Jag låter dig fylla mitt rum |
Jag är ledsen,
kanske
över tomheten,
kanske
över att jag vet
att jag gör dig ledsen
Jag älskar fortfarande
någon annan
intensivt
och så
vill jag känna igen
Du har egenskaper
som är fantastiska,
du har ett sårbart djup
som jag beundrar,
som jag dras till
och vill kasta mig ner i
Men du har också
ett uttyckssätt
som inte klickar med mitt,
en osäkerhet
och kärlek
som förminskar
Ditt djup,
din förståelse
är skönhet
rakt igenom,
trollbinder
Och lekfullhet
är något jag värderar
högt,
men våra lättsamma toner
sjunger inte
i harmoni
Och dina långa ben
går för fort
När jag slog upp ögonen imorse
kände jag först lättnad
över lugnet som omgav mig
då jag vaknade själv,
snarare än med dig vid min sida
men sedan
kom tomheten och nålsticken
av sorg
Kanske har de
med dig att göra,
men kanske inte alls
Kanske var du
något som fyllde tomheten
som jag inte orkade känna
förrän nu
Så trött,
så smärtsam
Har gått
från att vara en blivande mamma,
familj
till att bo i tomhet,
till att börja om
från hela jävla början
Längtan
efter familj
och barn
är så stor
att det värker
i min kopp,
så stor
att jag inte träffat
någon av mina vänner
som har
det jag saknar
För den smärtan
är för verklig
Och även
om jag har känt
att dina ben
går för fort
så har jag någonstans
sprungit i takt
för jag har önskat
att det kunde vara
precis såhär,
att jag snabbt
bara kunde hoppa in
i en annan relation
och fortsätta
där jag slutade
min förra
Några veckors kärlek
och sen
lite barn på det kanske?
Och jag har utvärderat
praktiska detaljer
som ligger i din korg,
du vill ha barn,
är familjeorienterad,
har bra ekonomi,
bra framtidsinvesteringar,
bor och har familj
söder om stan,
precis som jag
Men det som inte klickar,
det skär sig
och du är inte rätt för mig
Jag vet
att jag borde säga
så som någon sa till mig
för inte alltför länge sedan
Jag tror att jag
behöver göra både dig
och mig
illa
Jag vet bara inte
om jag har lust med det än,
jag borde oavsett
för din skull
men jag försvarar mig med
att jag inte vet, helt hundra, än,
kanske
utvecklas det,
kanske blir jag kär?
Men egentligen
är det bara skönt
att inte vara själv
i tomheten
Jag funderar på
om det är något jag behöver?
Jag är alltid väldigt för
att utsätta mig för
alla onda känslor
som jag borde känna
Men jag funderar på
om den här tomheten
är viktig
i min bearbetningsprocess?
Behöver jag känna den,
förgås,
innan jag kan fylla den
med något äkta?
Jag har inga svar
och ibland saknar jag dig,
delar av dig
Och tillsvidare
låter jag dig fortsätta
fylla ut mitt rum
Förlåt,
om det är så
att jag utnyttjar dig
...
Mattias
|
|
|
|
