En tanke |
Jag sitter och pratar
med min åldrande far, säger till honom
att det är trettiosju år
emellan oss, att det alltid
har varit trettiosju år emellan oss
vilket betyder
att han var trettiosju år
när jag föddes
att avståndet mellan oss
aldrig har varit längre än så
men heller aldrig kortare
Trettiosju år!
Jag funderar på
vad det innebär
Pappa sitter framför mig
i just denna stund
Han är gammal
Det är en vacker höstdag
Vi sitter på verandan
har druckit lite kaffe
och vi kommer in på åldrandet
därför att pappa frågar
hur gammal jag egentligen är
och jag försöker förklara för honom
att det är just trettiosju år
mellan oss
jag är trettiosju år yngre
än vad han är
och utifrån det
borde han kunna räkna ut min ålder
men jag ser att han inte förmår detta
han inser inte
min ålder
grundat på mina uppgifter
och det gör mig lite ledsen
för pappa var alltid så bra på att räkna
när jag växte upp
han summerade
vilka tal som helst
i sitt huvud
som värsta datamaskinen
men nu gör han inte det längre
och sedan tänker jag på att
de där trettiosju åren
egentligen alltid har varit
ett stort avstånd mellan oss
ibland, och kanske främst när jag var i tonåren
var de ännu längre
men fortfarande känns de
som trettiosju år
minst!
Nu sitter vi i höstsolen
med kaffepannan
och bakelserna
emellan oss
och värmer oss
och kommer väl inte närmare varandra
än så
|
|
|
|
