Pappa, vårt möte |
Pappa,
vi sågs idag
för första gången
på femton år
Jag hade ångest
och stod utanför caféet
i alldeles för god tid,
tittade in genom fönstret,
såg en gubbe
och det dröjde
en minut
och ett par ögonkast
innan jag förstod
att gubben var du
Besegrade impulsen
att springa
för livet,
sköt upp dörren,
klev in
och mötte dina ögon
Elektricitet
genom kroppen
Du reste dig
och gav mig en kram
som varade en evighet,
som först värmde mig
och sedan
gav mig klaustrofobi
Du betalade för min äppelmust
fastän jag inte ville
och sedan frågade du mig
om mitt jobb,
sådant där
som du förstår dig på
Du log
när du hörde
om min målmedvetenhet,
sådant där
som du uppskattar
Men dina anletsdrag blev bistra
när vi pratade om allt som varit
Politikersvar,
pappasvar,
ickesvar
S å många olika namn
för samma sak
Jag sa till dig
att du var bra på
att svara fina var
runtomkring,
men att det egentligen
inte var svar
alls
Du sa
att du hanterar saker
genom att skjuta dem
ifrån dig,
lägga dem
bakom dig
Tro mig pappa,
jag vet
Jag sa
att jag förstod
hur svårt det här är för dig,
att jag uppskattar
att du anstränger dig
men att det ändå inte är
vad jag behöver,
men kanske
kommer vi inte längre än såhär
Du hade glömt
alla gånger du svikit
men efter ett tag
verkade du komma ihåg
Du sa faktiskt,
efter ganska hårda följdfrågor
som din medieträning
inte gett dig vägledning i,
att du är ledsen
att du åsamkade mig skada
den där gången
då du sa att jag inte fick bo hos dig
Du sa också
att man får skämmas
om man bestämt en tid
för att träffa sitt barn
och sedan glömmer bort
Och du erkände
tillslut
att det är den vuxne
som har ansvar
i en föräldra-barn-relation
Det är stort,
oändligt,
för att vara du
Men det är inte tillräckligt
Jag önskar
att du tog ansvar,
inte genom att säga
faktan
som att den vuxne är ansvarig,
utan att istället
känna, prata utifrån
dig själv,
att du bär ansvaret
för det som skett
Jag önskar
att du var ledsen
över det du utsatt mig för,
att du kunde be mig om ursäkt
och äga, stå för det du gjort
Jag pratade med en främling
om jobb och ditt och datt
och det gav mig
lika mycket som man kan förvänta sig
av ett samtal med en främling
När vi sa hejdå
sa du
att vi snart ses igen
och jag blev obekväm,
för jag är inte säker på
att det är något jag vill
Din hejdåkram
var lika för lång
som den första
och jag var tom
Nu vet jag
vem du är idag
och jag ångrar inte
att vi sågs,
men jag vet inte
om jag vill ses igen
För du
har inte tid
att lära känna mig
och jag
har inte tid
för främlingar
...
Pappa
|
|
|
|