Du har lämnat mig |
Du har lämnat mig
för alltid den här gången
och jag är bara kall
Tomhet omger mig
som om närhet
skulle vara ett hot,
göra mig illa
Men kanske är det
vad jag lär mig
med någon annan,
att närhet
inte behöver vara läskigt,
göra ont
Jag ser så mycket
om oss,
vår relation,
vårt liv
tillsammans
Det var så otroligt
vackert,
förändrade så mycket
inom mig
Och en del av mig
tror fortfarande
att det är vi,
tror att du,
precis som förra gången
inser ditt misstag
och kommer tillbaka
Det gör du kanske
men jag kan inte finnas för dig då
Lämnar du mig nu
så är det för alltid
Vad skriver jag ens?
Som om du inte redan
fattat ditt beslut
Du har lämnat mig,
du gick ut genom dörren
med de orden,
jag frågade
om du var säker,
sa
att det inte fanns någon väg
tillbaka
och du lämnade mig
ändå
Du vill inte leva med mig,
du vill ha någon annan
Och jag längtar
tills jag landar i vetskapen
om att det aldrig mer
blir vi,
aldrig
någonsin
igen
För jag vet
att jag kan ha en relation
där jag mår
så mycket bättre
än med dig
Jag har funderat på
vad det är
jag kämpar för
tillsammans med dig
Och svaret inom mig
har varit
att det var du
som fick mig att våga tro,
våga tro på kärlek,
våga släppa någon nära,
våga kämpa för något
istället för att klippa av
och gå vidare
amputerad,
ensam
men stark,
alltid stark
Och jag har frågat mig själv
om det är en vettig anledning
till att hålla kvar vid dig
Borde jag inte kämpa
för att du
får mig att må bra?
Om jag kämpar
för att du är en symbol
för tro,
för modet att våga,
för förmågan att gå vidare
hand i hand
snarare än ensam,
kämpar jag då inte
för något annat än oss
egentligen?
Kämpar jag inte
för en värld
där kärlek finns,
där jag kan lita på människor,
där det finns något att tro på,
något som är beständigt,
något som inte lämnar mig?
Jag kommer att sörja dig,
det vet jag,
det finns ingen tvekan
om det,
för du var
min bästa vän
och den person
jag älskade
mest av allt
Men du älskade mig inte
så som jag vill bli älskad,
så som jag är värd
att älskas
och du såg mig inte
för allt det vackra
som är jag
Och om allt hade ordnat sig,
om vi hade mötts igen
och kämpat vidare,
så hade jag kanske
behöv gå igenom allt
på nytt
Nu är det farväl,
nu är det för alltid
slut
Det gör ont,
otroligt ont,
men jag vet
att nästa person
som älskar mig,
kommer att se mig
så som jag är
och älska mig,
helt och hållet,
älska mig
för det
Livet med dig
var alltid svårt,
men jag trodde
att det skulle bli bra,
för hela tiden
blev det bättre,
eller,
på vissa sätt
blev det bättre
Vi lärde oss varandra,
kompromissade,
bråkade mindre,
levde mer,
men kände tystare,
dovare
Jag trodde
att det är så
relationer ser ut,
man är nykär i början
och sedan blir man trygg,
dovare
Men det blev inte bra,
inte känslomässigt bra,
trots att vi älskade varandra
mer än någon annan
Nu kan jag gå vidare
Jag hoppas
att jag kan bära med mig
det jag kände med dig,
modet att kämpa,
modet att lita på,
att tro,
att gå vidare
tillsammans
Men jag vet inte
om du lärde mig det
bara för att krossa det
till ännu mindre smulor
än vad det var
från början
För att lära mig tillit
med någon som lämnar mig
från en dag
till en annan,
en gång
och sedan igen...
Vad gör det med mig?
...
Marcus
|
|
|
|
