Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Övriga dikter

Jag är inte sorgsen, bara uppgiven

Jag är ett hus
Mitt liv är vägen som leder
Till och från mitt hus
Varje rum
Är en del av mig,
Fylld med erfarenheter, tankar, känslor som möblering
Tavlorna på väggen är minnen

Efter inbrottstjuvat
Stulit möblering
Och vandaliserat mig
Rev jag ned mig själv,
Och började bygga upp mig på nytt
Ett mer stabilt bygge

Men nu
Försvinner viktiga byggdelar
Pelare som håller mig uppe
En efter en
Och oavsett hur stabilt
Jag trodde jag byggt upp mig igen
Så är jag inte osårbar
Känner hur allt börjar
Vingla
Krackelera
Raseras

Jag blir inte bestulen
Inte uppbruten
Inbruten
Men jag förlorar min grund

Och jag har inte rasat samman ännu
Men egentligen är det
Bara en tidsfråga

Vid övergångsstället
Där inga bilister stannar
Gick jag långsamt
Inte för att jag vill dö
Eller bli skadad
Men jag behövde en påminnelse om
Hur det känns att
Känna någonting alls
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
minperson
7 jun 18 - 14:28
(Har blivit läst 426 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord