Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

us against the world, always - [del 4]

eftersom jag har ganska många kapitel färdigrättade kommer nästa här =) missa inte det förra bara :D

”Romeo?!”
”Vad är det?” ropade han tillbaks ut mot hallen. Han stod för tillfället framför spegeln i sitt eget rum och drog med plattången i en av lockarna som inte gett med sig trots den tidigare hårföningen. Ibland hade han bara god lust att klippa bort den och hoppas på att det nya håret som växte ut skulle vara rakt istället. Och det var inte särskilt troligt nej.
”Kan jag få låna din hårspray? Min har klistrat igen.”
”Ja men du får hämta den själv.”
”Du får en shot om du kommer hit.”
Hans spegelbild höjde smått ena ögonbrynet innan han la ifrån sig plattången, greppade sprayflaskan och gick iväg mot sin systers rum.
”Got ya”, flinade hon.
”Jävligt rol-”
”Got ya igen, den står där.” Kimmie tog sprayflaskan ur hans hand och nickade mot skrivbordet. Och där stod faktiskt en tequilaflaska.
”När fixade du den? Igår var du ju inte ens säker på att du skulle med på festen?” sa han medan han plockade ner två små glas från hennes bokhylla.
”Mina kontakter är bara snabbare på att leverera än dina.” Hon gav honom en road blick i spegeln innan hon näst inpå kvävde dom båda med ett stort moln hårspray. Hon hade som vanligt när hon skulle vistas utanför hemmet plattat hela håret för att göra sig av med lockarna, men sedan rufsat till det lite så att det inte låg så himla perfekt. Medan Romeo fortfarande hade på sig en gammal fotbollströja som han först dragit på sig imorse när det plingat på dörren - och sedan tagit på sig igen efter duschen - till dom svarta jeansen så verkade Kimmie vara så gott som klar. Även hon hade ett par svarta tighta jeans men en betydligt snyggare t-shirt med ett rockigt tryck och flera armband längs vänstra handleden. Dom gröna ögonen var inramade med svart precis lagom sotig kajal.
”Men Joel skulle fixa det andra va?”
Kimmie nickade och rufsade till håret en sista gång innan hon vände sig om mot honom och leende tog emot det ena glaset.
”Nej men vad fan”, sa Romeo och hejdade dom båda med glasen halvt höjda. ”Man shotar inte tequila utan citron och salt. Det är som att äta glass utan chokladsås.”
”Jag vet inte ens om vi har någon citron?”
Det hade dom. Den såg ganska så sorglig ut med skrumpet skinn och mer brungul än klargul. Men Romeos förhoppning om en bättre insida visade sig stämma och snart hade han återvänt till Kimmies rum med citronskivor och salt.
”Skål.”
Dom slog glasen mot varandra och följde sedan snabbt dom klassiska stegen tills att glasen slogs ner igen.
”Mhm! flinade Romeo. ”Kände mig rätt seg tidigare men nu så..”
Kimmie skrattade lågt och slickade upp det lilla saltet hon missat. ”Zack sa alltså att du skulle ta med mig också?”
”Ja, vadå?”
Hon ryckte på axlarna. ”Trodde inte han skulle vara så noga med det.”
Romeo började le. ”Gillar du honom fortfarande?”
Han fick en mörk blick tillbaks. ”Jag har aldrig gillat honom.”
”Skojar du eller? Du var typ kär i ettan.”
”Det var jag inte! Och även om jag skulle ha varit lite, lite intresserad för tre år sedan så är jag inte det längre, tro mig. Hade det inte varit för att jag är festsugen och inte har något bättre alternativ hade jag inte ens följt med. Han är dryg. Alla dina kompisar i det där gänget är dryga.”
Romeo skakade roat på huvudet och satte sig ner på hennes säng. ”Bortsett från Zack då, är det någon som-”
”Det finns inget bortsett från Zack.”
”Okej, okej. Men är det någon annan som du..” Han såg mindre retsamt på henne den här gången. Det hände att dom hamnade på samma fester, men det hände också lika ofta att dom var på olika, och den senaste veckan hade hans syster varit ovanligt mycket borta. Han skulle bara bli glad om hon hade träffat någon. Förutsatt att han var tillräckligt bra för henne förstås. Han var kanske bara två minuter äldre men han var fortfarande storebrorsa.
”Va? Nej”, sa hon snabbt men fick också Romeo att rynka pannan något när han tyckte sig se hennes kinder skifta väldigt svagt mot rosa.
”Säkert..?” frågade han snett leende. Han kunde inte tänka sig att Kimmie inte skulle ha berättat. Hon hade vetat om hans tidigare– i och för sig kortvariga – förhållanden och han hade vetat om hennes – också ganska fåtaliga - pojkvänner.
”Säkert”, flinade hon och det rosaaktiga var redan borta. ”Ska du byta om eller? För jag tänker inte göra sällskap med någon i en sliten fotbollstisha till en fest.”
”Vad? Jag slår vad om att jag skulle vara minst lika populär som vanligt även om jag kom dit i den här”, retades han och drog fingrarna genom håret. Utan att låta kaxig var det förmodligen dock ganska sant; så länge han hade sitt svarta halvrufsiga hår, smaragdögonen, ett par åtsittande jeans och det sneda leendet så skulle knappast en ful tröja försämra hans chanser hos vare sig tjejer eller killar. Sedan var det väl ett plus att han inte var en douche för det.
”Herregud, gå ut härifrån, det luktar alldeles för mycket ego.”
Han snodde åt sig en shot till av tequilan och smet sedan snabbt ut från hennes rum innan hon skulle få för sig att kasta en hårborste eller något efter honom.

Zack bodde i utkanten av stan, i en enplansvilla som mer eller mindre var hans egen eftersom båda hans föräldrar reste väldigt mycket i sina jobb. Det var därmed ett perfekt ställe att ha fest på. Kassen Joel höll i klirrade när dom klev av bussen men han räckte den snart till Romeo för att kunna tända sin cigg. Romeo hade varit snabbare och hade redan sin tänd.
”Jag kommer frysa som fan inatt”, sa Kimmie och viftade bort röken från Joels håll.
”Japp”, bekräftade Romeo enkelt som bevittnat Kimmies tidigare velande ifall hon skulle ta skinnjackan eller strunta i det. ”Och du lånar inte ut din Joel.”
Den brunhårige skrattade lågt och blåste nu röken åt andra hållet. ”Du får låna min. Lovar.”
”Tack”, sa Kimmie och gav Romeo en nöjd blick.
Han skakade bara på huvudet åt dom innan han tog upp mobilen för att kolla sms:et som pipit till. Det var inte bara ett sms från en kompis som låg där och väntade utan även ett från hans moster som han tydligen missat. Skickat för några timmar sedan.
[17:42 nytt meddelande- Sara] Hej Romeo, hur har ni det? Vill ni komma förbi och äta ikväll? Victor kan hämta er.
[20:42 sänt meddelande] hej, vi mår bra. såg inte ditt sms förrän nu, och vi är på väg till en fest. tack ändå.

Han visste att dom ändå skulle ha tackat nej. Han hade helst velat att det inte var så; men allt med Sara och Victor påminde dom alldeles för mycket om det där halvåret dom hade bott hemma hos dom. Det var som att ångesten slog emot honom som en vägg så fort han klev över tröskeln och han undvek så länge det gick att åka dit. Han visste att Sara tyckte det var jättejobbigt att dom träffades så sällan och att hon oroade sig för dom, men han hoppades också att hon så småningom skulle förstå att hon inte behövde göra det. Det räckte att veta att dom fanns där om dom behövde dom.
Svaret kom nästan på en gång.
[20:43 nytt meddelande- Sara] Okej :) Ha det så kul och ta det försiktigt. Det är bara att ringa om det är något. Hälsa Kim också. Kram.
”Vad gör du?” frågade Kimmie och fick honom att snabbt släcka ner skärmen.
”Inget”, log han. ”Det var.. ett sms bara. Det är här vi ska svänga”, pekade han och tog ett nytt bloss på sin cigarett.
Hos Zack var det som väntat mycket folk. Det hade känts som att han var bekant med varenda en på skolan, och han kände en hel del från andra gymnasium också, så det var inga konstigheter att det var trångt i villan, eller att man för den delen inte kände igen hälften av människorna där. Romeo hade dock inga problem med det senare då han uppskattade nya bekantskaper. Kanske hade just det blivit någonting ännu viktigare efter att han under en så lång period känt sig helt isolerad. Han hade inte varit fysiskt isolerad på samma sätt som Kimmie som inte ens tagit sig till skolan, men han hade känt sig psykiskt isolerad trots att han suttit i olika klassrum med en massa andra människor omkring sig. Han hade känt sig isolerad på fester tidigare också – som att han såg och hörde allt men ändå inte riktigt var med. Det var nog egentligen först i vintras när han var på den där spelningen som han äntligen känt sig närvarande igen, som att han var ett med musiken, med alla runt omkring, med-
”Ska du ha någonting på en gång?”
med Joel.
”Ja jag kan ta en öl”, sa han och stack ner handen i kassen som Joel varit på väg att gå in med i köket. ”Försök lägga in hela påsen, annars kommer vi bli av med det där.”
Det var kanske en av få nackdelar med att festerna hos Zack också innebar så mycket okända människor. Var det en hemmafest där alla kände alla hände det inte alls på samma sätt att man snodde någon annans alkohol. Lite sådär; nej visst fan det här var kanske Romeos öl istället för ´oj det här kanske är någon annan snubbes öl? Äh skit samma.´
”Tjena Romeo, kul att se dig.”
Han vände sig leende om mot Eric och gav honom en vanlig grabbkram. Kanske hade Zack lugnat ner resten av killarna att det faktiskt inte varit så farligt att umgås med Romeo – att han inte började gråta helt hysteriskt eller något annat obekvämt.. Som att det någonsin skulle ske, ens instängd på sitt eget rum.
”Och din syster är med ser jag”, fortsatte han flinande och höjde hakan i en nick åt henne. Kimmie tog stegen fram till dom och höjde ena ögonbrynet.
”Och jag är fortfarande lika gammal som er och inte en lillasyster.”
”Tekniskt sett..”, började Romeo och fick en mörk blick som för tillfället roade honom väldigt mycket. Eric också verkade det som då han skrattade till.
”Det är kul att se dig också Kim.”
”Kan inte säga detsamma alltså”, log hon och klappade honom på armen innan hon gick förbi.
”Jag gillar din syster”, sa Eric, fortfarande med ett brett leende och såg efter henne.
”Så länge du inte gillar henne för mycket.”
Det hade både känts som en lättnad och oro för Romeo att Kimmie alltid varit en aning kaxig av sig. Lättad för att han visste att hon inte lät någon trycka ner henne, men också orolig för att han visste att det kom med en del risker att vara just tjej och kaxig. Romeo hade inte varit något underbarn på högstadiet utan skolkat en hel del och därmed också dragit ner betygen som nog annars skulle ha varit ganska bra. Kimmie däremot var den utav dom som hamnat i bråk ett flertal gånger med både tjejer och killar. Under det första året på gymnasiet när allt fortfarande varit som vanligt hade det snarare varit Romeo som varit den som dragit till sig bråk – ganska ofrivilligt dock. Och senare totalt frivilligt. Medvetet. Desperat. Han hade bara velat känna något annat.
”Vi var precis några som skulle testa.. vad hette den nu, rainbow shot? Något Madde köpt med från Kroatien, är du på?”
”Det lät gayigt så visst”, flinade han och följde med Eric ut i köket för att hämta glas. Det hade aldrig varit någon stor grej för hans kompisar, eller klasskompisar överhuvudtaget, att han var bisexuell. Kanske för att han varit snabb med att skämta om det själv redan från början. Just för att undvika rykten och att folk skulle prata om honom istället för med. På högstadiet hade det ju tydligen varit väldigt intressant för andra att veta vilka han föredrog att ligga med, och konstigt nog lika många som ansett sig ha rätten att kommentera det och delge honom sina åsikter. Som han fullständigt skitit i.
”Hörde talas om någon rainbow-shot?” sa Romeo när han satte sig ner på golvet intill en av sofforna och delade ut dom glasen han fått med sig. Musiken hade redan hunnit höjas några steg sedan dom klivit innanför dörren, men den var fortfarande på den nivån att man kunde höra vad dom närmaste sa utan att behöva skrika i alla fall.
”Jajamen”, flinade Madde och höll upp en turkos flaska. ”Det fanns en enhöringsflaska också men våra pengar var ganska så slut sista dagen..”
”Sov ni hela dagarna eller? Du är ju hur blek som helst fortfarande”, retades Zack som satt snett mitt emot och höll fram sitt shotglas för att få det fyllt.
”Det är ljuset här inne som gör det. I badrummet är jag asbrun.”
”Hur förklarar du isåfall att jag är brunare än dig?” fortsatte Zack roat och lutade sig fram för att sträcka ut sin arm bredvid hennes.
”Zack vinner faktiskt. Och du har inte ens varit utomlands va?” inflikade Romeo och fick även han sitt glas påfyllt av Bett som tagit över uppgiften.
Han hade ändå saknat det här. Att vara på fest hos Zack och delta i totalt onödiga diskussioner som brukade spåra ju längre kvällen gick. Att till en början sucka åt musiken som inte var tillräckligt bra för att sedan under dom senare timmarna dansa som att det var den absolut bästa. Det han inte saknat var att råka dricka lite för mycket och ha ångest över att spy hela vägen hem och sedan antingen må bättre en stund senare när han fått ur sig all intagen vätska eller må ännu sämre för att han inte fick upp något. Just den delen planerade han att skippa ikväll.

”Har någon en tändare?”
Klockan började närma sig halv ett och Romeo hade nyligen förflyttat sig från köket till soffan. När Alexander frågade efter tändare lyfte han något på höfterna för att få ner handen i fickan och räckte honom sin.
”Tappa inte bort den, har seriöst köpt tre stycken bara den här veckan.”
”Tur att det inte är ciggen du tappar bort lika lätt då”, sa Viveka som satt närmast honom i soffan. ”Hade ju blivit skapligt dyrt.”
Han strök leende handen genom håret. ”Då hade jag nog tvunget behövt sluta istället.”
Hans blick fångade upp Joel som stod lutad mot väggen i andra sidan vardagsrummet, för tillfället pratandes med Eric och Jim. Han var med i klubben ´svarta tighta jeans´ och hade till dom på sig en mer löst sittande längre grå t-shirt, och även han strök en hand genom sitt hår. Minnet slog ner helt plötsligt; den där mars-kvällen när han själv stått med ryggen mot busskurens glasruta och med Joels läppar tryckta mot sina. Hur hans egna händer gripit tag om hans bruna hår och hur varma den andres andetag hade känts mot hans hals. Han svalde och vände tillbaks blicken mot Viveka fastän han inte var säker på ifall hon sagt någonting mer.
Han och Kimmie pratade om allt och det kändes knäppt att han inte nämnt någonting om den där kvällen. Men det var så länge sedan att det nästan skulle kännas ännu konstigare att göra det nu. Han och Joel hade förvisso varit överens om att det var lika bra att låta det vara osagt eftersom det bara varit någon sjukt random fyllegrej och för att det säkert bara skulle ha blivit att kännas just konstigt annars, men han kunde inte riktigt komma fram till varför han ändå valt att vara tyst om det. Det skulle egentligen krävas betydligt mer än något sånt där för att han inte skulle kunna prata med sin tvillingsyster. Egentligen skulle han bara ha knackat på hennes dörr den kvällen och flinande frågat om hon kunde gissa vad han råkat göra och sen lika roat säga ´jag och joel hånglade. Stört va?´ Men han hade inte gjort det. Han hade tyst tassat uppför trappen och lagt sig i sängen och en ganska lång stund därefter spelat upp i huvudet vad som faktiskt hade hänt.
Hans blick sökte sig tillbaks till Joel igen och när den brunhårige sekunden efter vände sig om och mötte hans blick över rummet kände han sig nästan påkommen. Vad fan. Det var inte som att Joel hört vad han tänkt på. Och det var inte som att det isåfall skulle ha varit något jävla brott. Dom hade bara inte nämnt det igen, för varför skulle dom? Det var ingenting som hade gjort att något blivit att kännas konstigt mellan dom. Allt hade varit precis som vanligt.

”Du, Rom-”
Han stannade till mitt i ett steg när han insåg att någon varit på väg att säga hans namn genom sorlet av musik och ännu mer människor än tidigares prat.
”Hej, jag letade precis efter dig också. Har du sett Kimmie?”
”Ja, hon sitter ute på altanen med några”, sa Joel. ”Jag kom precis in därifrån. Men jag tror att jag ska ta mig hemåt.”
”Va varför då?” sa han besviket och tömde det som var kvar i sin ölflaska.
”Har en jäkla huvudvärk som inte vill ge med sig”, sa han och Romeo märkte faktiskt att hans blick såg en aning ansträngd ut också.
”Migrän?” Det hade hänt ganska ofta för några år sedan, men han hade trott att det gett med sig nu.
”Nja jag vet inte. Men jag tar mig helst hem innan isåfall.”
”Jag kan följa med”, erbjöd han sig snabbt. Vilket Kimmie helt säkert redan gjort.
”Kim tänkte göra det, men det är lugnt. Jag vill att hon stannar. Och du med”, tillade han med ett snett leende men som väldigt snart dog ut när han istället tog sig för pannan. ”Tror inte det blev så bra kombination när jag tog en ipren tillsammans med sambuca.”
”Lät inte så bra nej. Men okej, hör av dig om det är något. Om du typ ramlar ihop på vägen hem eller något.”
”Du kunde inte hålla den tanken för dig själv eller?” retades Joel men nickade ändå. ”Vi hörs. Och förresten, Kim är ganska.. rejält onykter. Så du kanske ska hålla ett extra öga på henne. Om du själv är i skick till det.”
”Vadå, jag är i hur bra skick som helst”, flinade han. ”Jag går ut dit snart”, lovade han och gav Joel en snabb kram innan han leende höjde handen mot Zack som kom ut från toan i andra sidan korridoren. ”Har du sett Madde?! Eller hennes rainbowshot?”

En halvtimme senare hade Romeo gått ut. Men inte till altanen och inte för att titta till sin tvillingsyster. Istället tittade han i ett par sjukt vackra, ljusgråa, ögon innan han slöt sina egna och bet tag i en mjuk underläpp. Han var inte säker på att han frågat om hans namn – isåfall hade han redan glömt det – men han mindes det hesa skrattet när han själv sagt att han hette Romeo. ´Romeo? Med ett sånt namn måste du ju bara vara jävligt bra på att hångla.´ Det var väl också det deras blickar redan inne i hallen hade sagt varandra att dom ville göra. Hångla, känna, pressa upp varandra mot någon lämplig vägg. Och för närvarande var det den snygga killen med dom vackra ögonen som var upptryckt mot husfasaden. Simon. Simon hette han.
Ett lågt, nästan frustrerat läte hördes från Simon innan han med hjälp av ena benet över Romeos egna tryckte honom närmare och lika bestämt greppade tag om hans nacke för att kyssa honom hetsigare. Romeos hand letade sig än en gång upp till den andres hår – askblont på gränsen till ljusgrått - som från början hade varit stylad i någonting liknande en mohawk, men som hans ivriga fingrar saboterat ganska snabbt. Dom var lika oförsiktiga båda två och dom djupa kyssarna kombinerades med allt mer nafsande i underläppar, naglar längs nacken och grepp som förmodligen skulle få hårrötterna att ömma imorgon.
Plötsligt vände Simon smidigt på dom så att det var Romeos rygg som trycktes mot husväggen och för några sekunder såg dom bara snett leende på varandra. Han hörde inte Simons andetag på grund av sina egna, men hans bröstkorgs snabba rörelser vittnade om att dom nog lät likadana. Romeo tog tag om hans nacke och drog honom alldeles nära igen, strök läpparna över hans och kände alldeles snart Simons tunga som retsamt lirkade upp hans egna läppar. Lagom till att deras tempo hade höjts igen och kyssarna blivit nästan desperata tyckte han sig höra ett inte så tilltalande ljud. Hulkningar. Han var nära att själv ge ifrån sig ett frustrerat – och samtidigt väldigt nöjt – läte när Simons piercingkula i tungan strök över hans, men så öppnade han ögonen något och såg plötsligt vem hulkningarna hade kommit ifrån. Det såg åtminstone precis ut som Kimmie. Med ens tog han tag om Simons axel och tryckte honom ifrån sig.
”Vad är det?” andades han något förvånat fram.
”Min.. Jag måste gå. Min syster”, sa han något osammanhängande och tryckte snabbt läpparna mot hans en sista gång innan han med handen fortfarande på hans axel tog sig förbi.
”Kimmie?!”

Hans syster såg plågsamt upp från där hon låg på knä intill en liten rabatt med vita rosor som nog fått sig lite extra näring(…) och strök handen över munnen.
”Kimmie..”, sa han medlidande och hjälpte henne upp på fötter. Fötter utan skor. Och på ben som inte verkade så stadiga. ”Vad har du för skor?”
”Skor..?” Hon såg ner på sina strumpfötter och han skakade lätt på huvudet.
”När vi kom hit. Vilka skor hade du på dig?”
Hon la handen för munnen som att hon var på väg att spy igen men efter några sekunder sänkte hon långsamt armen igen. ”Mina kängor.. tror jag.”
Han nickade. Dom skulle han inte ha några problem att hitta. Hon hade ett par höga snörkängor som hon använde så gott som året om.
Småspringande tog han sig in i den mörka hallen och letade efter en lampknapp som skulle göra det lättare för honom att urskilja dom rätta svarta skorna. Lyckligtvis hade dom inte hamnat alltför långt ner i skohögen och han var snabbt ute på gräset igen där Kimmie nu hade sjunkit ner på huk.
”Hur går det?”
”Jag mår så jävla illa..”
”Försök få ut det bara.”
Kimmie såg upp på honom med något han antog skulle vara irritation men som bara blev till en grimas. Efter att hon slarvigt tagit på sig skorna och vinglat till fastän hon satt ner valde Romeo den enkla vägen och böjde sig ner för att lyfta upp henne – en arm under hennes knäveck och den andra om hennes rygg.
”Släpp ner mig..”, sa hon med halvslutna ögon när han började gå mot den asfalterade delen av gården. Att ta vägen över det – förvisso låga – staketet kändes lite för vågat i det här läget.
”Jag tror inte det är en så bra idé.”
”Men..”, gnydde hon men la snart självmant armarna om hans hals.
”Är allt okej?” Det var Simon. Och trots den inte alls särskilt roliga situationen kunde han inte låta bli att småle åt den rufsiga frisyren han orsakat. Killen hade säkert kämpat länge med håret innan han stuckit iväg till festen.
”Jadå. Lite för mycket dricka för den här bara”, flinade han och hörde samtidigt Kimmie gnälla igen. ”Om du vill får du gärna..” Han la över tyngden på det andra benet istället. Kimmie var absolut inte tung men det var lättare att vara i rörelse än att stå still när man bar någon tyckte han. ”Du känner Zack va?” Man visste som sagt aldrig.
Simon nickade. ”Halvt.”
”Säg gärna till honom att jag och Kimmie behövde dra.”
”Okej det ska jag göra. Godnatt med er.”

”Vem var det?” mumlade Kimmie när dom kommit ut från gården, fortfarande med musiken som följde dom som en svans.
”Kvällens hångel.”
”Jag såg inte”, mumlade hon igen. ”Men han lät snygg.”
”Mm.”
Övriga bostadsområdet verkade väldigt lugnt. Det var släckt i dom allra flesta fönstren och dom enda bilarna han såg till var dom som stod tysta och stilla på folks gårdar.
”Nej men släpp ner mig.” Kimmie började röra på sig igen och han försökte ta ett bättre tag om hennes knäveck.
”Varför? Du känns helt skakig. Vi är snart framme vid busshållplatsen.”
I några få minuter var dom tysta båda två innan hans syster återigen öppnade munnen.
”Det här är så jävla pinsamt.”
”Äh”, flinade Romeo. Dom hade sett varandras första fylla (inte vackert) och det var svårslaget. ”Det är ju bara jag.”
”Pinsamt ändå. Jag drack inte ens särskilt mycket..”
Dom var framme vid hållplatsen och han satte försiktigt ner henne på bänken innan han själv flinande sjönk ner på huk framför. ”Inte?”
Hon gav honom en trött blick och lyckades faktiskt imponerande höja lika uttråkat på ögonbrynen. När hon sedan lutade huvudet bakåt mot glasrutan hördes en klockande duns som fick henne att stöna till. ”Aouch. Jo kanske. Jävligt dumt i alla fall.. Jag hade ju tänkt.. Joel mådde inte bra.”
”Han var okej”, lugnade han henne med och reste sig upp. ”Jag sa att han skulle ringa om det blev några problem, och det har han inte gjort. Han är hemma nu.”
Han nämnde inte att Joel sagt att Romeo skulle hålla koll på henne för hon skulle antingen bara bli sur (för att han också ville överbeskydda henne ibland) eller skämmas ännu mer.
”Okej”, nickade hon och slöt ögonen. ”Jag mår så sjukt illa..”
Kimmie kunde festa men det var inte ofta hon blev dålig på det här sättet så han tänkte inte vara alltför taskig mot henne imorgon. Ärligt talat kände han bara väldigt mycket med henne just nu och hade om det vore möjligt tagit en del av illamåendet själv.

Han var förvånad själv över att dom fått komma på bussen då det verkligen skrikit ´jag kan komma att spy när som helst´ av Kimmie men han hade också varit tacksam över att dom var så pass lika varandra att det inte borde vara svårt för andra att se att dom var tvillingar; eller syskon åtminstone – så att inte någon fick för sig att han var någon vidrig typ som utnyttjade en alldeles för full tjej och tänkte ta med henne hem.
Hon hade inte spytt på bussen, men dom kom inte heller längre än in på gården förrän hon spydde i gruset. Romeo räddade sin jacka som han efter att dom klivit av bussen lagt över hennes axlar och la sedan en hand mot hennes rygg.
”Orkar du gå in eller ska jag bära dig?”
”Nej jag.. Det går bra”, nickade hon och rätade på sig igen men la armen om hans midja medan dom sakta gick upp mot ytterdörren.
Han försökte intala sig att det var skönt att inte behöva smyga när dom kom in, men självklart var det vad han mest i hela världen hade velat behöva göra. Han skakade av sig känslorna och tankarna med mer positiva sådana istället; det hade varit en bra kväll. Han hade precis som han hoppats träffat på en del nya människor, han hade skrattat med kompisar han inte längre gick i samma klass som och.. damn, han hade till och med hånglat med en riktig tiopoängare. När Kimmie försvann in till badrummet fyllde Romeo ett vattenglas åt sig själv ute i köket och lutade sig därefter mot kylskåpet när han tömde det. Han vred blicken åt sidan när han skymtade någonting vitt i ögonvrån och insåg därefter att det var lappen med tiden för hans tidigare arbetsintervju. Med en låg suck lyfte han magneten och knölade ihop papperslappen i handen. ´Det kommer fler chanser.´
”Jag går och lägger mig Romeo”, hörde han ifrån hallen, följt utav fotsteg i trappen.

