Jag älskarhatar dig, kom hem |
Ett ögonblick,
och fyra månader senare
sitter jag i sängen,
i smutsiga lakan
och blandar salta tårar
med salt svett
Jag önskar febrigt
att magin var äkta,
att vi krockar in i varandra
på gatan,
ser in i varandras ögon
och brister ut i skratt
över hur dumma vi varit
som trott att vi någonsin
skulle kunna höra hemma
någon annanstans
Det är ju vi,
konstaterar vi,
det har aldrig varit en fråga,
alltid ett faktum
Så varför är du inte här?
Hur jävla dum i huvudet är du,
som går din väg
från vår sanning?
Vill lyfta luren
för att säga
att nu räcker det,
nu kan du komma hem
och leva ditt liv
med mig,
och vill skrika
all min ilska,
vräka den över dig
och vill aldrig mer
se dig igen
Jag älskarhatar dig
så otroligt mycket
Kom hem och älska mig
som det var menat
och lämna mig ifred,
och dra åt helvete
...
Marcus
|
|
|
|
