Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Dikter om vänskap

Om att vara ”den andra”

Det är så märkligt hur en kan älska någon som en samtidigt hatar så mycket. Men det är ju egentligen inte henne jag hatar, min bästa barndomsvän. Det jag egentligen hatar är att alltid ha blivit förpassad till den andra kvinnan, ett andrahandsval, och att hon alltid har spelat med. Jag stöttade henne i alla sammanhang, bar hennes väskor, följde henne till alla killar hon hade suspekta förhållanden med. Jag var alltid där. Jag var bihanget i hennes liv. Hon hade huvudrollen i mitt.
Visst - Hon var både mer attraktiv, mer social och killarna flockades i ring, med henne i mitten, medan jag stod utanför - men jag kunde alltid vinna genom att i hemlighet jämföra mig med henne i andra delar av livet. Jag hade alltid bättre betyg i skolan, sökte mig ut i världen och jag växte medan hon stod stilla. Hennes föräldrar gillade mig för att jag var skötsam och sa ofta till henne att bli mer som mig. Jag hade vunnit. Jag hade vunnit. Jag vann.

Hon var allt jag inte var. Hon var horan. Jag var madonnan.

***

Nu i efterhand kan jag ångra att jag inte var min egen, att alla mina val i livet baserades på hennes samt att jag baserade mitt varande på hennes existens och hur andra skapade henne i förhållande till mig. Trots att det har satt vissa spår, så är jag numera min egen (i alla fall på god väg). Och hon, hon är fortfarande en av mina bästa vänner och jag bär alla hennes nedgångar med henne.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
mini_nattis
25 dec 17 - 14:35
(Har blivit läst 96 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord