mitt hjärta |
I mörkret ligger jag ensam
Mitt blod och mina tårar blandas i en mörkröd sörja på golvet
Mitt hjärta skenar i bröstet
Och hur mycket jag än försöker kan jag inte få det att sluta dunka
Det bultar och dunkar så mycket att det gör ont
Och jag kan inte sluta tro att det vill ut
Det vill ut ur min trasiga kropp
Jag förstår det
Jag förstår varför det inte vill vara kvar
Mitt hjärta såg hur jag gick på deras falsa löften
Mitt hjärta såg hur jag ovetande gav mig själv till dem
Men hur mycket mitt hjärta än ropade och skrek kunde jag inte höra det
ty mina öron hörde endaste deras viskningar
Och först nu har jag börjat höra mitt hjärta, dess förr så starks skrik har nu blivit till viskningar
Viskningar som hoppas på att jag den här gången ska lyckas
Den här gången ska jag bli fri
eller inte....
(Hämtad från mitt tidigare konto)
|
|
|
|
