us against the world, always - [prolog] |
what, en till story? :o en liten varning är dock att den inte är avslutad och därmed inte helt 100% att den blir det (a) är också lite osäker på om den verkligen är läs-material eller om den borde ha stannat som mitt eget skriv-nöje bara haha. men min trogna läsare vill nog ge den en chans iaf :D
(skulle det dyka upp fler läsare får ni också mer än gärna lämna en liten kommentar! :))
- mars
Maxkapaciteten – det vill säga dom 800 personerna som sades ha blivit insläppta - hade utan tvekan överskridits när konserten nått sitt slut. Det skulle inte förvåna honom om det var det dubbla antalet där inne just nu – inte minst av syrebristen att döma. Trots den täta folkmassan – inklusive allmänt dryga människor som inte ens försökte flytta sig åt sidan när någon ville förbi – lyckades han ta sig till ena kortsidan av lokalen där bland annat toaletterna låg. Där utanför gick det faktiskt att andas igen.
Valet av utväg visade sig också ha varit ganska passande med tanke på dom tre – relativt snabbt intagna – ölen som behövde ta ut sin rätt.
Efter att ha lämnat det slitna toabåset tog han lite längre tid på sig vid handfaten än vad som egentligen var nödvändigt. Det var bara att den tillfälliga tystnaden – och framförallt utrymmet – var väldigt skönt. När han såg upp möttes han av en mörkgrön blick, omgiven av svarta, täta ögonfransar, som trots alkoholpåverkan såg väldigt fokuserad ut. Han hade alltid fått höra att han hade en genomträngande blick. Sedan växlade det mellan om folk tyckte det var charmigt eller obehagligt. Håret var lika mörkt som ögonfransarna – nattsvart, och något rufsigare än vanligt då han under konserten dragit handen genom det upprepade gånger. Det i kombination med fukt (som lät bättre än svett, särskilt när det handlade om andras svett också.) fick tyvärr några olydiga lockar att leta sig fram i nacken. Dom som han vanligtvis tämjde med hårfön. Lätt nedåtböjd med axlarna såg man inte hans fulla längd, men i icke handtvättande situationer och därmed bättre hållning sträckte han sig till 1,88 cm.
”Romeo?”
Yes, det var han. Romeo. Och han hade hatat namnet sedan han var ungefär tolv. Det räckte liksom att han hade sina täta ögonfransar, djupa ögon och tydligen ett leende som var väldigt tilldragande. Han skulle verkligen ha uppskattat att ha fått slippa typ världens mest romantiska namn till det.
Leendet var dock på plats när han vände sig om och fick syn på Joel.
”Hej! Jag visste inte att du var här?!”
”Nej det blev bestämt i sista stund, följde med Jacob. Som typ är spårlöst borta”, sa han med en axelryckning och sitt vanliga flin. Trots bristen på flick- eller pojkvän var han väldigt säker på att även Joels leende hade charmat många. Kanske något mer oavsiktligt än Romeos dock – men det skulle ju vara slöseri att inte dra nytta av det ibland? ”Visste inte att du skulle hit heller?”
”Det har jag sagt. Typ minst två gånger?” Han såg roat på honom innan han drog åt sig två pappersservetter och snabbt torkade av händerna. Dom gjorde sällskap ut från toaletterna och bristen på möjlighet att ens höras över musiken - som blivit totalt värdelös efter att bandet gått av – gjorde valet ganska enkelt att istället ta sig ut.
”Behöver du hjälp med det där eller?” flinade Joel när tändaren och cigaretten inte riktigt ville samarbeta för honom.
”Nej..” Han fick till sist eld på den och med ett leende fortfarande på läpparna tog han ett djupt bloss innan blicken landade på den andre igen. Han var inte lika lång som Romeo, men inte många centimeter ifrån. Den nu uppdragna huvan till den svarta munkjackan avslöjade ändå det mörkbruna rufset då luggen stack fram och på högra sidan av underläppen glimmade en silverkula.
”Har du tänkt dra hem?” frågade Joel efter att ha tänt en egen cigg.
”Antar det. Vadå?”
”Jag och Jacob – vart han nu är – hade tänkt gå och ta någon öl någonstans. Du kan väl hänga på?”
”Visst”, nickade han direkt. Med det vanliga adrenalinet efter en bra konsert skulle det ändå vara omöjligt att sova när han kom hem. Och han hade verkligen ingen lust att se dom uppslagna engelskaböckerna hemma på skrivbordet som skulle påminna honom om att han hade pluggat alldeles, alldeles för lite till provet på måndag. Det var konstigt att tänka på att han en gång i tiden hade haft höga betyg i princip alla ämnen, och att det faktiskt hade känts viktigt. Det kändes som ett annat liv.
Det hade varit ett annat liv.
Jacob hade hittats utan att behöva kalla in något stort sökpådrag men hade istället stuckit hål på den tidigare planen då han fått migrän – tydligen något ganska vanligt förekommande – och förståeligt inte längre varit sugen på att dra ut på någon mer krog. Efter att Joel försäkrat sig om att han var okej med att ta bussen hem själv hade dock han och Romeo gått vidare ner på stan för den planerade ölen. Vilket hade blivit till några stycken. Plus en varsin shot som helt klart inte varit värd pengarna.
”Nästan så att man borde ta en promenad hem.. Jag är helt..” Joel avslutade inte meningen men hans halvblanka blick och Romeos egna smått snurriga huvud var tillräckligt för att han skulle förstå. Han var också helt..
”Fast det känns jävligt drygt att gå..”
”Väldigt”, höll Joel med och snart hade dom börjat styra stegen mot busshållplatsen som inte låg särskilt långt ifrån baren dom varit på. Han visste inte om det dom pratade om egentligen var särskilt kul, men låga skratt lämnade båda deras läppar när dom nådde kuren. Som blev till fler.
”Du”, flinade Joel, lutandes mot glasrutan med ena axeln.
”Mm?” Romeo såg på honom men det kom inte något svar utan istället en blick som plötsligt tittade väldigt ingående på honom. Romeo såg tillbaks. Joel sa fortfarande ingenting.
Och i nästa sekund hade den andre rätat på sig bara för att istället förflytta sig till framför Romeo som han sedan sträckte sig upp mot. Läpparna trycktes mot hans och var tveksamma i ungefär en sekund – lika lång tid som det tog för Romeo att inse vad som hände och bestämma sig för att det var en bra idé. Just då i alla fall.
Läppar särades och tungor fann varandra. Händer drog tag om kragar till jackor. Fingrar letade sig in bland svart hår och brunt hår. Hetsiga kyssar blev till djupa till långsamma till läppar som sakta drog sig ifrån varandra igen.
Romeo mötte Joels blåa ögon och bet tag i sin egen läpp. Han var verkligen helt.. Och ändå kände han sig samtidigt mer klar i huvudet än på hela kvällen. Joel hade fortfarande sin kropp pressad mot hans, händerna fortfarande om kragen till hans skinnjacka. Romeos armar hängde nu utmed sidorna men med fingrar som kliade efter att leta sig upp till det bruna rufset han nyss hållit ett fast tag om.
Innan dom hunnit säga någonting – vad det nu ens skulle ha varit – körde bussen in till hållplatsen och i samma stund som dom klev på kändes det som hänt redan avlägset.
Dock inte så pass avlägset att Romeo inte studerade Joel lite extra där han mitt emot satt med huvudet lutat mot fönsterrutan – nu med huvan uppdragen igen. Han hade alltid tyckt att han var snygg – det skulle ha varit konstigt ifall han inte tyckt det. Men tanken på att någonsin göra någonting med honom hade aldrig funnits där. Det skulle bara vara jättemärkligt och fel och.. Nej.
”Kommer du att hinna somna innan du ska av så att jag ska ringa och väcka dig eller?” Romeo såg smått roat på Joel efter att själv ha plingat.
”Nej jag tror jag klarar mig”, sa han men rätade ändå något på sig. ”Du..”
Romeo nickade. Han visste vad han var på väg att ta upp och han hade tänkt göra detsamma. ”Vi kanske inte.. Jag vet inte om det skulle bli konstigt..”
”Jag tror det.”
”Vi säger inget.”
Joel nickade och strök handen genom sitt hår när Romeo reste sig upp. ”Men vi ses.”
”Absolut. Se till att inte somna nu.”
”Ska försöka”, flinade han tillbaks.
|
| Kommentarer | | Vapor - 2 okt 17 - 20:08 | Vad kul med en ny story! Du producerar så mycket, ge mig din inspiration tack!! i och för sig gör du det, jag får alltid inspiration av dig så tack för mer stuff!
Det ska bli riktigt kul att se vart detta leder. Jag har alltid på något vis tyckt om namnet Romeo så blir lite glad i hjärtat.
Ska spänt läsa vidare och ja, du har gjort hooked!! | | arbok - 28 sep 17 - 00:02 | Ooh :D du har lyckats med:
1. göra mig nyfiken på vad det är som skulle kunna göra saker och ting awkward mellan dessa två. (Har lite vilda gissningar men vi får se hur korrekta de är, vet ju ingenting om story än liksom)
2. gett mig random nattlig inspiration till scener jag förhoppningsvis kan peta in i mina skriverier i framtiden. Tack för det!
Hoppas på att du får till ett slut, och även om du inte får det, att delarna läggs upp så jag har något att läsa. Hehe. |
|
|
|
