Cheat Day - [del 9] |
På lördagen var det dags för fest igen. Mike satt hemma i Emmas soffa med skjortan knäppt till hälften och håret fixat med vax han lånat av Leon. Emma satt bredvid, klädd i svarta mjukisbyxor och en blå t-shirt. Det var Lily som bjudit in till fest igen och det var snart dags att ta stadsbussen dit, för Mikes del. Även Emma var inbjuden, men han hade lågmält berättat att han inte kände sig pigg nog denna gången heller, och att han skulle försöka igen nästa gång. Mike hade ändå valt att komma dit för att förfesta, i form av att äta gurka och prata. Dessutom hade han sin oöppnade flaska tequila i Emmas skafferi som han planerade att ta med till festen. Något alkoholintag valde han dock att vänta med till senare, av respekt för Emma, som var nykter. Dessutom hade han aldrig funnit någon glädje i att dricka ensam. Kanske var det lika bra om han började senare och över lag drack mindre ikväll, både för hälsans och pengarnas skull.
”Ska du ta bussen vid tio i?” frågade Emma, som just gett klockan på mobildisplayen en blick.
”Jag tänkte det”, sa Mike. ”Vad är den nu?”
”Halv. Jag tänkte jag kan följa dig dit, så kommer jag också ut lite.”
”Schysst.” Mike ställde ifrån sig skålen med gurkstavar och knäppte två knappar till på skjortan. Till en början hade han haft skjortan halvöppen för att rakvattnet och deon skulle få torka, och sedan hade han glömt det. Hade det varit varmt ute och inte lika uppseendeväckande hade han mer än gärna gått utan kläder, men nu var det som det var. November hade legat mellan tre till fem plus de senaste dagarna.
”Du kan ta några av mina öl, om du vill”, sa Emma när de förflyttat sig till köket. Mike hade letat upp flaskan med tequila och hittade även ett litet förråd med ölburkar som Emma sparat. Inte konstigt han hade mycket kvar, med tanke på att en burk räckte i två timmar för den grabben.
”Får jag det? Vad schysst. Känner inte för att leva på bara tequila ikväll…”
”Min mage hade kraschat…”
”Det hade den definitivt”, flinade Mike. ”Min kommer krascha om jag blir bjuden på red bull-drinkar igen. Usch.”
Emma skrattade tyst, men skakade på huvudet. De båda visste om att Emmas mage kunde explodera av betydligt mildare saker än just red bull. Mjölk, exempelvis.
Den lilla promenaden från Emmas lägenhet, en kort bit utmed hamnen och upp till busstorget, tog bara några minuter. Tydligen var det fler än Mike som tänkt åka på fest, för vid samma busskur satt ungdomar med klirrande kassar och fixade frisyrer. Än så länge var klockan så lite att staden var lugn, så när som på lite stoj från en pizzeria i närheten. En slö diskussion om planer för morgondagen, en grabbig kram och ett ”vi ses” senare så satt Mike på plats i mitten av bussen med sin kasse mellan fötterna. Att åka på fest hade mer blivit en ursäkt att få komma ut än att han faktiskt var på riktigt festhumör. Nog trodde han att han skulle få trevligt ändå. Lily och Sebbe hade alltid varit två av hans favoritpersoner, och det var kul att ha fått upp kontakten med dem igen, på riktigt den här gången.
Regnet kom lagom till Mike klev av bussen och med handen som skydd för ansiktet skyndade han in i trapphuset. Tacksamt nog var vaxet han lånat av Leon gjort för att förvandla frisyrer till cement. Han var bara en aning blöt om axlarna på jackan när han kom in i lägenheten. Musiken stod på behaglig volym inne i vardagsrummet och Lily kom för att hälsa honom välkommen vid dörren. Fnissande stack hon armarna under hans och kramade honom, med händer som letade sig utforskande upp för hans skulderblad.
”Säg inget till Sebbe”, väste hon.
”Det är inte som att Sebbe inte har några muskler du kan känna på…” Mike höjde ögonbrynen åt henne när han lutade sig tillbaka efter kramen. Lily log utan att se alls skamsen ut.
”Sebbe har jättefina muskler. Men du är så stor, Mike. Jag måste ju få passa på.”
Många av människorna i lägenheten kände Mike igen sedan förra festen. Han hälsade på Aaron och grabbarna i Sebbes band, och efter att första ölen var öppnad tog han plats i soffan mellan Lily och en kille som presenterade sig som Johannes.
Det hände inget märkvärdigt den första timmen. Mike hade inte tråkigt, men inte heller särskilt roligt, och han förstod inte varför. Han pratade minnen med Aaron och Lily och skrattade flera gånger när de pratade om vad som känts som vilda fester och galna äventyr. Det var när han stod i köket med sin flaska tequila som han började fundera på om han inte borde åka tillbaka till Emma istället. Fester blev bara bra om man var på humör, och han hade haft humöret med sig varenda helg i sitt liv förutom ikväll, tydligen. Ändå skruvade han av den lilla hatten på flaskan och hällde upp en shot i shotglaset Sebbe försett honom med. Ibland var det faktiskt så att lite mer alkohol också kunde hjälpa en på traven.
En shot blev två, och nog gjorde de sitt jobb alltid. Mike var lite rundare om fötterna när han planerade att gå tillbaka in i vardagsrummet. I dörröppningen till köket slogs han dock av déjà vu, för i hallen stod ingen mindre än Rebecca. Hon verkade precis ha kommit dit, för hon hade fortfarande sin jacka med svart fluffig krage på sig. Den såg ut att vara till för vinterväder, men så länge Mike känt henne hade hon också alltid varit hemskt lättfrusen. Hon hade en svart mössa med små kattöron som hon tog av sig.
”Hej”, log hon. ”Vad är det? Du ser ut som att du sett ett spöke.”
”Jag slogs bara av en sån… déjà vu. Från förra gången.” Mike gick fram och kramade om henne, enarmat, då andra handen var upptagen med ett glas med vatten. I ögonvrån såg han Lily titta nyfiket på dem och han gjorde en minnesanteckning om att en dag informera henne om att kontakten inte längre var bruten mellan dem.
”Jag visste inte att du skulle komma.” Rebecca såg upp på honom och kammade fingrarna genom luggen.
”Jag visste inte att du skulle göra det heller.”
”Jag kanske borde ha antagit…”
”Kanske.”
”Brukar du festa ofta? Med Lily?”
”Inte så mycket. Mer på senare tid, när vi fått upp kontakten igen. Det var ett tag jag inte umgicks så mycket med dem, efter… ja. Du vet.” Rebecca hängde bort jackan och tog upp en tygväska hon haft med sig som klirrade igenkännligt. Mike följde henne till köket när hon stoppade in sin dricka i kylen. Han tyckte sig minnas något Lily sagt om att Rebecca skaffat sig nya vänner, och i tystnad undrade han vilka de var. Isabelle var förmodligen en av dem.
”Så du tog inte med dig Isabelle ikväll?” frågade han. Det var menat som en neutral fråga, men det kändes konstigt just efter att han sagt det. Rebecca lutade sig tillbaka, såg på honom vid sidan av den öppna kylskåpsdörren.
”Nej”, suckade hon. Hon stoppade in en sista flaska innan hon stängde dörren, vände sig mot Mike med ett uppgivet leende. ”Hon är också ute ikväll. Men vi är inte så glada på varandra just nu, så jag valde att komma hit istället för att gå på krogen.”
”Har ni bråkat?” frågade Mike lågt.
”Inte egentligen. Eller jo, lite kanske.” Rebecca satte sig ner på en av köksstolarna med en flaska cider i handen. Mike valde att sätta sig mitt emot, så som han suttit mitt emot Isabelle samma kväll som hon tagit med honom hem. Han svalde. Två tjejer kunde såklart bråka om vad som helst, men han kände sig som en skamsen hund där han satt. Tänk om Isabelle berättat för Rebecca att han kommit till henne mitt i natten? Det var väl inget fel i det, egentligen. Precis som Isabelle sagt så var han ju inte tillsammans med någon av dem. Känslan i maggropen sa dock att det var fel i alla fall. Det kändes som att han gjort något fult när han låtit Rebecca tro att han somnat.
Rebecca hade hittat en kapsylöppnare och tagit en klunk av sin cider, och det var först när hon stötte flaskan mot Mikes vattenglas som han vaknade ur sina tankar.
”Strunta i det nu”, log hon tappert. ”Jag vill ha en bra kväll.”
”Ja. Ja, absolut, nu ska vi inte sitta här och prata om tråkigheter.” Mike rätade på ryggen och bredde på sig ett leende. ”Jag ska ta något roligare att dricka än det här.”
”Vatten blir man ju inte full på.”
”Jag försökte vara duktig.” Mike svepte vattnet som var kvar och torkade sig över munnen med baksidan av handen. ”Men jag tror jag skiter i det, faktiskt.”
Klockan gick fort fram till tolv. Rebecca verkade på bättre humör efter att ha fått i sig sin första cider och hälsat på alla som satt inne i vardagsrummet, men precis som Mike satt hon ganska tyst och roade sig med att lyssna istället för att delta i samtalen. Det var mycket prat om att dra vidare till krogen. Vissa hade redan åkt, och lämnat för få i lägenheten för att det skulle kännas som en riktig hemmafest. När det verkade som att även Sebbe och Lily funderade på att dra vidare bestämde sig Mike för att gå. Inte till krogen, men kanske hem. Han hade pengar, men ingen lust att trängas med parfymerade och svettiga människor vid en bardisk.
Han hade en ensam ölburk och tequilan i sin plastkasse när det var hans tur att ta på sig skorna. Lily hade han redan kramat hejdå, men hon vinkade ändå till honom från badrummet, där hon bättrade på sitt smink. Lampan i trapphuset blinkade trött till en gång innan den tändes, men Mike hade redan hunnit ut genom porten. Vädret hade klarnat upp en aning sedan han kommit. Med en blick mot himlen konstaterade han att det faktiskt gick att se stjärnorna här och där, mellan de tjocka molnen. Han hörde klicket från portdörren när den gick igen, men bara någon sekund senare öppnades den igen. Mike behövde bara känna handen i ryggen på jackan för att förstå att det var Rebecca. Hon hade alltid gjort så.
”Jag trodde du skulle stanna med dem?”
”Alla skulle ut.” Rebecca tog tillbaka sin hand och stoppade den i fickan. ”Jag är inte alls på humör för krogen.”
”Inte jag heller.” Mike svepte sakta blicken över henne. Han hade hunnit bli mer full än han bestämt sig för. Inte i närheten av vad han varit sist, när han mött Rebecca på krogen. Under kvällens gång hade han fått ett sms från Isabelle där hon frågade om han ville göra henne sällskap ute ikväll. Hon hade skickat en flirtig smiley och erbjudit att betala för en drink, men Mike hade tackat nej. Han hade varit stor nog att skriva att han inte var på humör för krogen, istället för att ljuga, men det kändes ändå konstigt. Så jävla konstigt. Som att han dubbelspelade vad han än valde att säga.
Gången upp till porten var kantad av låga rabatter, och i slutet av dem fanns två låga stenpelare. Mike satte sig på en av dem. Han gav plats för Rebecca när hon ställde sig mellan hans knän. Med den fluffiga kragen uppfälld och de mörka ögonen kantade av ännu mörkare mascara var hon oemotståndlig. Trots att Mike satt ner behövde hon sträcka sig lite för att nå, satte händerna mot hans lår när hon kysste honom.
”Vill du följa med mig hem?” frågade hon tyst. Mike tyckte sig kunna ana en glimt av osäkerhet hos henne. Var hon nervös att fråga? Han log när han lutade sig fram och kysste henne igen. Det blev snett, lite slarvigt, lite tunga fastän han menat att bara pussa henne. Han tyckte sig känna hennes läppstift smetas ut mot hakan.
”Gärna.”
*
det gick visst en och en halv månad. men worry not, det här kapitlet har varit färdigt länge. först nu orkade jag rätta det och lägga upp det, så om mina trogna två till tre läsare känner för att kommentera så uppskattar jag det mycket - i vanlig ordning.
|
| Kommentarer | | Vapor - 10 okt 17 - 20:39 | vad seg jag är på att läsa, sorry, men vill verkligen ta mig tid! :3
Mke, mike MIIKE, älskar honom mer och ,mer för varje kapitel. Han och Rebecca
är så söta. Älskar Rebecca också, hon är så fin.
Fattar att Mike tycker det är jobbigt med allt detta och jag hoppas det kommer bli en bra lösning på det hela.
Du lyckades få till en bra stämning i detta kapitel, mysigt! :DE | | ilenna - 26 aug 17 - 14:55 | ah har saknat att läsa den här! (inga fler en och en halv månad hehe? :D) alltså för det första!: jag känner att det kommer ha varit ett misstag av mike att följa med rebecca hem istället för att kolla hur det är med emma. känner på mig att det är något som inte alls är bra med honom :((( vill ha drama men jag vill inte att det ska gå alltför illa för stackars fina emma :(
tyckte för övrigt att det var ett fint kapitel! ett sånt där som behövs emellanåt att det inte händer jättemycket men att man känner att man liksom är med i gänget och får umgås med dom haha. aaron <3 (saknade dock jake hehhe.) gillar också hur alla älskar att känna på mike och inte ens ursäktar sig haha. men han älskar det väl iofs lika mycket ;)
tycker också om dom små detaljerna som att det blinkar till i trapphuset och att det syns lite stjärnor mellan molnen. det ger så mycket till helheten och jag uppskattar sånt :)
spännande att se hur allt utvecklar sig mellan rebecca och isabelle, mellan isabelle och mike och mellan mike och rebecca (<-- svamligt, men det är ju faktiskt många relationer som pågår haha.)
bra jobbat som vanligt :D |
|
|
|
