Och allt som finns kvar är en tom glädjeburk |
Panikattackerna kommer oftare nu
Med mer kraft och utan förvarning
Kastar omkull mig
Och det känns som att jag krackelerar
På nytt varje gång
Jag pendlar mellan dödsångest
Och känslan av att jag inte är intresserad längre
Jag kan bli den lyckligaste
Människan i universum men jag
Bryr mig inte
Jag vill inte
Pendlar mellan hypokondri och lusten att
Göra mig själv illa
Känslan av att jag kollar på
Färg som torkar oavsett
Vilken aktivitet jag gör
Gör sig påmind ofta
Och jag äter bara när yrseln blir
För svår, och benen känns som
Att dom är av gummi
Ni kunde ge mig min favoritmat
Och det skulle smaka som tegel i min mun
Jag nämner det inte
Inte rakt ut
Men jag vet att sorgen och apatin
Speglas i mina ord, i mitt monotona tonfall
I min dagsform
I mina dagar
Som både blir för korta och outhärdligt långa på samma gång
Jag är inte rädd för själva döden
Men att dö efter att ha levt
Så många år med depression
Och inte hinna leva
Det är jag livrädd för
Jag vill inte att mitt liv
Ska vara ett exempel på hur
Vissa människor aldrig blir lyckliga
Samtidigt som jag är rädd
För att dö innan jag fått leva
Är jag rädd för att leva
För att livet innehåller
Sorg
Depression
Rädsla
Panikånge stattacker
Och varje gång
Så går jag sönder igen
Och jag tar mig upp på fötter igen
Men
Känslan av att
Jag kollar på färg som torkar
Vägrar lämna mig
|
Kommentarer | minperson - 4 dec 18 - 10:57 | Tack, tiggarflikkan och glasbit(: | Tiggarflikkan - 2 dec 18 - 00:30 | "Känslan av att
Jag kollar på färg som torkar"
<3 | glasbit - 30 nov 18 - 01:59 | Du är ju otrolig. Så jäfla bra!!! |
|
|
|