depressionen och jag delar säng |
För varje andetag
så känns det lite tyngre
i lungorna
som att det går lite svårare
att andas ut,
som att inte all luft kommer ut,
utan samlas i lungorna,
i bröstkorgen
skapar ett tryck som gör att
jag inte kan stå upprakt
För varje kväll som går
blir det lite svårare att
lägga sig ned och sova,
även om det ända jag vill just nu är att sova,
för när jag sover,
så är jag rädd för nästa dag som kommer
om den kommer vara bra
eller ytterligare en dag som gör
att jag inte orkar tänka på
vad som händer om en timme
jag vågar inte
leva just nu
Jag är för bräcklig just nu
allt jag har kämpat för
hänger på en tunn tråd,
jag darrar som ett asplöv
mina försvarsinstinkter är uppe på 100,
försvarar mig så fort någon
kommer in i min trygghetszon,
det spelar ingen roll om dom
menar väl eller inte,
jag måste skydda mig själv
Förr
för inte alls länge sen
när allt äntligen hade ljusnat,
när jag hade en, eller flera dåliga dagar,
så kunde jag gå och lägga mig och
tänka att imorgon är en ny dag,
längta,
nu är jag bara rädd
Och jag vill ha en ny dag
och en till ny dag
men jag vet inte om jag är stark nog för
att överleva just nu
|
|
|
|
