Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Cheat Day - [del 12]

Mike satt med mobilen i händerna och sms-konversationen med Isabelle öppen. Han hade arbetat i ett par dagar nu, men max sex timmar per pass. Han hade hunnit med att gymma och träffa Emma och till och med på gå stan med Hannah och Leon. Ändå hette det att det inte funnits tid för honom att höra av sig till Isabelle. Vanligtvis var han ganska duktig på att ta sig i kragen, men den här gången hade han tagit varje ursäkt till att få skjuta upp det lite mer. Skönast för honom hade det nog varit om allting bara runnit ut i sanden på ett naturligt vis, utan några jobbiga samtal. Nu var det tyvärr inte så det fungerade, om han skulle föreställa det minsta mogen, och det ville han gärna göra. Att skicka ett sms och ”göra slut” när man inte ens varit tillsammans kändes inte heller särskilt bra. Bäst var väl bara om han skickade ett sms. Hej, kan vi ses, och så pratade han om det med henne när de att ner tillsammans. Så som vuxna gjorde.
Mobilen åkte ner i bakfickan på jeansen när Sarah ropade på honom från nedervåningen. Disney channel stod på i vanlig ordning inne i vardagsrummet och en bunt av de yngre syskonen satt i soffan och tittade med varierande entusiasm. Mike hittade Sarah vid köksbordet, tillsammans med Nani, som hade någon form av vuxenmålarbok framför sig. För tillfället var hon upptagen med att färglägga en fågel med en klarblå färgpenna. Mike satte sig ner på kortsidan av bordet, med sin äldsta lillasyster på ena sidan och sin yngsta lillasyster på den andra.
”Var är mamma och pappa?” frågade Mike. Han ögnade snabbt den enorma tekoppen Sarah hade mellan händerna. Det doftade lite kryddigt från den.
”De är och handlar. Jag tänkte du kunde sitta med oss ett tag?” Sarah dröjde menande kvar med blicken på honom. ”Du har varit på rummet hela dagen.”
”Ah, ja… jag vet.” Mike la upp armbågarna mot bordet. Han gjorde ett försök att rädda sig på det vis han brukade. Det ville säga ett charmigt leende, som bara fungerade på Carmen och på typ alla tjejer förutom hans egna systrar. Ingen av dem såg märkvärdigt berörda ut.
Han var lik dem båda när det kom till ögonfärg och en uppsättning mörka, långa ögonfransar. Sarah hade sitt mycket långa hår uppsatt i en hög tofs a la Beyoncé, och Nani var den enda i hela familjen som hittills velat och blivit tillåten att bleka håret. En triumf för en trettonåring.
Mike tog en röd penna från bordet och förde den närmre Nanis målarbok, men fick handen undanslagen med ett flämt innan han hann låtsas måla någonting.
”Mike!” Nani såg på honom med stora ögon. Hon boxade honom på armen när han bara flinade, och även fast hon försökte vara upprörd när hon slogs så kunde hon inte kväva några små fniss.
”Jag skulle bara hjälpa till…”
”Vad dryg du är”, fnissade Nani. ”Erik har redan förstört en fjäril, han målade den jätteful och grön när jag var på toaletten.”
Mike förstod inte vad det var för fel på grönt, men lät bli att säga någonting med risk för att bli boxad igen. Han lyssnade med ett halvt öra på vad Sarah sa, men kom av sig när han kände mobilen vibrera i fickan. Efter en närmare titt konstaterade han att den visst hade vibrerat ett par gånger utan att han märkt det. Ett missat samtal, och så ett sms.

Isabelle 15.42
Är du upptagen? Är hemma hela kvällen, så kom förbi om du vill ;)

”Vad ser du så besvärad ut för?” Sarah såg på Mike med höjda ögonbryn. Mike såg upp på henne som om han blivit påkommen med något fult, såg sedan ner på mobilen igen och harklade sig.
”Nej, det eh…” Han dröjde kvar med blicken ännu en gång innan han till slut låste skärmen. ”Jag tror att jag måste gå, en stund.”
”Igen?” Nani såg besviket upp på Mike. Sarah såg däremot på honom med en blick som inte var helt olikt Carmens, när hon tyckte att han sprang ute för mycket och glömde bort familjen. Mike reste sig upp från stolen med en suck. Han behöll händerna på bordet när han lutade sig fram och såg mellan sina systrar med ett ursäktande leende. Ett mer genuint, passande för dem, den här gången.
”I’m sorry. Det är någon jag träffat som jag måste prata med bara, innan det blir något… missförstånd.”
”En tjej?” Sarah drog på munnen nu. Mike himlade med ögonen.
”Ja, visst. Okej. Det är en tjej. Men det är inget sånt. Vi måste bara lösa en grej.”
”Okej, okej.” Sarah tog en klunk av sitt te. ”Men du kommer hem ikväll?”
”Det gör jag. Jag lovar. Jag kan till och med hjälpa dig att måla sen, Nani.”
”Det ska du inte.”
Mike tog sig till hallen utan några alltför sura miner från systrarna. Sneakers och jacka åkte på, men mössan var han utan, när han lämnade huset för att ta bussen till Isabelle.
Bussen kom fram till hållplatsen bara någon minut efter att Mike ställt sig för att vänta. Han sparkade av slask och grus från skorna innan han klev på. När han satt sig på sin vanliga plats längst bak önskade han att han fått med sig hörlurarna, för bussens brummande hjälpte honom inte att slappna av. Med blicken ut genom fönstret kände han sig som nitton igen. Nittonåriga Mike hade däremot inte sett till att ta tag i saker på det här viset, utan hade bara skjutit upp det igen och igen. Tills det glömdes bort. Någonting hade uppenbarligen hänt på tre år, även fast det tagit honom mer tid än han velat den här gången också.

Isabelle öppnade dörren bara någon sekund efter att Mike tagit fingret från dörrklockan. Hon var osminkad och hade håret uppsatt, förmodligen nyduschad, då hon bara hade ett linne och små shorts på sig. Hon tog Mike i jackan och drog honom in honom i hallen, ställde sig nära som för att kyssa honom. När han inte lutade sig ner för att möta henne sjönk hon ner på hälarna igen och såg på honom med rynkad panna.
”Inte sugen?” Hon hann med att stryka händerna innanför Mikes jacka, utmed hans sidor, istället för att vänta på hans svar. Mike hade aldrig känt sig så genomskinlig förr. Om Isabelle märkt på honom på en gång att någonting var fel så var det inte ens lite lönt att skjuta upp det. Han tänkte inte vara så rövig att han låg med henne och snackade efteråt, hur sköna hennes händer än var. Isabelle verkade dock fortfarande hoppas på att göra honom på humör, för hennes händer vandrade vidare ner mot hans jeans. Han tog besvärat hennes handleder för att stoppa henne.
”Nej, jag… sorry. Jag kom för att prata med dig.”
Den tidigare lekfulla glimten i Isabelles ögon slocknade. Hon tog tillbaka sina händer, blev stående en liten stund innan hon korsade armarna över bröstet. Hennes blick vandrade snabbt över Mikes ansikte.
”Vad vill du prata om då?” frågade hon lågt.
”Kan vi inte sätta oss?” Mike skruvade smått på sig. Att stå i hallen med skor och jacka på fick det bara att kännas ännu mer stelt än vad han hoppats. Isabelle verkade behöva tänka en stund innan hon gav med sig, suckade, och gick till sitt sovrum. Mike hade hoppats på att de skulle sätta sig i köket, men kanske hade det bara gjort saker värre. Fått det att kännas som ett möte, om de satt mitt emot varandra.
Mike insåg snart att det inte hade spelat någon roll vart de satt sig. Isabelle satt vid huvudänden av sängen med ryggen lutad mot gaveln, och han satt på kanten av madrassen med händerna dumt vilande i knäet. Naivt hade han hoppats att Isabelle skulle nicka, förstå och säga att de gärna kunde ses ändå bara för att festa ihop. Som vänner gjorde. Han såg på hennes blick och hela hennes hållning redan innan han sagt någonting att det inte skulle bli som han tänkt sig.
”Så?” började Isabelle. ”Vad är det?”
”Du behöver väl inte vara arg redan innan jag börjat?”
”Jag är inte arg.”
”Nej, okej.” Mike strök handen genom håret. Hon lät inte direkt glad, men det tjänade väl ingenting till att tjafsa om vem som hade rätt i det här fallet. ”Jag tror redan du vet vad jag vill snacka om.”
”Det lär knappast vara att du bestämt dig för att flytta in.”
”Nej… det är det inte.” Mike rynkade pannan. ”Jag har pratat med Rebecca. Hon sa att hon inte var lika bekväm med att dela kille som du verkar vara, och hon ville inte ställa något ultimatum eller något sånt. Men jag känner också att det… inte känns riktigt okej. Jag vill inte fortsätta om det får någon att känna sig obekväm.”
”Och det betyder att du måste välja?”
”Nej. Eller, jo. På sätt och vis.” Mike hade försökt förneka det. Han tyckte det lät så illa, men det var ju sant. När han suttit hemma och funderat på vad han skulle säga hade det känts som att han fått lite klarhet. Han hade tänkt att Isabelle skulle förstå, för de hade ju ingenting annat än sex, och då var det ju okej. Visst?
Isabelle såg ut på snön och regnet genom sovrumsfönstret. Hon hade armarna korsade över bröstet igen, och Mike kunde se hur hon bet i insidan av sin underläpp. Kanske hade det känts bättre om hon blivit arg. Om hon blivit så less på honom att hon bett honom gå, för det hade han kunnat ta. Varit en stor, skamsen hund för ett slag, och sedan hade det varit bra. Nu var det någonting annat. Det var enkelt att misstolka hennes korta tonfall för ilska, men hennes axlar var spända och hennes blick flackade fastän hon försökte hålla den fast. Hon var besviken, och Mike hatade det.
Allting som han tänkt på, som känts så enkelt när han funderat på det hemma eller pratat om det med Emma, fick honom nu att känna sig som en jävla bov. Igen. Han visste inte om han skulle försöka be om ursäkt, eller om det bara skulle göra saker och ting värre. Han fuktade läpparna för att börja, men ångrade sig, och började om igen. Ändå var det Isabelle som hann först.
”Jag fattar”, sa hon lågt. Hon log, men hon såg inte på honom. ”Du vill ha en liten, snäll tjej att ta hand om. Det är ju Rebecca du vill ha. Inte mig.”
”Det är inte riktigt så…”
”Men det är det ju visst, Mike. Jag är inte dum.” Isabelle vände blicken till honom nu. Hennes bärnstensögon tycktes ha något matt över sig. Det fick henne att se trött ut, och verka mycket äldre än vad hon var. ”Du gillar henne.”
”Det är klart jag gör”, svarade Mike, nästan irriterad. ”Vi var vänner länge innan vi tappade kontakten.”
”Hur trög är du ikväll? Du gillar henne, fattar du väl. Annars hade du inte suttit här med bambiögon och försökt göra slut med mig. Vi är inte ens tillsammans, Mike. Skärp dig.”
Mike stängde munnen. Han ville fnysa, spotta och protestera, men han kände sig bara dum. Dum, tom och lika trög som Isabelle såg honom som, kanske. Aldrig förr hade någon kunnat se igenom honom så enkelt som Isabelle kunde. Det var lite skrämmande, ärligt talat.
Det kändes som att det gått lång tid, men det passerade nog bara några minuter innan Isabelle flyttade sig från gaveln och satte sig bredvid Mike på kanten. En halvmeter ifrån. Mike såg på sitt lår, sedan på Isabelles och handen hon lagt bredvid.
”Förlåt”, sa han lågt.
”Be inte om ursäkt.”
”Jag har tyckt om att träffa dig.” Mike såg på henne i ögonvrån. Den här gången log hon på riktigt, men hon skakade på huvudet och strök handen över ansiktet.
”Lägg av.”

Kvart över sju klev Mike av bussen vid hållplatsen hemma igen. Trots att det var längesedan Isabelle haft sina händer innanför jackan så kunde han inte riktigt sluta tänka på hur det känts. Hur hennes tvål luktade. Han tänkte på när han träffat henne på gymmet, och på när de suttit i Lilys kök på den där festen när han följt med henne hem för första gången. De hade inte varit tillsammans, och det skulle de aldrig kunna ha blivit, heller. När Mike tänkte på Isabelles spända axlar och flackande blick blev han faktiskt osäker på om hon känt som han, men det spelade väl ingen roll nu längre. Hon hade inte kramat honom när han gått och det hade känts tomt. Lättnaden var inte lika stor eller fantastisk som han önskat. Mest av allt kände han sig trött, men han visste att han hade valt rätt, och det var huvudsaken. Kanske sågs de igen. Kanske var de färdiga med varandra.
Med en suck tog han sig upp för trappan till huset, där lamporna lyste i köksfönstret. När Nani kom för att möta honom i hallen räckte han henne påsen med överraskningsgodis som han köpt till henne och de andra syskonen. Vad de än skulle hitta på ikväll så var han tacksam för deras sällskap, och att få lägga sina tankar på någonting annat.



*
mmmmm det är inte långt kvar nu, mina vänner (mina tre läsare, och möjliga tjuvläsare, men förmodligen inga fler än tre).
känner ni er schyssta så finns det en ruta att fylla i här nedanför. jag uppskattar det.

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 15 okt 17 - 22:41
Jag skulle ha blivit like offended om någon skulle komma och måla i min bok. Det händer inte. Men den scenen med hans syskon var jättegullig, gillade den!

Sen gjorde det fysiskt ont i mig att läsa när han snackar med Isabelle. Helsa den situationen är en röra och omg kan relatera lite till hur Mike känner efteråt. Saknaden av en person sådär... ohlord.
Men bra att han gjorde det så han kan vara med Rebecca! :D

Alltså denna story, så verklighetstrogen och så fin! Du ska vara så stolt över den! <3
ilenna - 12 okt 17 - 00:43
ååh det här kapitlet gillade jag. har ju redan sagt att jag älskade scenen med mike som skulle rita i nanis bok, men det är värt att nämna igen ;D är så mysigt varje gång man får ´hänga´ med syskonen.
och alltså jag led med mike! såklart att det skulle kännas enklare och bättre när han satt hemma och tänkte igenom vad han skulle säga :( isabelle är nog inte den enklaste personen att ´göra slut´ med liksom. men jag gillade verkligen hur du fick fram en sårbar sida hos henne, för man har ju fått uppfattningen om att hon är hård, tuff och tar allt ganska lätt. så det var fint på något sätt - gillade särskilt hur du lät mike tänka på att det kunde misstolkas som ilska, och sedan beskrivningarna som visade att det var något annat.
jag tror ändå att isabelle kommer komma över mike rätt snabbt (eller intala sig det i alla fall) medan han kommer fortsätta gå runt med lite dåligt samvete. fina, stora mike.
ska bli spännande att se vad som händer nu! :D jag vill att mike ska få ett lyckligt slut haha :( <3
Megabitchchan - 11 okt 17 - 22:33
MIKE. Så jävla gulligt att han ska retas med syskonen, och Sarah som kollar på honom med samma blick som Carmen HEHE. Lill-mamman då. Och att han köpte GODIS TILL DEM alltså usch känner mig kränkt för att han är en så bra karaktär. Tråkigt för Isabelle att hon tappat Mike lol men hon får hitta någon som inte är lika eldig och dominant. Typ Rebecca HOHOHOOOOO jag längtar jättemycket till slutet!!!!!

Skriven av
arbok
11 okt 17 - 22:20
(Har blivit läst 500 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord