Virrvarr |
Känner mig avslagen,
halvtom,
halvfull
var jag igår
Du fanns i varje muskelfiber
när jag virvlade
över det öde dansgolvet
Jag stängde ute världen
och killars
äckliga händer
och när jag gick hem
ensam
i vintekylan
kunde jag nästan gråta
Växlar in
på så många spår
att jag är vilse,
jag
som alltid vet
var jag ska
För få tårar
har fallit,
för skonsam smärta
i min kropp
Blir klaustrofobisk
av alla virtuella styrkekramar,
raderar dem
med föraktfullt höjda ögonbryn
Jag antar
att det är sorgligt
att jag inte tar det
som verkar vara
utsträckta händer,
men jag är inte
er att tycka synd om,
jag är min
och jag är stark,
krymper
av sympati
och gråtande emojies
Men jag undrar
om jag är lite
för stark,
om jag har
lite för välfungerande
försvarsmekanismer
Jag skulle vilja
blandas ut
i tårar,
ligga som en våt liten fläck
på köksgolvet,
känna dig
som skarp smärta
i bröstet
så att jag sedan
kan resa mig upp
och vara klar
med dig
Den här känslan
av tomhet,
av avsaknad
av dig
varvas ibland
med glädje
för att jag
är fri,
varvas ibland
med tacksamhet
för att du lämnade mig,
varvas ibland
med pirr
i magen
och mellan benen
vid tanken
på honom,
och mellan alla varv
blir jag yr,
en klump av stress
maler i magen
som svullnar upp
till ballonger
och för mig bort
Jag brukar stå stadigt,
kristallklar
i kontakt med mina känslor
med uppsatta mål
och logiska kartor,
och jag går framåt
alltid
framåt
Men nu
efter alla karuseller
är jag vimmelkantig,
ser inte klart
och ragglar
än hit,
än dit,
krockar in
i sockervaddsstånd
och lotterier
Plötsligt
tycks allt
lämnas åt slumpen
och jag
kan inte förutse
ens nästa timme
På facebook
skriver folk,
läs killar,
mycket mer än vanligt,
alla verkar inse
samtidigt
att det var länge sedan sist
och att vi borde ses
snart
Ja,
det var länge sedan sist,
det var sist
jag var singel
Världen,
så enkel
men samtidigt
obegriplig,
precis som jag
Man ska vara försiktig
med vad man önskar
men jag skulle bara vilja
dra av plåstret
med ett ryck
Min smärttröskel
är låg,
men min tålighet
hög
Jag vill känna alla knivar
som du huggit
i min kropp,
vill skrika
från avgrunder
och krampa
av sorg
Jag vill
att var sak
har sin tid,
först sorgsmärta
sedan läkeprocess
därefter vidare
hand i hand
med någon annan
Allt ska sorteras
i fack,
enkelt,
begripligt,
i tur och ordning
Men jag är virrvarr,
med stress i magen
av allt
jag inte kan kontrollera,
av illamåendet
som ragglar fram,
av känslorna
som är avslagna,
samtidigt
idiotiska,
känner fel,
gör slumpmässiga val
som går emot
all logik
som jag annars
alltid
följer
Halvtom,
halvfull
vad jag igår
Och även fast jag
glömt ljudet
av din röst
och känslan
av din kropp
som brukade formas
efter min
så fanns du
i varenda muskelfiber
i min kropp
...
Marcus
|
|
|
|