Nu finns bara tomhet |
Gårdagen,
och du spelade
hela mitt känsloregister
Jag tänkte ringa
på väg till banken
där vi skulle mötas
för att avsluta
gemensam ekonomi
"Hej älsklis"
Innan jag insåg
att mitt smeknamn på dig
är någon annans nu
Ändå
slog du andan ur mig
med din uppenbarelse
Jag hade glömt
hur snygg du är,
hur du får mig
att känna
Du hade en ny parfym
som luktade gott,
ny tröja
som inte såg ut som du
men som klädde dig,
fick dig att se ut som en vårdag
Och jag strålade mot dig,
du var solsken tillbaka
och när du sa
att jag var snygg
ville jag kasta mig
om din hals
och aldrig
nångonsin
släppa taget
Dina läppar
är de mjukaste
jag kysst,
och jag vill
vila mina
mot dem
Vi avslutade
våra gemensamma konton
och gick ut i slasket
med sommarkänslor,
min hand
var millisekunder ifrån
att greppa din
när chocken kom
igen
Du
är
inte
min
Det
är
inte
vi
Och plötsligt
var slaskvädret
bara slask
och himlen
bara grå
och min strålning
rann av mig
i takt med
att tårarna föll
När vi kom hem
till hemmet
vi byggt tillsammans
men som inte är vårt
längre
så satte vi oss i soffan
och mitt inre
sa till ditt
ord som gjorde ont
i dig,
ord som har gjort ont
i mig
"Du har utnyttjad mig"
Och sen
gick allt sönder
Bodelningsavtal,
gåvobrev,
skilsmäs sobeslut
och
lånehandlingar
Och du
som inte litar på mig
helt plötsligt,
du som tror
att jag
skulle blåsa dig,
utpressa dig,
utnyttja dig
och kräva av dig
det som är ditt
och jag
som inte orkar,
inte en gång till
vem jag är
i dina ögon,
hur du ser
på mig
Jag svämmar över,
reser mig
och går,
sitter på toaletten
och droppar
svarta tårar
Frågar mig själv
hur jag har orkat?
Hur,
hur har jag orkat
ha överseende
med alla onda ord
du slänger ur dig,
hur har jag orkat
dina kyla,
hur har jag orkat
bli sedd
så som du ser mig
och kämpa
för att bevisa
att jag
är jag?
Hur har jag orkat leva med dig?
Svaret är
att jag älskade dig,
att jag trodde på oss
att vi kämpade oss igenom
så mycket
att jag trodde
vi skulle övervinna
även det
Men du
är fortfarande du
och alla onda sidor
som skadar mig
lever i dig
Smärtor
högg mig i bröstet
och du
stod utanför dörren
Tårarna tog slut
när hungern tog över
och när vi lagade pasta
var allt som förut,
som när mitt hem var vårt
och vi skrattade tillsammans
och med ens
har den senaste månaden
aldrig ägt rum
Det är vi igen
och när vi äter
har vi ett sådär
avslappnat samtal
om allt
eller inget,
ett sådant samtal
som är ett av tusen
med dig,
ett sådant samtal
som alltid bara flyter
behagligt,
naturligare
än med någon annan
Vi kan inte kommunicera
om våra problem
utan att krocka
in i törnar,
men i andra samtal,
alla andra samtal
flyger vi
med lätthet
över världen
När vi diskat
fortsätter vi med papper
och sedan
rensar vi ut
alla dina saker,
skruvar ner
din tavla
och bär den
till kontoret
där vi skriver ut
bodelningsavtal,
skriver under
med vårt delade efternamn
som du snart
byter ut
På vägen hem
(till mig alltså)
blir vi hungriga på nytt
och du bjuder mig
på hämtmat
Jag frågar dig
om du träffar någon
och du svarar ja
men ingenting känns
Och när du ska gå
säger du
att du älskar mig
och jag svarar
att jag älskar dig också
Men ändå
vill du gå,
för du älskar mig
inte rätt,
för du tycker inte att jag
är rätt
Vi ler och vinkar,
sitter fast med blickarna
tills du är utom synhåll
Jag tar hissen upp
och andas ut
av lättnad
Nu är det bara jag
och allt som är du
är bortrensat
Jag somnar lugnt den kvällen
men vaknar
alldeles för tidigt,
omgiven av frånvaro
Nu är du borta
och jag är tom,
världen
har tappat alla färger
och jag är lika grå
Jag ångrar
att jag har bokade helgplaner,
vill isolera mig
och låta mitt väsen bestå
av axelryckningar
Vill leva
mars månad
ifred
och aldrig
gå utanför dörren
för ingenting där ute
lockar mig,
ingenting där ute
bekommer mig,
betyder något,
får mig att känna
något
alls
Drar en djup suck
och allt syre i rummet
följer med
och nu
finns bara
tomhet
...
Marcus
|
|
|
|
