Jag vill inte leva där mina känslor är vapen |
Sliter mig loss
från det band
som binder oss samman
Betraktar oss
utifrån
Kan jag promenera
in i din famn
efter det här?
Vill jag?
Allt med dig
är så skört,
svart eller vitt
och en spindeltråd däremellan,
balanserar
och vet aldrig
när det tippar över
och blir svart
Jag kan inte
vara trygg hos dig,
för allt kan rasa
på en sekund,
vitt till svart
medan jag blinkar till,
och du slänger,
river
i mina känslor,
respektlöst,
oförsiktigt,
som om
det inte gör något,
som om
det inte sätter spår
för alltid
Och hur du ser på mig
gör ont,
hur du ser på världen
får mig att se dig
som arrogant,
ignorant
Din värld
är egoistisk,
alla som lever här
vill ha något av dig,
din värld
är byggd på konspirationer
och alla som lever här
är ute efter dig,
din värld
gör dig paranoid
och alla som lever här
är beroende av dig,
tjänster,
hjälp,
löften,
stöd,
energ i,
delar,
allt
av
dig
tills
inget
finns
kv ar
Jag är äkta,
mina känslor rena,
men genom dina filterögon
blir jag
solkig,
i en värld
där andras känslor,
intentioner,
ord och undertoner
existerar
enbart för att jaga dig
blir jag en torped,
för du älskar mig,
jag står nära dig,
så mina vapen är vassast,
mina känslor farligast
Jag vet att du älskar mig,
vet att du vill finnas
men du vet inte
hur man gör
Du vet hur man offrar sig
Men uppoffringar
är något helt annat
än kärlek,
uppoffringar
gör kärlek
till något svårt,
något som gör ont,
något som går ut
över jaget,
svider i det innersta,
skaver
Du brukade säga
att jag var kristallklar,
nu är jag det
Du tror dig veta
alltid, varför
alla, gör
allting,
och oavsett
vad de själva
tror sig veta
så vet du bättre
Det är arrogant
Jag
har empati,
en vilja att förstå
och en ödmjukhet inför
att jag kanske inte alltid
träffar rätt,
men när jag vet
då vet jag
Och nu vet jag dig
Bitarna har alltid funnits
men nu är bilden hel
och jag ser dig,
oss
och vad det gör med mig
kristallklart
Du älskar mig
på ett sätt
som bryter ner,
dig
och
mig
Och oavsett
vad jag gör för dig
kan det aldrig mäta sig
med det du gör,
för jag gör saker för dig
för att jag vill,
medan du gör saker för mig,
för att du offrar dig
Så vad jag än gör,
gör jag ändå det jag vill,
vad jag än gör
kommer jag aldrig i närheten av
att offra lika mycket som du
och det blir orättvist,
skevt,
obalans
och stackars,
stackars dig
Men älskling,
allt du offrar
är ingenting värt,
varje handling du gör
som kräver uppoffring
är inte en handling
av kärlek,
det är en handling
som gör våld på dig själv,
och så även
på vår relation,
och nu när jag förstår
att alla vackra saker
som var för mig,
från dig,
var sådant du inte ville
så betyder det
ingenting,
ingenting annat
än smärta
Kanske kan du lära dig
att älska,
att ge av dig själv
utan att försvinna
Men jag vet inte
om jag kan finnas här då,
om jag kan börja lita på dig
igen
Jag vill inte leva
i en svartvit värld
där jag balanserar
med släckta lampor,
ständigt riskerar
att sätta ner foten
någon millimeter för långt
åt vänster
och rasa,
ner,
rasera
allt
i
din
värld
Jag vill inte leva
i en värld
där mina känslor
är vapen,
där min öppenhet
och vilja att bli förstådd,
förstå,
är manipulationer,
ute
efter
dig
Jag vill inte leva
i en värld
tillsammans med någon
som behöver offra sig
för att finnas,
stötta
och älska mig
Jag vill inte leva
i en värld
med dig
Kanske kan du lära dig
att älska,
att ge av dig själv
utan att försvinna
Men jag vet inte
om jag kan finnas här då,
om jag kan börja lita på dig
igen
Jag har kastat mig ut för dig
en gång,
rasat ner,
rest mig upp,
och kastat mig ut igen
bara för att
rasa djupare
och nu reser jag mig
igen
och jag har väldigt svårt
att se
logiken i
att kasta sig ut för dig
en tredje gång
Jag vet faktiskt inte
om jag kan,
jag vet faktiskt inte
om jag vill
...
Marcus
|
|
|
|
