Gränspsykos |
Det är när världens färger byts ut
Som jag vet att det har hänt igen
Någon har stoppat en duk över solen
Och färgerna är mer gråa och blinkande
Då vet jag att jag inte är galen
Bara fast i ett gränsland
Ett ingenmansland
Men även om det är ingenting
Och allt är tomt i min värld
Så är det bekant
Nu vet jag att alla insekterna
Kanske inte alls finns
Och att det som kryper på min hud
Kanske bara är en påhittad rädsla
Som rymt från huvudet
Ut i kroppen
Jag suckar lättat
För även om jag kanske inte är helt fungerande
Så är jag inte galen
Varje gång
Är jag rädd att jag tappar fotfästet
Åker ut i rymden
Men när världens färger byts ut
Och jag lägger märke till det
Så förstår jag att jag inte blivit helt galen
Den här gången heller
Jag är bara på gränsen
Går balansgång
I mitt ingenmansland
Alldeles ensam
Men även om tystnaden skriker
Så är det åtminstone bekant
Och jag lägger märke till att
Något är inte helt rätt just nu
Så jag är inte galen ännu
Jag är bara på gränsen
|
|
|
|
