Det var inte den enda sanningen |
Det är sant
att jag alltid bar känslan
av att jag visste
att det var vi
för alltid
Men det är en lögn
att säga
att den känslan
var den enda
Sedan förra gången
du gjorde
exakt såhär
har varenda diskussion
gett mig en isande känsla
av att nu
kanske du vänder
och går
Jag har alltid
varit mer stabil
än du,
även fastän du
missade det
i många år,
och kanske alla
Men du visste alltid
att jag var bättre på
att få det jag ville,
att fylla mina behov,
att ta vara på mina känslor
och tänka på mig själv
Du var alltid vilse,
alltid sökande
efter mening,
efter svar,
efter vad du ville göra,
efter dig själv
Och när du hittade lokalen
så visste jag
att du hade hittat rätt
Jag visste
hur mycket du skulle investera
av dig själv
och jag försökte
investera tillsammans med dig
För även om känslan
av att det var vi
för alltid
fanns kvar hos mig
så fanns även känslan
av att nu
när du hittat rätt
skulle du inte behöva mig längre
Allt skulle falla på plats
i ditt liv,
du skulle gå framåt
och lämna mig kvar
Jag måste säga
att du gjorde det bra,
du tog allt du behövde
från mig,
du studerade mig,
tog det till dig,
lärde, växte
och utvecklades
och när du
hade kommit tillräckligt långt
kunde du klara resten själv
Jag antar
att jag får gratulera,
väl spelat
Marcus
Jag vet
att du älskade mig,
att du älskar mig,
men du älskade mig aldrig rätt
och du såg mig aldrig
för den jag är
fullt ut
Min genuinitet
blev solkig
då du alltid letade
bakomliggande motiv
Mina känslor
blev vapen
av manipulation
då det var hur du såg dem
Kanske vet du nu,
kanske kommer du att veta sen,
när du själv har kommit längre
Men då spelar det ingen roll
Du utnyttjade mig Marcus,
första gången
och andra
Du har redan lämnat mig
en gång,
och när jag gick vidare,
starkare,
så såg du
att du hade mer att lära
Nu har jag givit dig två år till
och nu känner du dig fullärd,
nu vet du
att det som är kvar
behöver du göra själv
Du skrev till mig
att du ska sluta
analysera människor,
något jag bett dig göra
otaliga gånger
Varför skriver du det
till mig,
nu?
Nu när du lämnat mig
och det inte spelar mig
någon roll
Du
tror dig ha levt
för andra,
men du är så otroligt
självisk,
har alltid varit
En vän frågade mig
om jag fick välja,
skulle jag vilja
vara tillsammans med dig
igen?
Och jag vet inte,
har ännu inte
kommit fram till ett svar
Jag älskar dig,
och när du har gjort
den sista biten
av själslig resa,
den innersta utvecklingen
så kommer du
att kunna älska
på riktigt
Men skulle jag
kunna ge mig in i något
med dig
igen?
Skulle jag vilja det?
Jag spelar upp scenarion
där du knackar på dörren,
säger att allt var ett misstag,
att du är redo nu
för vårt liv
tillsammans
Och varje gång
blir jag matt
av trötthet
och utbrister
"Men driver du med mig?"
Och efter ett tag
ber jag dig att gå,
alltid villrådig
inför vad jag ska göra
Jag kommer aldrig längre
innan dagdrömmen löses upp
men kanske
behöver jag inte veta
hur det slutar,
kanske räcker det
med att jag känner
att jag inte vet
Vi är inte självklara,
uppenbarligen inte
för dig,
men nu inte heller
för mig
...
Marcus
|
Kommentarer | ccooccaaccoollaa - 25 feb 18 - 21:28 | Fantastiskt smärtsamt och fint! |
|
|
|