Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Cheat Day - [del 10]

Mike betraktade Connor Kenway i mörkret. Han låg på sidan i Rebeccas säng, med ryggen mot rumsavdelaren, och granskade postern på väggen. Kranen i köket ylade ynkligt när Rebecca spolade upp kallt vatten, så kallt att imma formades om hennes fingrar när hon kom tillbaka till sängen med glaset.
”Tack.” Mike satte sig halvt upp för att ta emot det, drack i djupa klunkar trots att det nästan ömmade i halsen.
”Stannar du här?” Rebecca tog upp en tröja hon verkade ha för att sova ifrån en stol i hörnet av rummet. Innan hon drog den över huvudet lät Mike blicken dröja vid tatueringen under hennes bröst. En ädelsten i solar plexus, pärlor och spets gick i bågar ut mot revbenen. Hennes ben var kalla när hon kröp upp bredvid honom i sängen.
”Om jag får.”
”Det får du.”
Mike ställde ifrån sig glaset i en av de tommare hyllorna innan han la sig ner. Rebecca lutade huvudet mot hans bröst och utan att tänka över det strök han henne sakta över håret. Igen, och igen.
Vad höll han på med? För bara ett år sedan hade han aldrig valt att ligga kvar hos någon. Han hade följt med bekanta och obekanta hem efter fester men han lät ingen ligga så nära. Inte för att han var stolt på något vis, det hade bara inte varit intressant. När han först träffat Isabelle hade det känts okej att låta henne ligga intill och känna på hans muskler. Mest av allt för att hon inte gjorde en stor grej av det. Hon visade att hon ville ha honom och vad hon ville ha honom till, och det var både han och hon okej med. Det hade förmodligen fortsatt kännas okej också, om det bara var Isabelle han träffat. När Rebecca låg tätt intill och strök fingertopparna över hans bröstben var det något annat. När Rebecca frågade om han ville följa med hem var det mer än hans kropp hon var ute efter. Hon hade aldrig sagt det, hon hade aldrig antytt att det var något mer än muskler och sex hon var ute efter, men Mike förstod. Vad han däremot inte förstod var varför det fick honom att känna sig så jävla kluven.
När han såg på Rebecca och hennes urgamla bandtröja kunde han inte låta bli att le. Hur var ens hon och Isabelle vänner? De var så olika. Isabelle sov i nattlinnen i något blankt tyg, om hon ens hade något på sig. Hennes hem var ljust och prydligt men så otroligt opersonligt. Rebecca nu var som en vuxen version av emoungen han känt förr och hon hade alltid varit så passionerad i sakerna hon fattat tycke för. Musik, spel, rymden, smink. Vad hade de gemensamt?
”Vad ligger du och ler för?” Rebecca tittade upp på honom. Hennes ögonfransar var så långa att de nuddade luggen.
”Tja…” Mike skruvade påkommet på sig, men när hon gjorde en ansats att dra sig undan höll han henne kvar. Den här gången var det inte för trångt i sängen. Bara i hans huvud. ”Jag tänkte på dig.”
”På mig?”
”På dig."
”Vad tänkte du om mig då?”
”Att du är dig lik, men ändå inte. Att det är mysigt.” Mike var tyst en stund medan han funderade. Hans huvud hade varit ett virrvarr hela kvällen. De hade nyss legat med varandra och han borde inte prata om Isabelle, men hennes namn dök upp om och om igen.
”Det är något mer. Visst?” Rebecca vände sig över på mage, stödde sig på armbågarna för att kunna se på honom. Hennes blick flackade en aning. Hennes förmåga att läsa hans tankar flackade inte alls.
”Jag menar inte att paja stämningen…” Mike rynkade pannan. Han menade kanske inte, men han skulle förmodligen göra det. ”Jag tänkte på Isabelle. Också.”
”Vad är det med henne?” Rebecca la huvudet svagt på sned. ”Var det för att jag sa att vi bråkat?”
”Ja. Jo, lite.” Mike avbröt sig och strök handen genom luggen med en suck. ”Det känns bättre att vara ärlig. Du vet ju att jag har legat med henne. Hon vet att jag har legat med dig, men det verkar inte vara något problem. Men alltså… det känns lite konstigt, ändå. Eftersom ni är vänner.”
”Jo… det förstår jag.” Rebecca hade fått fatt i en gammal nalle, en noppig panda. Hon strök varsamt undan pälsen från dess knappögon.
”Jag gick hem till henne en gång. Efter att jag träffat dig, alltså. Jag vet inte om hon berättat det.” Mike tittade på pandan och Rebeccas händer. Hennes naglar var korta, och svarta.
”Nej, det har hon inte sagt.”
”Okej. Alltså förlåt, jag vet inte varför jag snackar om det nu egentligen…”
”För att du vill vara ärlig?” Rebecca log svagt när hon såg upp på honom. ”Vi pratar inte så mycket om dig. Jag vill nog prata mer om dig egentligen, men jag har låtit bli, eftersom jag vet att hon träffat dig och ja… jag vet ju inte hur bra ni känner varandra. Det känns typ som att vi hör till två olika universum. När vi umgås så utelämnar vi ämnet Mike.”
”Okej… okej, det är inte så konstigt”, konstaterade Mike tyst. ”Det var egentligen inte meningen att det skulle bli såhär… krångligt. Jag hoppas att det inte känns som att jag dubbelspelar er. För det är inte meningen, men jag känner mig lite som the bad guy.”
”Nej, det tror jag inte att du försöker göra heller. Men…” Rebecca tystnade. Pandans ögon var helt runda och svarta nu, men hon fortsatte stryka pälsen. Hon tog ett djupt andetag innan hon försökte igen. ”Alltså misstolka mig inte nu. Jag är jätteglad att jag har börjat prata med dig igen, men… vi måste inte ligga med varandra. Om du vill vara med Isabelle så förstår jag det, men då kanske inte vi måste ligga med varandra. Det känns lite konstigt att dela kille med sin bästa kompis…”
”Ja… ja, jag tycker också det. Jag menar, jag hade inte velat dela partner med Emma även fast det bara hade varit ett kk.”
”Jag antar att vissa kan och vissa kan inte”, log Rebecca tappert. ”Isabelle är en sån som kan dela. Jag kan inte det, tror jag. Och nu tycker jag om dig för du är min vän, även fast det har varit lite awkward och vi har haft en paus och allt sånt.”
”Så… du låter hellre Isabelle ligga med mig och behåller mig som vän?” Mike rynkade svagt pannan. Av någon anledning fick det Rebecca att skratta.
”Alltså jag gillar att ligga med dig. Men… det är ju upp till dig vem du vill välja, och om du vill välja Isabelle så menar jag att jag fortfarande vill vara din vän. Det är så jag menar.”
”Du är inte så duktig på att sälja in dig själv…” Mike tog pandan ur Rebeccas händer, och när den var ur vägen sträckte han sig så att han kunde kyssa hennes kind. Sedan kysste han hennes käke. ”Du ska säga, välj mig, Mike. Välj mig och sluta ligg med min bästa kompis.”
”Skulle du göra det då?” fnissade Rebecca när han råkade andas henne i örat. ”Om jag sa så?”
”Ja. Det kanske jag faktiskt gör.” Mike lutade sig tillbaka mot armbågarna och svepte blicken över henne. Isabelle kanske var okej med att han låg med både henne och Rebecca, men han kände själv att det inte riktigt fungerade. Att gå och känna sig som det där dubbelspelande rövhålet hade han ju redan fått nog av. Dessutom ville han inte fortsätta så som han gjort av respekt för Rebecca, eftersom inte hon hade lika avslappnad inställning till att dela partners som Isabelle hade. Han antog att han också varit mer okej med det om båda tjejerna känt likadant.
Rebecca återgick till att stryka fingertopparna över hans bröstben. Hon log, och han log, och det kändes faktiskt ganska så mycket bättre än vad det gjort tidigare ikväll.
”Vem är Emma?” frågade Rebecca efter en stunds tystnad. ”Vet jag vem det är?”
”Emanuel. Du vet vem han är. Du har säkert sett honom på facebook, eller instagram. Han var på förra festen hos Lily.”
”Jaha… han som du sitter ihop med. Jag förstod inte att Emma och Emanuel var samma person.”
”Det är många som har gjort det misstaget förr”, skrattade Mike tyst. För att inte tala om hur många som trodde Emma var hans flickvän bara för att han nämnde honom väldigt ofta.
”Det kanske är väldigt privat…” sa Rebecca försiktigt. ”Men jag snokade faktiskt lite på facebook för några dagar sedan. För att se vad du lagt upp och så. Jag såg en bild när ni gjorde graderingen eller något, i taekwondon.”
”Mm..?”
”Det såg ut som att Emma hade ett jättestort ärr. Här.” Rebecca ritade ett streck tvärs över sitt eget bröst med fingret.
”Jaså… ja, det har han”, svarade Mike dröjande. Han hade inte tänkt på att det syntes så väl i taekwondodräkten. Han hade inte heller tänkt på att han tappat kontakten med Rebecca just när Emma tagit en större roll i hans liv.
”Han kanske inte vill att du pratar om det. Det förstår jag i såna fall, men det såg så stort ut och jag är så nyfiken, du vet…”
”Nej men, det är okej. Jag tänkte inte på att du inte visste. Jag tror inte han blir ledsen om jag berättar. Det är många som redan vet.”
”Har han råkat ut för en olycka?”
”Ja… en bilolycka.” Mike strök tankfullt fingrarna över halsen. Han kunde enkelt välja att stanna där, för det var nog förklaring till det stora ärret. Han antog dock att hans tystnad redan avslöjat att det var mycket mer än så. ”Han förlorade sin familj.”
”Åh… åh nej, vad hemskt.” Rebecca såg på Mike med ögon som var alldeles blanka i mörkret. Hon verkade tveka innan hon fortsatte, och gjorde det med väldigt låg röst. ”Vad var det som hände?”
”Det var på jul. Det som är så ironiskt är ju att… Emmas familj inte firade jul annars, men en vän till Emmas pappa hade bjudit in dem. På vägen hem mötte de en rattfyllerist som kom över på deras sida av vägen. Emmas mamma satt i baksätet, och hans lillebror var trött så han hade lagt sig ner för att sova med huvudet i hennes knä. Hela vänstra sidan av bilen blev krossad när den där han körde in i dem. Hans mamma dog på en gång. Hans bror och hans pappa dog på sjukhuset. Emma… klarade sig med en hårsmån. Det var en bit av taket, tror jag, som skar upp hans bröst och sen en bit ut på armen. Han bröt flera revben, och fick glassplitter i huvudet och i pannan.” Mike pausade när han insåg att han var torr i munnen. ”Emma har ingen nära släkt i Sverige. Eftersom hans föräldrar var ensamkommande så… fick han bo hos mig, och min familj. När han började må bättre så kunde han flytta till en egen lägenhet.”
För en stund var det tyst. Mike visste inte om det bara var han som uppfattade sina egna andetag som ansträngda, eller om det verkligen hördes. Han svalde, och svalde igen.
”Jag vet inte vad jag ska säga…” Rebecca vände sig över på mage igen. Hon höll pandan intill bröstet, hade kramat den hårt under tiden som Mike berättat. ”Det är så orättvist. Jag känner inte Emma men han verkar så snäll, och… det spelar ingen roll. Ingen förtjänar att tappa sin familj. Inte sådär.”
”Nej. Det har gått några år nu, men jag blir så jävla arg när jag tänker på det.” Mike såg upp i taket, med en lätt rynka i pannan och en liten klump i halsen. Det var som att det blev mer och mer overkligt, ju längre tid som gick. Det var längesedan han pratat om det sist.
”Jag hade ingen aning. Även fast vi tappade kontakten så… jag menar, man får ju höra saker.”
”Jag har inte pratat så mycket om det, faktiskt. Inte med någon annan än Emma.” Mike harklade sig tyst och vände sig över på sidan igen, så att han kunde se på henne. ”Jag tror inte det var så många som ens visste att han bodde hemma hos mig. Det var tungt, som fan, så… skolan blev typ ett sätt att komma ifrån. Jag ville inte snacka för mycket om det när det var så jobbigt för honom.”
”Det förstår jag”, sa Rebecca tyst. Hon skakade på huvudet. ”Jag fick alldeles ont i magen.”
”Mm… jag med.”
”Vilken tur att han har en vän som du.” Rebecca log svagt mot honom i mörkret. Även fast Mike fått höra det av andra värmde det som aldrig förr, att höra henne säga det. Var det något han ville vara, så var det en vän god nog åt Emma.



*
okej det tog visst en månad till för nästa kapitel. nu har jag ingenting mer skrivet, så låt oss hålla tummarna på att jag kan färdigställa Mikes lilla novell innan året är slut.
kommentarer uppskattas från mina många läsare (ilenna) och de läsare som tittar in lite mer sällan, hehe.

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 12 okt 17 - 10:54
Älskade denna del och kemin mellan Rebecca och Mike, blir ju alldeles mjuk innuti. Och Rebecca!!! Hon är så fin och söt älskar den tjejen!! Gulligt hur hon tog bort pälsen från pandans ögon.. Och allt
Sen har vi ju Emma T-T så hemska grejer han blivit utsatt för och... Usch... stackars hans familj, stackars han D: blir ju ledsen på riktigt det knöt dig i magen.
Ett bra kapitel som alltid, behöver inte prata om hur bra jag tycker du skriver för det vet du redan! :3
ilenna - 24 sep 17 - 01:29
åh. emma :((( tror att jag gissade på att han och hans familj varit med om någon brand tidigare? men det här var lika hemskt. men håller med rebecca; sån tur att han hade/har mike! vad hade hänt med honom annars liksom? ._.
och okej, jag har ändrat mig till team rebecca/mike nu. tror det var just den här meningen som gjorde det: När Rebecca frågade om han ville följa med hem var det mer än hans kropp hon var ute efter. - mike förtjänar att ha någon som faktiskt vill ha både hans kropp -och- hans personlighet. fina mike!
och kapitlet var väldigt fint det också! gillar som vanligt små detaljer; som ögonen på pandan tex! :)
hoppas, hoppas på att du får lusten/tiden till att skriva mer snart :D
Megabitchchan - 24 sep 17 - 00:39
"Hon visade att hon ville ha honom och vad hon ville ha honom till" HAHA SÅ SKA DE TAS, MÄNNEN. Men tack gode Gud att han väljer Rebecca (I GUESS) och inte Isabelle. Och EMMA min lilla pojkepojkepojke. Nu är det ju mitt fel att han tappat sin familj för jag skapade honom och hans bakgrund lol men det gör mig ändå så ledsen att det hänt honom INGEN FÖRTJÄNAR DET MEN ALLRA MINST EMMA!!!!!!!!!!!!!! Lägg upp nästa del snart :)

Skriven av
arbok
24 sep 17 - 00:17
(Har blivit läst 183 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord