Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

us against the world, always - [del 9]

som sagt, jag har bara skrivit på den här storyn utan att ha nån riktig koll på hur långa eller korta kapitlen har blivit, och det här visade sig vara ett jättekort haha, men tyckte inte det blev lika bra att sätta ihop det med nästa, så ni får stå ut såhär ;) förhoppningsvis kan ni ha överseende eftersom det i alla fall är ett joel/romeo-kapitel(vad ska vi kalla dom? roel? hahah) ;D


Romeo öppnade ena ögat när värmen som alldeles nyss strålat mot hans bara överkropp plötsligt kändes väldigt frånvarande. Moln. Sjukt många utav dom. Med en liten suck satte han sig upp i gräset där han legat och solat på baksidan av huset och tog sedan med sig vattenflaskan och gick in.
När han precis hade tagit ett första steg upp i trappen till övervåningen plingade det på dörren och han gjorde en snabb vändning. Sara hade ringt igår och frågat ifall hon kunde komma och hälsa på någonting i veckan, men att hon var osäker på vilken dag det skulle bli.
På trappen stod dock Joel och inte Sara.
”Hej”, log Joel och lät därefter blicken glida nedför och sedan uppför hans bröstkorg. ”Var du i duschen?”
”Nej jag låg ute och jobbade på brännan tills att molnen dök upp.”
”Taskigt”, flinade den andre och strök handen genom sitt hår. ”Kim är hemma va?”
”Nej, hon är på sin bakkurs.”
”Men just ja! Alltså jag fattar inte hur dåligt minne jag har, hon sa det seriöst i telefon igår kväll.”
Romeo skrattade lågt och backade ett steg så att Joel kunde komma in. För det antog han att han skulle göra ändå.
”Du ska inte iväg på något eller?” frågade han och stannade till mitt i rörelsen med att ta av sig ena skon.
”Nej, jag har ingenting planerat.”
”Bra.” Joel såg leende upp under luggen, nedåtböjd igen, och Romeo tyckte sig se hans blick hastigt svepa över hans överkropp igen. Förmodligen en helt felaktig bedömning. Dom hade ju dels sett varandra i duschen när dom fortfarande gått i skolan och dom hade badat tillsammans massvis av gånger så det borde inte vara någon överraskning för den andre att han var vältränad.
”Ja”, sa han en aning försent för att det skulle verka helt normalt och gjorde sedan en gest mot trappen. ”Ska bara hämta en tröja.”
Väl nere igen – nu med en vit t-shirt till dom svarta fotbollsshortsen – fick han ett roat förslag från Joel.
”Du, vi borde seriöst baka någonting, och se till att det blir jättegott. Ifall Kim kommer låta lika kaxig som efter förra gången så har vi liksom någonting att komma tillbaks med.”
Romeo andades ut i ett skratt. ”Visst, jag är på. Men då får vi räkna med ett antal försök, för jag kan absolut inte baka.”
”Jag är helt okej ändå”, hävdade Joel. Romeo hade ätit mat som han lagat, som varit gott men inte särskilt avancerat, men han hade aldrig sett prov på någonting inom fikabröds-området så han fick helt enkelt ta honom på orden bara.
”Okej, så vad ska vi ge oss på då? Typ vanliga bullar?”
”Nej bullar ska jäsa jättelänge, vi kan..” Joel petade fundersamt till kulan i läppen samtidigt som han gick in i köket. ”Cupcakes. Om vi lyckas med det kommer hon ju bli skapligt imponerad.”
”Jag med”, flinade Romeo och lutade sig på armbågen mot dörröppningen samtidigt som han drog fingrarna genom sitt hår. ”Du får väl ge mig instruktioner så ska jag försöka lyda.”
Joel som redan öppnat ett utav köksskåpen vred på huvudet mot honom. ”Försöka lyda?” frågade han med ögonbrynen roat höjda. ”Ska du leka rebell och vägra följa order från cupcakesmästaren eller?”
Romeo log snett tillbaks. ”Ja men tänker ju inte lova något. Beror ju helt på vad det är.” Han mindes när han och Kimmie bakat chokladbollar med sin mamma som små och att man blandat ihop den smeten med händerna. Skulle det här innebära något liknande steg tänkte han helt klart överlåta det till Joel. Han kunde gå med på att baka så länge det höll sig på en någorlunda kladdfri nivå.
”Knäcka tre ägg, går det för sig?”
”Det går utmärkt.”

”Ser bra ut”.
Joel blåste undan sin lugg och såg bakåt på Romeo som tagit plats uppe på köksbänken, övervakandes Joel som försökte spritsa ut deras så kallade frosting på muffinsarna.
”Menar du min snygga position eller resultatet?”
”Positionen skulle jag nog mer kalla.. intressant.” Joel hade envisats med att ställa plåten på köksbordet istället för bänken, och eftersom det var ganska lågt och Joel ganska lång hade han fått böja sig rejält – tills att det blivit för jobbigt och han istället ställt sig bredare isär med benen. Han skulle hädanefter kalla honom GiraffJoel.
”Intressant? Det är ju helt klart ett bättre betyg än bra.”
”Vi säger så.. Men ditt resultat ser ganska bra ut ändå.”
”Det kanske är att ta i.. Kom hit och fyll på med lite frosting.”
Romeo lydde och hoppade ner från bänken för att ta med sig skål och slev till Joel som nu höll isär den kladdiga plastpåsen som fick agera spritspåse.
”Ska jag bara.. Säg till när det räcker”, sa han och började klicka i av det vita kletet. Dom hade inte hittat någon karamellfärg, därav det tråkiga färgvalet.
”Jag kan ta betydligt mer.”
Romeo höjde blicken mot Joel, som verkade ha gjort likadant i samma stund, och ett retsamt leende hade letat sig fram på den andres läppar samtidigt som Romeo roat höjde ena ögonbrynet.
Han var den som bröt ögonkontakten och efter att ha haft i ytterligare en stor klick i påsen la han ner sleven i skålen igen och försökte samtidigt lugna ner pulsen som automatiskt hade höjts av den där egentligen helt oskyldiga blicken. Fast den hade fan inte känts oskyldig. Det han sagt hade inte känts oskyldigt.
Joel hade strax gjort klart resten utav deras cupcakes och efter en gemensam sökinsats hade dom lyckats leta fram lite olika strössel att dekorera med.
”Den där blir ju asful”, flinade Joel mot den Romeo precis hällt ut blått strössel på.
”Vad fan säger du? Den här ser ju kunglig ut. Din däremot”, sa han och knuffade med flit till hans armbåge när han var på väg att hälla ut av sina guldkulor. Som nu hamnade i en hög bredvid.
”Vad gör du!?” utbrast Joel och hällde sedan snabbt ut en hög uppe på Romeos – tydligen fula – blåa skapelse för att därefter nöjt le. När han tänkte ge sig på även nästa utav Romeos fångade han tag i Joels arm för att försöka dra åt sig burken. Joel var däremot snabb igen och tog den triumferande i andra handen.
”Du tror att det där hjälper..?” frågade han retsamt och höll kvar om hans arm.
”Mm”, svarade Joel lika retsamt och höll ut den andra armen så långt han kunde åt sidan.
”Ge mig burken.”
”Säkert.”
Romeo mötte hans blåa blick och med ens kändes allt runt omkring väldigt tyst; fläkten som tidigare låtit ifrån ugnen, fåglarna som hörts in genom det öppna fönstret.. När den andre blinkade och ögonfransarna gjorde en snabb svepning över kinderna hann Romeo själv blicka ner och se hur Joel bitit tag i underläppen, med silverkulan blänkandes igen.
Han tog till vara på Joels korta sekund av brist på fokus och nådde enkelt hans andra hand när han sträckte sig efter den. Burken var i nästa stund i hans egen och han tog ett steg ifrån den andre.
”Men..! Okej du ser alldeles för nöjd ut.”
Romeo gav honom ett flin. ”Kanske för att jag är nöjd.”
Deras blickar möttes. Igen. Vad var grejen med att dom hela tiden gjorde det? Egentligen ingen grej alls säkert, eftersom det inte var något konstigt att man såg på varandra när man pratade men..
Han fick lägga av med att uppskatta dom gånger det hände. Han kunde inte tycka om det. Det var inte okej.

”Jag tycker ändå att dom blev helt okej.”
”Faktiskt”, höll Romeo leende med när dom tagit hand om disken och lagt upp dom nu väldigt färgglada cupcaksen på ett fat. ”Lite explosionkänsla på en del bara men.”
Joel skrattade till och nickade. ”Man ser ju knappt frostingen under det där strösselberget.”
När dom hörde ytterdörren öppnas vände dom båda huvudena mot hallen och efter några sekunder blev Kimmie synlig i dörröppningen.
”He- Har ni bakat?” frågade hon förvånat.
”Ja kom och kolla! Konstverk eller hur?” flinade Joel.
Kimmie skrattade till men det lät inte som vanligt i Romeos öron och han försökte med ens få någon sorts ögonkontakt med henne. När han fick det gav hon honom bara ett snabbt leende, men det var åtminstone en försäkran om att hon i alla fall var okej.
”Jättefina. Hade ju dock varit intressant att se er in action. Hur många smetar har ni kastat?”
”Ingen! Helt ärligt alltså”, sa Joel. ”Vi var proffs från första början. Ska vi smaka?”
Kimmie strök några hårtester bakom örat innan hon öppnade munnen. ”Jag tänkte höra om vi inte kunde ta en promenad..?”
”Vadå, nu?” frågade Joel och fick en nick till svar. Och med ens fattade Romeo varför Kimmie inte varit sitt helt vanliga, glada jag. Hon hade förmodligen tagit modet till sig i samma sekund som hon hört att Joel var hemma hos dom. ”Visst, absolut. Ta en snygg bild så länge så att vi kan instagramma Romeo”, fortsatte han med ett skratt och följde med Kimmie ut i hallen.
Han hade velat fått chansen att säga ett tyst lycka till men förhoppningsvis kände hon att hon hade hans stöd ändå.
Och än en gång kände han sig lika nervös som henne men av totalt felaktiga anledningar.


som vanligt uppskattar jag era kommentarer jättemycket :D
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 23 okt 17 - 00:57
Oh lord heja Kimmie som tar modet till sig att berätta hur hon känner.
Ska bli intressant att få reda på det och vill bara att det ska gå bra för dem allihop.

Sen gjorde du mig sugen på att baka cupcakes, hehe. Har alltid varit fascinerad av bakmontage scener faktiskt... vet inte varför. Men ja han Romeo och Joel verkar ha kul ihop iaf :3

Ska spänt fortsätta LÄSA! :D
loversarelonley - 22 okt 17 - 23:21
Omg! Låter så kul att baka! ^^
Men shit! Man blir så nyfiken på vad Joel kommer säga! Det känns ju som att han verkar ha nått för Romeo också! Men man vet ju aldrig! Åh, hoppas bara att allt blir bra till slut. Känns ändå viktigt att Romeo och Kimmie fortsätter ha en sån bra kontakt. Skulle kännas jättejobbigt om de började bråka över Joel!
Väntar ivrigt på nästa del!
arbok - 21 okt 17 - 12:53
Alltså... :D Jag känner att jag skriver samma sak i varje kommentar, men det här triangeldramat bara stiger. Om Kimmie vågar prata med Joel nu när hon tar med sig honom ut så undrar jag hur det kommer bli... är ju ganska säker på att Joel inte kommer vara lika taggad på idén, så hon blir säkert jätteledsen :( fast det skulle vara fett hemskt om han blev tillsammans med henne och så fortsatte det vara fett skum feeling mellan honom och Romeo. Kanske lite för elakt, ärligt talat...

oavsett så ser jag fram emot vad som kommer hända/sägas mellan Kimmie och Joel och hoppas att hon inte blir alltför ledsen!

Skriven av
ilenna
21 okt 17 - 04:07
(Har blivit läst 114 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord