Över och förbi |
Jag är
lika delar
emotioner
som
logik
Skriver när jag känner,
styr när jag tänker
Men nu
skriver jag känslokall,
avstängd,
frågar mig
som så många gånger förr
om min kyla är
försvarsmekanismer
eller om jag faktiskt
på riktigt
inte känner något
för honom
Och om jag känner något
för att han nu
vill ha mig tillbaka,
ge mig allt jag drömt om,
känner jag osäkerhet
kring vad jag ska göra?
Eller känner jag sorg, ångest
över att jag tänker göra
det som logiskt är uppenbart rätt?
Eller känner jag skadeglädje
över att jag nu är den med makt,
han nu den som blir avvisad?
Gör det ont?
Eller är det skönt?
Är jag avstängd
för att det är för jobbigt,
eller känner jag inget
för att det inte är jobbigt alls?
Min logik säger mig
att jag är över och förbi,
om känslorna vaknar
så hoppas jag
att de håller med
...
Marcus
|
|
|
|