Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Övriga dikter

Brev

Du sa att jag kunde skriva brev till dig,
att du kunde läsa dem sedan.
Men jag vet, det var förut,
det var när vi skulle ha en paus
för att sedan bli tillsammans igen.

Nu är det slut
och du vill inte ha några brev från mig
någonsin.

Men jag kan inte
förstå.

För några minuter sedan tänkte jag
"Vad är klockan egentligen?
Borde inte Marcus komma hem snart?"

Men du bor ju inte här längre,
du kommer aldrig hem igen,
inte hem till mig.

Jag älskar
när saker dyker upp
som gör att jag behöver höra av mig
till dig.

Du har fått ett brev.
Mäklaren säger si,
banken säger så.
Vi måste skicka in papper.
Du måste packa dina saker.
Vi ska rensa förrådet.

Tråkiga saker,
hemska saker
såklart.

Men jag gör hellre hemska saker
tillsammans med dig,
än vad som helst annat
utan dig.

Och så länge vi skickar sms
så är du min,
även fast jag egentligen
är fullt medveten om
att det längre inte är vi,
att du inte är,
och aldrig kommer att bli
min.

Jag försöker tänka mig in i
att leva så som du önskar,
att ha en stuga i skogen,
ute på landet,
cykla på semester,
kanske odla
och dela en flaska vin
i trädgården.

Det är inte jag.
Men skulle det kunna bli?
Hur skulle det kännas?

Det är för svårt.
För just nu känner jag
att jag kan göra vad som helst.
Jag kan bo var som helst,
bara det är med dig.
Jag kan lära mig gilla vin
och att cykla
till och med i regn.
Jag kan bära en tung ryggsäck
och sova i tält
om jag får ha mina ben
inslingrade i dina.

Jag försöker tänka logiskt
men känslorna överröstar allt.

Du är min, min, min.
Jag är din, din, din.
Det är vi, alltid, alltid.
Alltid vi.

Det är konstigt.
För när du ville ha en paus
så tvivlade jag mer.
Kände
att det kanske inte skulle bli vi
trots allt,
kände att jag kanske inte skulle kunna
lita på dig igen,
kände att du kanske skulle lämna mig.

Och det är precis vad du gjort nu,
och ändå
är jag säkrare än förut.

Håller fast i känslan,
vetskapen,
om dig och mig.

Varför?

Och varför
är du inte här?






...

Marcus
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
child_of_dreams
23 feb 18 - 00:52
(Har blivit läst 339 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord