Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

us against the world, always - [del 6]

”Vart vill ni äta?” undrade Jamie.
”Åt mcdonalds igår så skippar helst det,” Joel, klädd i en uppknäppt svartvitrutig skjorta över en svart t-shirt och ett par lika svarta jeans, såg på dom andra tre. ”annars spelar det ingen roll alls för mig.”
Även Kimmie och Joel hade velat hänga med på bion Romeo och Jamie skulle se och dom hade nyss mötts upp i stan med planen att käka någonting innan.
”Kanske någon pizzeria bara då?” föreslog Kimmie och fick ett unisont instämmande på det.
”Fan jag trodde att jag hade reserverat biljetterna men..”, mumlade Jamie någonting om när Romeo drog upp dörren till en pizzeria som ironiskt nog hette Verona. Riktiga Romeos hemstad hade han lärt sig.
”Men det finns väl platser kvar eller?”
”Typ tio stycken.. Men jag har fixat det nu”, försäkrade Jamie med ett flin.
Kimmie skrattade till. ”Alltså kul om vi hade kommit dit och dom bara ´nej det är fullt och det finns inte alls några biljetter på det numret´.”
”Skulle åtminstone inte ha blivit värre än när jag gick in och satte mig i fel salong”, sa Joel samtidigt som han kikade upp på menyn bakom disken. ”Jag och en kompis skulle se den där Divergent, och jag var säker på att det var salong ett vi skulle in i, och våra platser var lediga och allt. Men sen när filmen började var det RöjarRalf..”
Romeo skrattade högt. ”Ni tänkte inte på att publiken förmodligen var ganska ung eller? För att gå på en science fiction-film med säkert 11årsgräns i alla fall?”
”Nej.. Uppenbarligen gjorde vi inte det”, skrattade Joel också.
Dom beställde sin mat och slog sig ner vid ett fyra-bord med tillhörande träsoffor. Kanske var dom lite för tidiga för att det riktigt skulle hunnit bli mattid för dom flesta, för det var endast några få sällskap till där inne; ett medelålders par i andra sidan restaurangen, fyra killar närmare dörren vars tallrikar såg så gott som renslickade ut (förmodligen sant eftersom en utav killarna lutat huvudet bakåt och skakade på sin colaburk som för att få ut den sista lilla droppen) och tre tjejer vid bordet bakom deras eget.
”Det är en annan film som snart har premiär som jag gärna vill se också”, sa Joel som börjat vika sin servett till ett flygplan. Rastlösa killen. ”Jag kommer inte ihåg vad den heter men det är han den där killen med det snygga skägget.”
”Ja men då vet jag precis!” flinade Jamie. ”För det finns ju så väldigt få skådespelare med skägg.”
”Ja men det är han-”
Dom andras röster dog sakta ut när Romeo fångade upp det irriterade i Kimmies blick. Hon satt mitt emot honom och först hade han trott att hon sett rakt på honom, men det var snarare ovanför hans huvud.
”Vad är det?”
Hon fokuserade blicken på honom istället men såg fortfarande en aning sammanbiten ut. ”Bakom dig”, sa hon lågt. ”Dom gick i A-klassen på högstadiet. Jävlar bitchar.”
Han väntade en stund med att snegla sig över axeln och nu när han kollade lite närmare – än när han bara reflekterat över att det var tre tjejer när dom först satt sig ner – mindes han dom svagt ifrån skolan. Var det inte till och med två utav dom som Kimmie varit i fysiskt bråk med i 9an? Hon hade förvisso alltid kommit bättre överens med killar än med tjejer, men han visste också hur elaka tjejer det hade funnits på högstadiet.
”Dom kanske har vuxit upp”, sa han i ett försök att få henne att tänka på något annat. Dom hade kanske inte ens lagt märke till att det var hon.
”Just ja, bestick”, sa han sedan och reste sig upp. ”Tog du kebabrulle va Jamie?”
