En herre och en slav |
Så många krav. Vad ska ett litet vinddrivet flarn som jag mäkta med?
Jag som inte ens kan torka mig själv, hur ska jag fullgöra alla dessa plikter?
När benen misslyckas med att bära min vikt, hur ska jag då bära
om så en fjäder på mina axlar som en och annan Atlas?
Nej lillis det här bådar inte gott det lovar inte gott.
Det är beskare på tungan än gallan i avföring som stått sig torr i två dagar.
Så vänder någon ett blad åt mig. Det var inte jag tro mig. Vardagens
alla små vedermödor var rena hieroglyferna och jag en analfabet.
Där hade jag inget att hämta. I det migränframkallande själamördande
lunk, lump, kaffesump som dukats åt mig var jag åskådare. Drivved.
Utan kontroll utan inflytande ändå sägs det att Herrens vägnar äro
outgrundliga och vågorna kan föra dig till intressanta platser.
Jovars visst strömmade det stritt. Nerför kind men uppå livet.
Underströmmen sög ner mig fyllde mina lungor med livsvatten.
Jag föll, föll och föll så skönt mot den skönaste himmel.
|
|
|
|