Livet |
Varje vecka tänds ett nytt hopp. En ny person.
”Hej, vem är du?”
Så pratar vi en vecka eller två. Sen rinner det ut i sanden.
Varje vecka börjar det ljusna en aning.
Vi behöver det, vi som lever i det svenska mörkret. Ljuset.
Vi behöver få höra att vi har fina skor, att vi är helt okej.
Annars. Ska vi sitta och titta ut på mörkret?
Ibland tror man att man kanske tillochmed ska ses.
Oftast blir det inte så.
Ses man, så vill man oftast olika.
Jag kanske vill prata. Han kanske vill ligga.
Så kan det bli.
Ibland ses man flera gånger.
Ibland tror man nästan att man är ihop. Sen är man inte det.
Så blir det ibland.
Ibland hör någon av sig och vill fika.
Då kan man bli jätteglad.
Så tror man att man är kär.
Men så var han inte det.
Så kan det bli ibland.
Ibland får man en bild på något man inte ville se.
Ibland får man en utskällning för att man
inte tycker som han.
Ibland blir någon som man trodde var schysst
tvärtom.
Så kan det bli ibland.
Ibland ringer någon och säger att han träffat någon annan
men att man kan fortsätta ses ändå.
Då kan man bli ledsen och säga : ” hur kan du inte förstå?”
Så kan det bli ibland.
|
|
|
|
