Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Övriga dikter

Du är Messias

Du kan dra åt helvete,
du tror att du
är förändrad

Och visst,
du agerar
annorlunda

Men du är
precis densamma

Du rider omkring
på dina höga hästar
precis som förut,
pekar med din stav
ner på andra

Låt din vilja ske
på jorden
så som i himmelen

Din är makten
och äran
i evighet

Låter det bekant?

Du är fortfarande Jesus,
du tror fortfarande
att du är allvetande,
att ditt liv
kräver offer

Enda skillnaden är
att du nu offrar andra,
mig, oss,
istället för dig själv

Du tror
att du har hittat rätt
och det är sorgligt

Du har alltid trott dig
bära mig,
trots att jag
stått så högt ovanför dig

Du har alltid trott dig
besitta världens alla svar,
men jag ser dig
för vad du är

Du tror att du nått
självinsikter
men kära du,
det är försvarsmekanismer

Du är så säker
på att du hittat rätt,
precis som du varit
förr,
om
och om
igen

Men du är vilse

Ingenting har förändrats
i dig,
du är fortfarande
Messias

Du gillar inte religion,
en tro på gud,
men även där
har du fel

Du lever en religion,
du är blind i tron,
en sådan där fanatiker
som tror att livet
kräver offer,
sig själv
eller andra

Så visst,
du agerar
annorlunda

Offrar andra
snarare än dig själv,
men du sitter kvar
på hästryggen
med pekpinnen
i handen,
ser ner
på alla små,
små,
små
människor

Du säger
att du respekterar mig nu

Det är inte sant,
arrogans
kan aldrig
visa respekt

Jag trodde på oss,
trodde på dig
och kanske,
kanske lär du dig
att älska

Kanske kan du klättra ner
och beblanda dig
med oss dödliga,
leva som en jämlike
mitt ibland oss

Men du är inte där
på långa vägar än,
och att du offrade mig
var nog det enklaste
för oss båda

Jag hatar det,
men jag känner
att jag fortfarande tror,
din religion
har gett mig något att tro på
för första gången
i mitt liv,
utlämnad till något
större än mig själv

Jag vill bara känna
att du kommer att hålla fast
vid ditt beslut
om att offra mig,
vill känna
att det är rätt,
vill känna att all tro på dig,
på att du ska bli hel,
komma ner på jorden,
kunna älska
och välja mig
är borta

Du kommer inte att ändra dig,
det här är slutet
för oss

Det vill jag vara säker på

Men precis som du
har jag svårt att bryta
tro

Kanske blir det lättare
när du har packat ner
alla dina saker
och försvunnit
på riktigt
fast kanske
inte alls
ändå

Kanske
kan jag inte sluta tro,
kanske
behöver jag bara
hitta något nytt
att sätta min tillit till,
något nytt
att tro på

Jag vet
att jag har alla möjligheter
för jag är hel
och jordnära

Medan ditt språk,
hur kan du inte höra dig själv?

Varenda ord du tar
i din mun
faller som manna
från himlen,
är en benådning,
ett godkännande
eller fördömande

Och jag hoppas att jag
hinner bli tillräckligt fri
från dig
innan du ångrar dig
och kommer tillbaka






...

Marcus
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
minperson - 20 feb 18 - 17:49- Betyg:
Jag blir väldigt nyfiken på hur man ska tolka den här dikten, handlar detta om en person, eller är det en dikt riktad mot Gud, eller är det en tolkningsfråga?
Självklart behöver du inte svara, men jag blev så nyfiken, för visste inte hur jag skulle tolka den :p

Skriven av
child_of_dreams
20 feb 18 - 04:40
(Har blivit läst 478 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord