt inte intressant längre
han beger sig bort mot sin egen väntkur
jag reser på mig, tar några steg bort, tänker att jag ska
bege mig hem, börjar gå, kommer upp på trottoaren, går
uppför en liten backe och just där blir jag omkörd av en liten grabb
på cykel som sedan stannar, frågar om jag vill ha skjuts
jag svarar ja och hoppar upp på pakethållaren
efter att ha dragit upp klänningen till midjan
och känner hur det bär iväg på en lite vinglig färd
Pojken frågar efter mitt namn och jag svarar lilla My
han vill veta var jag bor och om vi kan träffas fast inte i kväll
för han är upptagen, men i morgon skulle kunna passa
föreslår han utan att vänta på mitt svar som jag dröjer med
för jag tänker att det vore kanske inte så passande
för en gift kvinna att bara ge sig i lag med en ung kille
på typ sexton år eller så, hur trevlig han än verkar
jag njuter bara av att sitta på pakethållaren, hålla honom
om midjan, och med klänningen uppdragen känna
bilisternas blickar på mina ben, vinden i mitt hår
fram till korsningen där han släpper av mig
och han säger hej, jag hinner inte ens ge honom en puss!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
dreamoflife
9 dec 18 - 14:31
(Har blivit läst 397 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord