Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Himmelsberget - kapitel 43

Den stod framför mig och de vita fjädrarna glänste likt silver i ljuset från solen och dess näbb såg ut att vara av guld. Den vandrade i det gröna gräset som sakta vajade i vinden och alldeles bredvid fågeln växte ett pilträd med vackra rosa blommor och blad. Fågeln lyfte på sitt ståtliga huvud och den såg på mig och jag var mållös.
Tranan.
Det var tranan från mina drömmar.

Fågeln blinkade mot mig och den riktade sin näbb mot himlen och den flaxade med sina stora vingar och den hoppade med sina fötter i gräset innan den lyfte från marken och flög upp mot en klarblå himmel.
Framför mig fanns pilträdet och dess långa hängande grenar gungade i luften och blommorna släppte ifrån sig en svag doft som var söt som honung och jag såg på trädet.
Jag hade aldrig sett ett träd lika vackert som det här. Jag hade aldrig sett ett pilträd med rosa blommor och blad och jag häpnade av dess skönhet.
Vid Thoths vad det är vackert, tänkte jag och jag önskade att det fanns pilträd över hela staden. Ísoara hade haft sin frukt och Chérímevíi hade sina låga växande träd som bar färgglada blad i rosa rött och guld. Varför skulle inte min stad kunna ha pilträd som växte på varje tomt och som spred sin söta honungsliknande doft över staden?
Jag såg ner på mina händer och jag undrade.
Kalmaost hade sagt att jag delade hans krafter. Kanske kunde jag göra så att det växte pilträd på varje tomt runtom i staden?
Jag slöt mina ögon och jag koncentrerade mig. Jag föreställde mig hur staden såg ut och jag lyfte mina händer över mitt huvud. Jag visualiserade pilträdet och jag knep ihop ögonlocken och jag beordrade marken att dela på sig och ge plats åt vackra pilträd.
Ingenting hände och jag öppnade mina ögon och jag var besviken.
”Vad gör jag för fel?” sa jag till mig själv. ”Ljög han för mig?”
”Du kan inte beordra någonting att växa.” Jag hörde hur Kalmaost viskade till mig och jag slöt mina ögon igen. ”Du måste känna det växa.”
Jag lyfte åter mina händer och jag föreställde mig staden igen och jag visualiserade pilträdet framför mig och jag beordrade det att växa och jag föreställde mig hur det växte och jag kunde känna hur det växte.
Marken under mig började skälva och ett muller spred sig över staden och jag blundade hårdare och jag föreställde mig hur marken delade sig och ur den växte små pinnar som utvecklades till träd med rosa blad och blommor.
Jag sänkte mina händer och mullret och skälvningarna upphörde och jag öppnade ögonen och jag kunde inte tro att jag lyckades.
Jag hade inte sett resultatet än men jag visste att jag hade lyckats och jag var stolt över mig själv och jag visste precis hur jag skulle presentera staden för mitt folk.
Jag skulle stå framför dem och deras blickar skulle se på mig och alla skulle vara uppslukade av stadens skönhet och de skulle tänka; ”Vid Thoths, vilken vacker stad.”
Vid min sida skulle jag ha mina föräldrar och Sarlack och han skulle hålla mig i handen och mina föräldrar skulle le mot mig.
De skulle vara lyckliga för jag hade räddat Ísoaras folk och jag hade gett dem ett nytt hem och min stad skulle aldrig någonsin falla. Jag skulle stå framför mitt folk och jag skulle tala till dem och jag skulle hälsa dem välkomna och säga; ”Ni behöver inte längre fly för jag har gett er ett nytt hem.” Och med en svepande gest över staden skulle jag se på mitt folk och dem skulle jubla när jag sa; ”Välkommen till ert nya hem. Välkommen till Pelina.”
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Freyja171227
16 maj 18 - 00:23
(Har blivit läst 578 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord