Oärlig bekännelse - del ett |
Snart är det ny dag
än har dunklet överhanden
vintergryning skall dagas kall
I skydd av dunklets belysning
skriver jag i min dygdens bok
började skriva vid midnatt
så långt hunnen
är den helt tom
vita ark stirrar mot mig vidöppna
Sanningen är att jag skrivit i den
så länge jag kan minnas
använder jag vit bläck?
är jag självblind flydda dagars hornhinna avskavd?
suddar demiurgen ut det jag skriver?
platt intet betyder detta för boken är tom
Sitter och funderar över synder
sår och skav, salt skär och skärseld
saltad kommer min nota att vara
på domedagen
Järnskodda ord
saknar barmhärtigheten
att krossa kraniet och ge mig min frihet
de slinker förbi
rakt in i hjärnan
studsar fram och tillbaka
upprepas återupprepas återupplevs
inne i hjärnskålen
Jag våndas
jag våndas så
|
|
|
|