Vintersaga |
Över frostig vind
genom fotsteg i snön gav
ljuset av
själavingar
svar på alla frågor
vi kanske ses
någon dag i vinden där
månen kan leda
vägen fram
ekot från den gångna sensommarens duggregn
bubblade över allt
som varit
månen berättar, så lyssna
det finns inga ord kvar
bara känslor, som
talar
frusna tårar på kinden, men
ses kanske någon dag i
vinden
känner hur det blåser
vänder du någon gång tillbaks
kommer du förstå, att
ditt svar finns där, i
vinden
vi var änglar utan vingar
som föll ner från
himlen, en
vinterdag
min egen ängel, en
själavinge, mitt
stjärnljus
|
|
|
|