”Ja, så jag behöver inga.”
Romeo gick iväg mot det lilla bordet strax bakom tjejerna där det fanns bestick, ketchup och servetter. Han höll öronen lite extra öppna när han gick förbi men hade ärligt talat inte väntat sig att höra någonting alls som skulle ha varit kopplat till dom. Men det var exakt vad han gjorde.
”.. Kimberly var ju helt..” Dom tystnade precis när han gick förbi och han märkte också två sneglande blickar efter honom. När han tog lite extra tid på sig borta vid besticken, fortfarande med öronen spetsade hörde han också en del av fortsättningen. ”.. inte det där Romeo? Hennes tvilling? Säkert lika knäpp han också..”
Helt otroligt.. ´Dom kanske har vuxit upp.´ Jo tjena.
”Har du hört resten av ledtrådarna Romeo”, sa Jamie när han hade satt sig ner igen. ”Killen Joel tänker på har skägg, är lång och har mörkbrunt eller kanske svart hår.”
Joel skrattade och drog upp axlarna samtidigt som han höll ut händerna. ”Men jag vet inte hur jag ska förklara bättre ju!”
Romeo flinade mot dom men kastade snabbt en blick bakåt mot tjejerna – inte en lika diskret nu.
Deras mat kom strax ut men Romeo kunde inte riktigt avgöra om Verona levererade eller inte för hans fokus låg mer på Kimmie som gång på gång kastade mörka blickar över hans axel. Till skillnad mot när han först gått förbi dom tre tjejernas bord och dom tystnat så var han väldigt säker på att dom nu inte alls hade någonting emot att dom hörde vad dom pratade om. Han var bara glad att det var han som satt närmast och att Kimmie omöjligt borde kunna höra.
”Kolla vad jävla sur hon är.. Jag tror inte att hon skulle våga säga något.. Kommer ni ihåg hur bitchig hon allt-..” Han försökte stänga av och lyssna på vad dom vid hans eget bord – Joel och Jamie åtminstone – sa och också inflika med något eget då och då men utan någon jättestor framgång. Joel hade uppenbarligen också märkt att något inte var helt okej och petade till Kimmie med armbågen.
”Hur är det?”
Hon skakade bara på huvudet och skar en bit till av sin pizza. När tjejerna bakom skrattade – den här gången hade han faktiskt inte hört vad dom pratade om och kunde därför inte säga att det var åt just honom eller Kimmie– såg hon snabbt upp igen och precis som han befarat kunde hon inte vara tyst längre.
”Vill ni något så kan ni ju säga det på en gång!”
Romeo motstod impulsen att vända sig om men hörde en av tjejerna förvånat skratta till. Ett sånt där typiskt mellanting av skratt och fnysning som tjejer av någon anledning var extra bra på. Så att det skulle låta extra hånfullt.
”Varför skulle vi vilja dig någonting Kimberly?”
”Jag vet inte, du verkar ju ha ett stort intresse att titta på mig i alla fall”, sa hon och reste halvt på sig men hejdades av Joel som hastigt tog tag om hennes armbåge och fick henne att sjunka ner igen.
”Du är ju helt..” Tjejens röst dog ut men följdes av några skratt och sedan lägre samtalston.
Dom kommande minuterna blev i alla fall lugnare och Romeo kunde också konstatera att maten var riktigt god. Han kanske hade kunnat få rabatt om han sagt sitt namn? Det skulle väl vara enda gången han kunnat dra nytta av sitt namn istället för att hata det isåfall.
”Jag ska gå till toan bara”, sa Kimmie och la ifrån sig besticken på sin – förutom några sparade kanter – tomma tallrik.
”Dom är från Kungsskolan va?” sa Joel lågt och Romeo nickade och lutade sig bakåt. Vilket han snabbt insåg hade varit ett misstag.
”.. Har inga föräldrar..”
”Var det Kimberly som freakade ut eller?”
”Eller brorsan.”
”Men vadå bor dom typ i något fosterhem eller?”

Joel spände plötsligt blicken i honom och han insåg att han nog inte var så svår att läsa av för tillfället. Det, och kanske att han hade knutit näven vars arm han hade liggande på bordet.
Bry dig inte, mimade han och hade självklart förstått att Romeo hörde vad dom sa och att det inte var någonting schysst.
”Tror dom bor i huset själva.. Är vad jag har hört i alla fall.”
”Men det är ju helt sjukt, vem vill bo i sina döda föräldrars hus?”

Det var droppen. Romeo flög upp på fötterna och sköt förmodligen eldpilar genom sina ögon när han vände sig mot dom tre tjejerna han inte ens mindes namnen på. Två utav dom hade rest sig upp och den tredje var precis på väg att glida ut från sin del av soffan.
”Vad i helvete håller ni på med?! Va?! Ni vet inte ett jävla skit om oss och ska-”
”Romeo!”
Han hörde Joels röst men var inte säker på vart han befann sig då all hans uppmärksamhet var riktad mot dom fruktansvärda människorna framför honom. Den blonda utav dom hade fortfarande ett leende på läpparna, men det såg betydligt mer ansträngt ut nu.
”Ta det lugnt! Jag förstår inte ens vad du me-”
”Försök inte ens!” bet han av. ”Jag hörde exakt vad ni sa, och du kan för fan åtminstone stå för det om du nu inte fattar hur sjukt det är att sitta och snacka om något ni inte har en jävla aning om.”
”Okej”, svarade hon lugnt. ”Så vem utav er är det som har varit inspärrad på psyk? Eller är det båda? Hur kunde dom isåfall ens släppa ut er?”
Hon gjorde en ansats att gå därifrån och Joel skulle inte ha hunnit gripa tag i hans arm om han så ens försökt, innan Romeo gjort just det om den blondes arm. Hon vände i sin tur blixtsnabbt om och i nästa sekund hade hon gett honom en örfil.
”Vad gör du?!” hördes ett flämt och precis som allt annat som gått så snabbt sedan han rest sig upp hade han inte hunnit märka att Kimmie kommit ut från toaletterna. Joel hade fått tag i Romeos arm samtidigt som Kimmie hårt knuffat till blondie.
”Vad fan gör du!?” upprepade hon igen. ”Har du något att säga så säg det till mig istället!”
”Ni är ju helt galna båda två!” utbrast blondie men var inte sen med att greppa tag om Kimmies överarmar och knuffa tillbaks. Kimmie stapplade dock inte alls till lika mycket som hon gjort.
”Lugna ner dig!” Jamie som även han rest sig upp hade fångat tag i den blonda tjejen och allt som krävts för att tysta hennes kompisar som börjat protestera hade varit en blick.
”Släpp mig..”, mumlade Romeo andfått till Joel som fortfarande höll i hans överarm.
”Din jävla bitch!” kastade Kimmie ur sig men försökte inte flyga på henne igen utan drog bara häftigt fingrarna genom sitt svarta hår.
Det dröjde inte länge till förrän personal från köket kom ut, förmodligen för att det äldre paret gått och sagt till vad som pågick ute i restaurangen, men det hade inte behövts någon tillsägelse för att få Romeo och övriga att lämna. Han var mest tacksam över att tjejerna verkade dröja längre då han annars inte varit säker på ifall han skulle kunnat låta bli att fortsätta utanför dörren.

”Är du okej?” frågade Kimmie och såg upp på honom när dom båda lugnat ner sig en aning.
”Nej.”
Hon sträckte sig upp som för att kolla närmare på hans kind så han skakade snabbt på huvudet. ”Inte det. Det var den mest värdelösa örfilen någonsin. Men jag är inte okej med att.. Jag bryr mig inte ifall någon snackar skit om mig, men om dom gör det om dig eller våra föräldrar..”
Kimmie blinkade till några gånger men samlade sig imponerande snabbt. ”Vad sa dom?”
”Det spelar ingen roll. Är du okej..?” sa han och såg ner på hennes armar, för till skillnad mot hans kind som det mest troligt inte syntes något alls på så hade hon märken efter naglar på överarmarna.
Kimmie såg också ner på dom men drog sedan på munnen. ”Förhoppningsvis bröt hon en av sina fejknaglar.”
Romeo kunde inte låta bli att andas ut i ett skratt. ”Det hade varit jävligt kul.”
Dom gick tysta en liten stund, Joel och Jamie en bit före, innan en suck slapp ut från hans läppar, och som vanligt krävdes det sällan ord mellan dom för att dom skulle förstå varandra och Kimmie la ena armen om hans midja och kramade lätt. Vi släpper det? Och han själv nickade, Ja, och försökte skaka av sig dom fortfarande irriterade känslorna.
”Kim, lyssnar du på papa roach?” frågade Jamie över axeln och såg på dom.
”Ja?”
”Kom och lyssna på en sak då.”
När Kimmie slöt upp bredvid honom saktade Joel istället ner sina steg en aning. ”Är det lugnt?”
Romeo ryckte på axlarna. ”Ja. Men dom hade inte en jävla aning om vad dom pratade om.”
”Just därför låter man bli att bry sig”, sa han men log samtidigt svagt.
Romeo gav honom en blick och höjde lätt ena axeln. Han visste ju det men-
”Men jag fattar att det är skitsvårt, att det är mycket enklare för mig att säga det än att faktiskt göra det. Men ta i alla fall inte åt dig, okej?”
”Att jag skulle vara psykiskt sjuk?” sa han med ett höjt ögonbryn och flinade sedan. Ibland var det nästan frustrerande hur enkelt den andre kunde få honom att le igen. ”Nej det vet jag faktiskt att jag inte är.”
”Lite småknäpp bara”, retades Joel och stack ner händerna i sina jeansfickor.
”Måste vara jobbigt för dig att hänga med mig då.”
”Skojar du? Jag står ut med det bara för att jag vill umgås med Kim. Annars hade jag ju inte ens snackat med dig.”
”Jävla tönt”, flinade han och knuffade lätt till hans axel med handen.
”Och så ger han sig på mig när jag inte ens har händerna framme att försvara mig med.”
”Vilket svin.”
Dom flinade mot varandra och svängde sedan in till biografen som Jamie precis dragit upp dörren till.

Halva filmen hade visats, som för övrigt var riktigt bra, när bilden plötsligt frös. Precis som resten av den fullsatta publiken tittade Romeo först bara mot filmduken och väntade på att den skulle hoppa igång igen men när det inte hände lutade han sig fram för att kunna titta åt sidan på dom andra.
”Vad är det här? Netflix eller?”
Jamie som satt längst ut på andra sidan lutade sig också framåt med ett skratt. ”Det verkar fan inte bättre.” Han vände sig om mot utgången längst bak precis som flera andra nu gjort, men det verkade inte som att någon personal märkt av felet och därmed inte skulle komma in med någon förklaring.
”Jaha, det här var ju segt”, sa Joel som satt på Romeos vänstersida. (Till höger hade han en kille som uppenbarligen dragit på sig årets största förkylning och inte heller hört talas om nässpray.)
”Kisspaus!” ropade någon lustig person och Romeo himlade med ögonen.
”Äh jag går väl ner och kollar om jag ser någon personal”, sa han och tryckte ifrån med händerna mot armstöden för att resa sig upp.
”Du-”
Han stannade till mitt i rörelsen när Joel lagt handen om hans arm och när han mötte den brunhåriges blick blev det plötsligt väldigt tyst. Det var inget konstigt han hade gjort och Romeo borde bara ha sagt ett ´ja?´ på en gång när Joel av någon anledning tystnat. Kanske var det Romeos blick som varit konstig? Utan att han ens visste om det själv. Men ändå så..
En sekund senare var det som att dom båda återvände till jorden igen och Joel fortsatte.
”Kan du fylla på min mugg? Det är ingen som märker.”
”Visst, fanta?”
”Japp.”
Med en något förvirrad rynka i pannan hade Romeo lämnat salongen och skyndat ner för den röda, breda heltäckningsmattklädda trappan till foajen och tipsat killen - som ärligt talat knappt såg tillräckligt gammal ut för att själv få se filmen - i kassan om att han kanske skulle ta en titt i salong 1. Den unga – och plötsligt väldigt stressade - killen hade fått väldigt bråttom iväg och det hade inte varit några problem för Romeo att tjuva åt sig extra läsk åt Joel.
När han sedan klev in i salongen igen hade filmen startat igen – från en scen några sekunder tidigare än där den stoppats.
”Snyggt jobbat”, flinade Joel när han gled ner i sin stol igen.
”Jag har mina talanger.”
Den andre vände blicken mot filmduken igen och la samtidigt upp armen på deras delade armstöd. Joel hade tagit av sig skjortan redan när dom kom in på bion så när den bara armen nu vilade mot Romeos kunde han känna en stark kontrast mellan den varma huden och den svala salongen. Som att Joel hört att han reflekterat just över hans arm vände han själv blicken mot den innan dom blåa ögonen utan förvarning vändes rakt upp mot Romeo. Som svalde. Kanske var det grejen med att Joels lugg fallit ner i ögonen, tillsammans med leendet, som fick honom att påminnas om den där kvällen i busskuren igen. För att luggen legat likadant. För att leendet skymtat förbi precis innan han kysst honom. Det kändes så sjukt länge sedan och han skulle inte ha varit helt emot att återuppleva det. Bara för att få avgöra ifall det skulle ha känts lika bra som det faktiskt gjort den gången. Även om det varit totalt oväntat och egentligen en engångsgrej efter en utekväll.
”Du får ju be honom gå ut snart.” Joels leende blev bredare när han diskret nickade mot snorkillen bredvid honom.
”Eller så byter jag plats med dig, skulle ju inte vara mer än rättvist att någon annan också får halva filmen förstörd.”
”Skulle inte tro det. Men du kan få smaka av fantan om du vill.”

”Är det någon tvåa planerad?” frågade Kimmie ifrån Joels rygg – med benen lätt dinglandes i hans armar. Även hon hade en rutig skjorta på sig idag, men lilasvartrutig och knuten runt midjan och det vita linnet. Matchat till ett par svarta jeansshorts. Han var glad att hon inte fortsatt låta sig påverkas av bitch 1, 2 och 3.
”Jag tror det, men det lär dröja innan den kommer”, sa Jamie och stannade sedan till. ”Min buss går härifrån, dom har dragit in den andra på kvällarna.”
”Men segt”, sa Romeo ”Men det blev en kul kväll.”
”Ja men verkligen”, log han och gav honom en kram med ena armen. ”Vi ses väl snart igen?”
Med en hel del skratt försökte Joel och Kimmie samarbeta när han böjde sig ner så pass att hon också kunde krama Jamie och dom vinkade sedan hejdå till honom innan dom själva fortsatte ner till kärnan av centrumet och där deras buss skulle gå ifrån.
Dom hade inte behövt vänta länge och eftersom det inte heller varit mycket folk på bussen var dom snabbt hemma. Där dom möttes av den vanliga synen av Joels cykel liggandes i gruset.
”50 spänn Joel”, retades Romeo när han böjde sig ner för att resa på den. Han och Kimmie hade tagit bussen hemifrån när dom skulle till bion istället för att ha cyklat, och tydligen hade Joel lovat att komma hem ikväll. Var väl förståeligt dock eftersom hans föräldrar knappt sett honom sedan dom tagit studenten för att han praktiskt taget bott hos dom.
”Som jag fortfarande kan göra något roligare med.”
”Och för att upprepa min åsikt också då”, sa Kimmie som redan tagit några steg upp mot huset. ”Det kommer bli väldigt många 50-lappar om du slutar röka.”
”Jag slutar om din bror gör det”, flinade Joel och såg rakt på honom när han sa det.
”Kommer inte hända”, flinade han tillbaks.
”Ni är lika jobbiga båda två.”
”Och ändå-”, började Romeo innan Kimmie fortsatte.
”Älskar jag er.” Hon skrattade lågt och vände om i gruset för att krama Joel hejdå.
”Ses imorgon?”
”Såklart”, log han och när Romeo strök fingrarna genom sitt hår landade blicken i Joels över Kimmies axel.
Varför kunde han inte bara släppa tanken? Det hade hänt, det kanske hade känts lika bra om det hänt igen, men det skulle inte hända. Så vad var grejen med att han fortsatte återkomma till just dom tankarna den här kvällen?
”Vi ses”, log Romeo också och följdes snart av Kimmie upp mot huset.
”Du vet det där med att vi tydligen blivit vuxna eftersom vi satt och diskuterade vitaminer förut?”
”Ja?” log Romeo roat och väntade på fortsättningen.
”Jag tror att jag redan tagit steget till gammal för jag känner typ att jag måste sova på en gång. Jag är astrött och vi har egentligen bara varit på bio? Och klockan är inte ens tio?”
”Då lär det ju betyda att jag också blivit lika gammal då.”
”Två minuter äldre till och med”, skrattade Kimmie elakt och låste upp dörren.


hoppas ni har överseende med att det inte blev något bra slut på det här kapitlet och att ni kanske har någonting annat att dela med er av som ni gillade? (:
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 19 okt 17 - 15:18
Shit på pizzerian alltså! Så himla drygt allting blev och vilka bithces. tyr att det inte blev allt för stort drama för då kanske de hade blivit portade, haha!
Fattar att det måste vara drygt att ha massa rykten om sig som inte stämmer och att folk snackar bakom ryggen på en. Men hur som har Joel rätt, bäst att bara ignorera.
Tur i alla fall att kvällen slutade bra med bio och grejer.
Alltså Romeo och Joel, vad de crushar på varandra... ska bli intressant att se vad som händer mellan dem. hehe
arbok - 18 okt 17 - 12:33
Synd att Kimmie inte använde knutna händer :) fast det hade kanske blivit lite väl drygt att ta sig ur det bråket sedan, hehe.
Angående Joel och Romeo dock....... något är ju definitivt på gång. Undrar om Joel kanske har en crush/är lite tänd på Romeo för känns inte som att han "bara" inte kan hålla sig ifrån att tänka på vad som hänt. Gillade Romeos förvirring när han fick hämta drickan.
(Intressant nu när jag fick se var delen jag skulle hjälpa till med faktiskt passade in i storyn! Fast med lite mer passande namn denna gången)

Skriven av
ilenna
15 okt 17 - 23:31
(Har blivit läst 525 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord