Panik |
Jag kom över paniken
efter två dagars ångest,
två nätters hjärtklappning
Hans röst var lugn
när jag skulle somna
och jag vilade i den
Jag blev fri
från klaustrofobin
när jag suddade ut
alla förväntningar
och en liten del av mig
såg fram emot
att höra hans röst igen,
hans mörka mjukhet,
eftertänksamhet
och värme
En liten del av mig
såg fram emot
hans händer,
så försiktigt inkännande,
trygga och bestämda
på samma gång
Han inledde sitt sms
precis likadant som jag,
den där natten då jag grät,
hade svårt att andas,
den där natten när paniken
borrade vassa klor djupt in i bröstet
"Jag har tänkt och känt efter lite..."
Ord som jag känner igen
alltför väl,
förstår
alltför väl
Och sedan ord om panik,
som om det vore mina egna
Han bad mig
om några veckor,
om tid för sig själv,
om att höras längre fram
när han kanske,
förhoppningsvis,
kände annorlunda
Och plötsligt
var det inte alls
en liten del av mig
som ville träffa honom,
ha honom nära,
det var allt,
allt som är jag
Så praktiskt.
Vill jag ha det
jag inte kan få?
Eller vill jag ha
honom?
Är det för att han
är som jag?
För att vi båda förstår
panik i bröstet
och snabb andhämtning?
Vi måste vara
gjorda för varandra.
Han har redan gett mig veckor
och nu är det min tur
att bjuda tillbaka
Kanske hörs vi igen,
panikslagna, lugna
om vartannat
Kanske inte.
...
Jakob
|
|
|
|