”Sover du?” frågade han lågt efter att ha gläntat på dörren.
”Nej.”
Han öppnade den helt och gick fram till sängen där Kimmie låg ovanpå överkastet i en stor huvtröja och ett par shorts.
”Här”, sa han och ställde ner ett vattenglas på hennes sängbord. Bredvid placerade han ett rör med treo ifall det skulle behövas när hon vaknade.
”Tack.”
”Mår du bättre?”
”Lite? Jag har i alla fall ingenting mer att spy upp”, suckade hon och drog upp ärmarna på tröjan innan hon satte sig upp och sträckte sig efter glaset. Trots att ljusskenet från hallen var svagt kunde han enkelt se dom rosaaktiga ärren längs hennes vänstra underarm. Kanske var det för att han visste att dom fanns där.
”Vad är det?” Kimmie tittade upp på honom och han skakade leende på huvudet.
”Inget.” Hon hade slutat och det var huvudsaken. Han hade dock aldrig varit arg på henne eller något för att hon gjort det; han visste att hon hade varit lika desperat som honom efter något som kunde ta bort den där brännande smärtan allra längst in – om så bara för några sekunder. ”Sov gott.”
”Du med. Älskar dig bro.”
”Right back at ya sister”, flinade han och stängde dörren efter sig innan han gick in till sitt eget rum.


ni vet vad jag uppskattar =D
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 15 okt 17 - 15:17
Alltså stackars Kimmie som blir full på festen, hatar att spy så extra mycket medlidande. Tur i alla fall att hon har Romeo som kan hjälpa hem henne.

Liksom Arbok fick jag också ändra bilden av Simon när du nämnde mohawk. Men det var men en intressant grej än någonting annat. Stackars Joel som fick migrän, hoppas det inte blev för jobbigt för honom när han kom hem.
Gillade denna stökiga lilla festkapitel.
Ska hoppa direkt och kommentera nästa del för har läst den också men inte hunnit kommentera! :D
arbok - 13 okt 17 - 21:23
Jag gillar hur Simons frisyr byggdes upp för mig, och när sedan mohawk nämndes så POFF var det en helt annan haha. (Men ljust hår och ljusa ögon är en nice kombo. Han är säkert fin.)
Gillar som vanligt när det gäller fester att det är ganska övergripande med beskrivningarna om miljön och alla människorna och hur du liksom valt ut små scener här och där att beskriva mer. Fester är ju stökiga, så att beskriva hela i detalj skulle bli overkligt, nästan. Kimmies öde denna kvällen dock... fy D: Tur hon hade hjälp att komma hem. (Också bra detalj att de är tillräckligt lika för att ingen ska tro att Romeo är ett creep när han leder henne till bussen!)
Ser fram emot nästa del!
loversarelonley - 10 okt 17 - 09:19
alltså fy, jag hatar att spy! Har typ fobi för det! Ryser typ när du skriver om att hon spyr :(
Men kul med fest ^^ Och gillade simon tror jag hihi, men joel! Joel då?gillar honom bättre ;)

Skriven av
ilenna
10 okt 17 - 04:04
(Har blivit läst 169 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord