Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Övriga dikter

Det var inte den enda sanningen

Det är sant
att jag alltid bar känslan
av att jag visste
att det var vi
för alltid

Men det är en lögn
att säga
att den känslan
var den enda

Sedan förra gången
du gjorde
exakt såhär
har varenda diskussion
gett mig en isande känsla
av att nu
kanske du vänder
och går

Jag har alltid
varit mer stabil
än du,
även fastän du
missade det
i många år,
och kanske alla

Men du visste alltid
att jag var bättre på
att få det jag ville,
att fylla mina behov,
att ta vara på mina känslor
och tänka på mig själv

Du var alltid vilse,
alltid sökande
efter mening,
efter svar,
efter vad du ville göra,
efter dig själv

Och när du hittade lokalen
så visste jag
att du hade hittat rätt

Jag visste
hur mycket du skulle investera
av dig själv
och jag försökte
investera tillsammans med dig

För även om känslan
av att det var vi
för alltid
fanns kvar hos mig
så fanns även känslan
av att nu
när du hittat rätt
skulle du inte behöva mig längre

Allt skulle falla på plats
i ditt liv,
du skulle gå framåt
och lämna mig kvar

Jag måste säga
att du gjorde det bra,
du tog allt du behövde
från mig,
du studerade mig,
tog det till dig,
lärde, växte
och utvecklades
och när du
hade kommit tillräckligt långt
kunde du klara resten själv

Jag antar
att jag får gratulera,
väl spelat
Marcus

Jag vet
att du älskade mig,
att du älskar mig,
men du älskade mig aldrig rätt
och du såg mig aldrig
för den jag är
fullt ut

Min genuinitet
blev solkig
då du alltid letade
bakomliggande motiv

Mina känslor
blev vapen
av manipulation
då det var hur du såg dem

Kanske vet du nu,
kanske kommer du att veta sen,
när du själv har kommit längre

Men då spelar det ingen roll

Du utnyttjade mig Marcus,
första gången
och andra

Du har redan lämnat mig
en gång,
och när jag gick vidare,
starkare,
så såg du
att du hade mer att lära

Nu har jag givit dig två år till
och nu känner du dig fullärd,
nu vet du
att det som är kvar
behöver du göra själv

Du skrev till mig
att du ska sluta
analysera människor,
något jag bett dig göra
otaliga gånger

Varför skriver du det
till mig,
nu?

Nu när du lämnat mig
och det inte spelar mig
någon roll

Du
tror dig ha levt
för andra,
men du är så otroligt
självisk,
har alltid varit

En vän frågade mig
om jag fick välja,
skulle jag vilja
vara tillsammans med dig
igen?

Och jag vet inte,
har ännu inte
kommit fram till ett svar

Jag älskar dig,
och när du har gjort
den sista biten
av själslig resa,
den innersta utvecklingen
så kommer du
att kunna älska
på riktigt

Men skulle jag
kunna ge mig in i något
med dig
igen?

Skulle jag vilja det?

Jag spelar upp scenarion
där du knackar på dörren,
säger att allt var ett misstag,
att du är redo nu
för vårt liv
tillsammans

Och varje gång
blir jag matt
av trötthet
och utbrister
"Men driver du med mig?"

Och efter ett tag
ber jag dig att gå,
alltid villrådig
inför vad jag ska göra

Jag kommer aldrig längre
innan dagdrömmen löses upp
men kanske
behöver jag inte veta
hur det slutar,
kanske räcker det
med att jag känner
att jag inte vet

Vi är inte självklara,
uppenbarligen inte
för dig,
men nu inte heller
för mig






...

Marcus
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
ccooccaaccoollaa - 25 feb 18 - 21:28
Fantastiskt smärtsamt och fint!

Skriven av
child_of_dreams
25 feb 18 - 15:37
(Har blivit läst 462 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord