snön fastnar på ögonfransarna och |
...gråter åt mig
Jag börjar få slut på ursäkter
att inte vilja göra något
att inte orka
varför jag sover så dåligt på natten
varför jag låter så ledsen
varför mitt humör skiftar så snabbt
mina ursäkter är nästintill slut
Ni tror kanske att min hälsoångest är tillbaka
att det är därför jag
nämner mitt skavsår som inte läkt på flera månader
mitt födelsedagsmärke som vuxit, skiftat färg
mina blåmärken som kommer ifrån ingenstans
och stannar på huden som
att det vore min depression som märkt mig
vill visa att jag fortfarande är sjuk
Men det är inte för att jag är orolig över min hälsa
det är för att jag behöver
få leva i förnekelse
hålla fast vid hoppet om att det faktiskt finns hopp
att jag inte kommer bli
som förrut
så trasig
hopplös
desperat
ensam
Jag behöver få hitta en anledning att vara sjuk
förutom anledningen att jag faktiskt är sjuk
För det må vara 2018
men fördomarna kring psykisk ohälsa lever kvar
och jag behöver få vara sjuk
men jag har inte kraften som behövs
för att vara sjuk
Jag är så trött idag
och imorgon kanske är bättre
men bättre är inte alltid bra
så bättre räcker inte
imorgon räcker inte
jag behöver nu
jag behöver idag
Och jag är så
trött
Förr visste ni
att jag mådde så dåligt
då kunde jag åtminstone berätta om det
även om det inte hjälpte
men jag hatar att behöva
bära det här ensam
att inte kunna berätta
för jag vill inte såra er
|
|
|
|
