Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Övriga dikter

Du är i alla fall ärlig nu

Alla tänker på sig själva,
även jag,
verkligen jag,
och det är inget
att hymla med,
för så är världen uppbyggd,
eller,
vår individualistiska del
av världen
åtminstone

Men du,
du är den värsta sorten

Du
som under tiden
jag känt dig
gjort dig själv
till ett offer,
samtidigt
allvetande
och
allas räddare

Du
som aldrig någonsin
tänkt på dig själv,
som vrider dig
som en stackars mask
på en krok
över ansvaret
som vilar på dina axlar
när det kommer till
andras känslor
som du behöver ta om hand

Osjälviskheten
personifierad,
självupp offrandet
som inte behöver någon,
någonting alls

Du
som tänker så mycket på andra
framför dig själv,
att du knappt står ut med
att träffa människor

Du
som är den värsta sorten

För ditt hycklande
äcklar mig
till förakt

Du har hela tiden
tänkt på dig själv,
du har bara låtsats
som att det är synd om dig
när du gör det

Du har hela tiden
tänkt på dig själv,
du har bara ljugit
för mig, alla andra
och mest
för dig själv

Jag har genomskådat dig
många gånger,
men valt att blunda

Jag har alltid vetat
att du offrar dig själv
för andra,
går omkring och ömkar dig själv
för det
och tar ut det
på mig

Och jag har alltid tyckt
att det är otroligt oattraktivt,
det har alltid fått mig
att känna avsmak

Men
att du egentligen alltid
tänkt på dig själv,
utnyttjat mig
för att lära dig
sådant du behöver,
för att sedan,
när du är färdig
tacka mig och gå,
det har jag sett
men inte velat tro

Jag har alltid vetat
att du inte älskar mig rätt,
att du förminskar mig
och inte uppskattar mig
för allt som är jag,
att du gör
mina vackraste egenskaper
till något betungande,
att du ser mig
som något du måste
ta om hand,
så som du ser alla andra

Men jag har sett
din utveckling
och hur det gör
dig,
oss
bättre

Och jag har sett,
egentligen,
en framtid
där du känner
att jag inte kan utveckla dig mer
och lämnar mig

Men varje gång
har jag slutit mina ögon
och valt
att lita på dig

Jag har tänkt
att det är min cynism
som ser en sådan framtid,
inte en kännedom
om dig

Jag vet inte
vad jag kan lära mig,
kanske
att om jag tvivlar
har jag skäl

Jag klandrar aldrig någon
för att sätta sig själv
i första rummet,
för så ser världen ut

Men det är fult,
falskt,
att ljuga om det,
att låtsas som motsatsen,
att vara Messias
och godheten själv

Din uppoffrande falskhet,
ditt överlåtande av ansvar
till alla andra,
ditt självömkande,
ditt messiaskomplex
din falska godhet
och ditt hycklande
får mig att känna avsmak
och du
är den värsta sorten






...

Marcus
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
child_of_dreams
26 feb 18 - 11:32
(Har blivit läst 110 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord