Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

mr sunshine [del 11]

20:02
Det hade visst blivit så att Tristan stannat kvar ännu en dag. Som mest troligt skulle bli till ytterligare en natt också då sista tåget hem skulle gå om tjugo minuter och dom för närvarande befann sig i Kevvas lägenhet. Dom hade precis sett klart ett avsnitt av Tattoo Fixers på teve när den andre vände sig om mot honom.
”Behöver gå och köpa cigg, hänger du på eller stannar du här?”
”Nej jag kan följa med”, sa han och reste sig upp.
Det var inte långt till närmaste 7 eleven, men det var en kyligare kväll än igår och Tristan var glad att han tagit på sig jackan. Kevva hade på sig en svart hoodie men med dom väldigt håliga jeansen gissade han på att han snart skulle frysa ändå. Det var väl en av få fördelar med att röka – även fast han visste att man egentligen inte skulle kalla det för det -; att man kunde få upp värmen lite.
”Hej Kevva!” En mörkhårig kille längre in i butiken höjde handen med ett leende och Kevva nickade tillbaks och tog några steg ditåt.
”Tjena, läget?”
”Det är fint. Vad är du ute på då?”
”Akutbehov efter cigg”, flinade han och nickade sedan bakåt mot Tristan. ”Har en kompis på besök.”
Det var ju också något han dom första dagarna i Göteborg inte alls hade väntat sig höra eller ens själv anse. Att dom skulle vara kompisar. Det var ganska fascinerande vilka vändningar som kunde ske ibland.
”Hej”, log han snett. ”Tristan.”
”Mange. Men trevligt. Är också här för akutköp, men åt flickvännen.”
”Choklad, tidning och.. blåbärsyoghurtbehov?” frågade Kevva roat och såg på det han höll i händerna.
”PMS kallas det visst. Måste bara ringa och fråga om det var Veckorevyn eller Solo, för jag lär inte bli populär om jag kommer hem med fel.”
Tristan skrattade lågt. ”Riskfyllt uppdrag med andra ord?”
”Skoja inte. Det fanns två olika sorters kinapuffar också, en större variant och en mindre, kanske är bäst jag frågar om dom också.”
”Fast du tror inte att för många frågar kan uppfattas som att du inte lyssnat på vad hon sa då?” sa Kevva och såg fortfarande road ut över det hela.
”Fan säg inte sådär, ska jag kanske chansa istället då? Eller så köper jag dubbelt för att gardera mig.”
Nu skrattade Kevva också. ”Ring du, är nog säkrast så. Lycka till.”
”Tack”, flinade Mange och ställde ifrån sig tidningen igen för att ta upp sin telefon. ”Vi hörs, ha det bra.”
”Du med.”
Kevva köpte sina cigg i kassan och tog sedan upp en efter att dom lämnat butiken.
”Sånt där gör en ju mer pepp på en pojkvän än en flickvän i alla fall. Fast jag har seriöst träffat på killar som måste ha lidit av någon slags manlig pms.”
”Jag med tror jag.” Han gav Kevva en menande blick och ett brett leende.
”Väldigt kul.” Han blåste ut röken och dom gick tysta ett tag.

20:32
När dom varit kanske fem minuter ifrån Kevvas lägenhet hade den blonde nickat mot en lekpark – eller det var kanske att ta i; det var två ensamma gungor i däckmodell – intill cykelvägen dom gick på och det var på dom gungorna dom satt nu. Tristan hade tagit upp en egen cigg som han precis tänt.
”Jag och Ellen träffas förresten inte längre”, sa Kevva plötsligt och gjorde ett spår i sanden med skon innan han lyfte den och gungade framåt en gång. ”Vi snackar inte ens. Kände att det var på tiden att jag sa ifrån mig den kontakten.”
Tristan nickade åt det han sa, gladare över det hela än han nog gav sken av. ”Låter som ett smart val.” Han bet tag i läppen och var först osäker på om han skulle fortsätta, men valde att göra det. ”Vad var ens grejen när vi åkte hem från Göteborg förresten? Allt verkade ju väldigt bra mellan er igen men det kändes som att du var piss-sur på mig? Mer än du varit tidigare alltså”, tillade han snett leende. Han ville inte få det att låta som att han varit svartsjuk – trots att så nog varit fallet.
”Jag vet. Och jag hoppades på att du inte skulle vara den långtjuriga typen som kanske inte ens skulle svara på mitt sms, för jag hade den där dagen i bakhuvudet..”, sa Kevva och tog på lite mer fart med fötterna. ”Grejen var.. Fattar inte ens att jag säger det här till dig för jag skulle mycket hellre hålla det hemligt eller dra någon dryg bortförklaring som inte hade varit sann.” Han drog handen genom håret och kastade en smått road blick på Tristan innan han vände blicken framåt igen. ”Men jag kände typ att jag skulle sakna dig, och jag ville inte sakna dig, för vår ´grej´ betydde ingenting. Jag ville i alla fall tro så. Det skulle vara mindre komplicerat med Ellen så jag bestämde mig för att bryta med dig på en gång, för att göra det enklare för mig själv. Om du skulle bli irriterad skulle det bara vara ett plus du vet? För att det skulle göra det ännu lite lättare för mig. Och ja jag är en bitch emellanåt så vi behöver väl inte gå in på hur ganska dålig stil det var?” Han tog ett bloss på sin cigg och kastade en blick på Tristan.
Han hade inte trott det här – förklaringen i sig; absolut, för den lät ganska logisk när han hörde den – men att Kevva skulle berätta. Det hade han absolut inte väntat sig.
”Du var ganska bitchig. Fick ju tvinga åt mig ett hejdå vad fan”, flinade han.
”Tog hårt va?” Kevva stoppade den lilla farten han haft med fötterna och släppte ner ciggen på marken. ”Jag är inte förlåt-typen, men du kanske kan se det lite som en ursäkt att jag skrev till dig i alla fall? Inte för att det var meningen som en ursäkt egentligen. Jag ville bara träffa dig.”
Han visste inte riktigt vad som fick det att kännas mest. Att Kevva faktiskt verkat reflektera över den där sista dagen, eller att han bokstavligt talat sagt att han velat träffa honom.
”Ganska imponerande att höra dig säga allt det här faktiskt. Mjukis-kevva.”
”Men håll käften”, flinade den andre och drog åt sig hans gunga i kedjan. Han måste ha satt ner foten som stöd för han lyckades hålla hans gunga still när han kom alldeles nära med ansiktet, med läpparna, när han såg in i hans ögon och höll kvar blicken. ”Ska du kyssa mig eller inte?”
Tristan flinade till och greppade tag om hans axel innan han mjukt tryckte läpparna mot hans. När han därefter – inte fullt lika oskyldigt – nafsade tag i hans underläpp släppte plötsligt Kevva kedjan till hans gunga.
”Vad fan?!” skrattade han häpet till innan han flinande fortsatte. ”Du ändrade sig snabbt.”
”Gjorde det inte med flit, jag ta-” Kevva hann inte avsluta sin mening förrän Tristan ställt sig upp på fötter och greppat tag om båda kedjorna på den andres gunga. Det var snarare mer påfrestande psykiskt än fysiskt att inte ta tag om Kevvas ansikte när han kysste honom, men han behövde åtminstone inte oroa sig att den andre skulle avbryta deras kyss igen. Kevva hade med ens satt händerna i hans hår och kysste honom hårt tillbaks, båda med särade läppar och tungor som snabbt funnit varandra. Tristans händer hade börjat glida allt längre ner för kedjorna och när Kevva efter ytterligare en liten stund smög in en hand under hans t-shirt och upp över magen var det inte längre bara fingrarnas grepp som inte ville samarbeta utan benen vek sig en aning och i nästa sekund hade han fallit ner över den andre. Inte helt smidigt med tanke på att det var en gunga involverad.
”Hej”, flinade han, nu nära på ett helt annat sätt när det inte bara var deras läppar som hade kontakt.
”Tja. Du kunde ha brutit armen på mig.”
Tristan såg bara roat på honom. Tills att Kevva rörde på fingrarna som fortfarande låg mot hans mage, ner mot kanten på hans jeans, och sedan såg upp på honom samtidigt som han fuktade läpparna. Skjut mig.
Han hade en känsla av att någonting liknande hänt tidigare, och att det var precis samma tanke som dykt upp i huvudet.
Kevva skulle säkert få honom att självdö en vacker dag.

Det var förvisso inte alls långt hem till Kevva, men det var fortfarande för långt. Han skulle inte vara fysiskt kapabel till att gå den biten. Och Kevva verkade inte ha för avsikt att försöka övertala honom till det heller. Han knuffade lätt Tristan ifrån sig och när han själv också kommit upp på fötter började han direkt med att knäppa upp hans jeans. Tristan hann kasta en snabb blick omkring sig för att kunna konstatera att det knappt ens börjat skymma innan han istället helt fokuserade på Kevvas snabba och skickliga händer som fått ned gylfen och nu strök honom över det hårda.
”Vi borde inte-”, började han och såg återigen upp, nu mot cykelvägen dom gått på en för stund sedan, den som inte alls låg långt ifrån lekplatsen.
”Tala för dig själv. Jag borde, jag har balls-” Han avbröt sig själv med ett retsamt flin och sänkte handen ytterligare. ”-till det. Men om du inte vill..” Han tog ett steg närmare honom, så att deras bröstkorgar trycktes mot varandra, och kramade om honom med handen. ”Så är det lugnt för min del..”
Det svartnade nästan för Tristans ögon och han fick ta till all kraft han hade för att inte ge ifrån sig några läten. Det hade varit folktomt på cykelvägen både på vägen dit och tillbaks. Och om dom var tysta fanns det ingen anledning att någon som eventuellt ändå kom gående skulle få för sig att titta mot lekparke-
”Mm.” Han bet hårt tag i läppen och kysste sedan Kevva istället. Om fler ljud skulle lyckas smita ut var det bättre ifall dom kunde fångas upp i Kevvas mun.
Munnen som han tydligen planerade att göra helt andra saker med.
Kevva tryckte bestämt ner honom på gungan och med händerna än en gång hårt greppade om kedjorna och lätt bakåtlutad kunde han se den andre dra ner hans boxers en aning för att släppa ut honom. I nästa sekund hade han tagit honom i munnen. Djupt på en gång. Att Tristan faktiskt klarade av att vara tyst gjorde honom minst sagt imponerad över sig själv. För känslan av Kevvas tunga som svepte över honom, av läpparna som kramade åt om honom för att sedan släppa en aning när han lät honom glida ut en bit..? Den var obeskrivlig och samtidigt lättast beskriven som otrolig. Han lyfte först omedvetet på höfterna men sedan med avsikt. Kevva verkade inte ha någonting alls emot det utan gav själv ifrån sig ett nöjt läte och greppade tag om hans lår när han tog honom djupare igen.
Det snart ökande tempot fick honom i samma takt att närma sig kanten och med ett hest läte sa han Kevvas namn.
”Mm?” svarade han och bara det lilla ordet kändes vibrerande.
”Jag.. komm-her snart.”
”Mm-hm?” Kevva såg upp på honom, fortfarande med läpparna om honom, med ena ögonbrynet retsamt höjt. Och det var också det sista som behövdes för att få honom att just komma.

21:52
”Har du bra kontakt med dina föräldrar?” frågade Tristan när dom låg i sängen.
”Vad kom den frågan ifrån?” Kevva vände blicken mot honom, han hade ett svagt leende på läpparna men blicken var en aning skeptisk. Han hade förstått att det inte bara var deras retsamma attityd mot varandra som gjorde det; Kevva ville inte så gärna prata om sig själv. Men eftersom Tristan ändå visste att han kunde göra det; som senast i lekparken när han faktiskt berättat anledningen till hans avståndstagande sista dagen i Göteborg så ville han inte låta bli att fråga.
”Undrar bara.”
”Nej”, sa han enkelt. ”Jag menar.. Jag hade det. Någorlunda i alla fall. Jag bodde ju hemma tills att jag slutat gymnasiet så hade väl varit ganska svårt att inte ha kontakt liksom.”
”Men nu?”
Kevva la upp händerna bakom nacken och verkade titta på någonting i taket. Eller bara taket i sig kanske. ”Mamma ringer ibland, men vi träffas inte så ofta. Fast det beror nog lika mycket på mig. Pappa och jag.. Alltså mina föräldrar skildes för några år sedan. Men hela grejen med att jag blev sjuk gjorde att vi kom mycket längre ifrån varandra, jag antar att det var för att han tyckte att det blev för jobbigt. Jag tror till och med att han kände sig misslyckad, att han inte märkt någonting tidigare. Men på något sätt så fick vi inte tillbaks den där relationen vi haft innan efter att jag blivit frisk. Han kunde nämna någonting om att jag var tvungen att se till att äta ordentligt nu, jag blev förbannad för att det fortfarande var superkänsligt för mig att ens snacka om mat, han visste inte hur han skulle bete sig, jag gjorde ingenting för att försöka mötas halvvägs och.. Kanske är mitt fel att vi inte heller har så mycket kontakt.”
Tristan hade inte väntat sig ett så utförligt svar. Han hade inte heller väntat sig att det skulle bli ett svar som fick en klump att bildas i magen. Hur mycket kunde en och samma kille behöva utstå egentligen? Och så skuldkänslor på det? För det var ju vad han hade; det var inga tvivel om det.
”Det är inte ditt fel. Man är alltid två om en relation.” Kanske kunde det vara så att Kevva stött ifrån sig sin pappa för att deras relation hade blivit för ansträngd och svår, men som pappa kunde man inte låta det bli en ursäkt till att inte försöka igen och igen.
”Har du några syskon?” frågade han när det inte kom något svar från Kevva. Fastän att dom umgåtts så tätt på festivalen och att han nu varit hemma hos honom några dagar, att dom pratat och kommit varandra förvånansvärt nära med tanke på hur allting hade börjat så var det mycket han inte heller visste om honom.
”Nej. Jag är enda barnet. Har du tänkt fylla i en mina-vänner-bok om mig eller?” frågade han roat. Tristan visste inte om Kevva själv trodde att han skulle gå på det där just nu. Det var ganska tydligt att försöket till att skämta bara handlade om att han inte ville få det att verka som att han tyckte det var jobbigt att Tristan frågade. Kanske hade han också frågat för mycket. Han ville inte göra Kevva obekväm, och han ville absolut inte få honom att ångra att han erbjudit honom att komma dit.
”Nej jag fick aldrig någon sån bok. Var jätteavundsjuk på alla tjejer i klassen som hade en, men ville inte fråga mina föräldrar efter en egen eftersom jag tyckte att det skulle verka så töntigt.”
Kevva andades ut i ett lågt skratt. ”Du var alltså en tönt redan som liten.”
”Jag kanske var. Men jag blev cool senare.”
”När du var 16, svår och tatuerade in kent-texten eller?”
”Jag var inte svår!” flinade han. ”Det är du som säger det. Du kände mig inte ens när jag var sexton. Du kände mig inte ens för sexton veckor sedan.”
”Sant. Har du syskon?”
”En storasyster. Hon är tjugoåtta. Har en systerdotter också.”
”Du är morbror alltså? Låter drygt.”
”Nej det är hur kul som helst. Hon, Isa heter hon, är världens sötaste och vad man än gör är man den coolaste och bästa som finns typ. Det är superbra för ens ego att vara morbror faktiskt.”
”Hur gammal är hon?”
”Hon fyllde fem för tre månader sedan.” Han vred på sig och puffade till kudden lite innan han la ner huvudet på den igen.
”Tänker du visa en bild också eller?”
”Vill du det?”
”Nej.” Kevva gav honom en retsam blick innan han la ner armarna ovanpå täcket istället. Sänglampan blinkade till två gånger. ”Herregud. Påminn mig imorgon om att jag ska köpa både en ny taklampa och ett gäng glödlampor.”
”Planerar du att jag ska med och köpa dom också?”
”Det sa jag ingenting om. Men om ni inte har Ikea i vare sig Örebro eller Linköping och du vill åka dit på äventyr så kan du ju alltid följa med dit.”
”Ikea alltså? Det har jag bara hört talas om och sett på bild, så det kan jag ju inte tacka nej till”, skämtade han.
”Isåfall drar vi dit tidigt innan det är så mycket folk.”
”Du ska alltså ställa larm och gå upp tidigt?”
Kevva såg mot sin mobil. ”Kanske inte. Men vi drar efter att vi har vaknat i alla fall då.” Som att telefonen känt på sig att han tittat på den pep den till och tände skärmen. Plötsligt var det roade leendet inte lika tydligt längre, men han såg inte heller några sammanbitna käkar. ”Jag ska.. Vill du ha vatten eller något?” Kevva reste sig upp från sängen och plockade upp mobilen.
”Nej tack.”
Den blonde nickade bara till svar innan han försvann ut från sovrummet. Tristan kunde snart höra honom öppna kylskåpet och han slöt ögonen med ett litet leende.

och som vanligt vet ni att jag gärna vill höra vad ni tycker ;D
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
arbok - 18 aug 17 - 23:08
som jag trodde!! Tristan stannade längre än tänkt. blir säkert några fler nätter också "av misstag."
gulligt att de hellre blir taggade på en pojkvän än en flickvän när män är jobbiga testosteronbomber, men de är iofs män själva så de inser det säkert inte... hehe.
och vilka rebeller de är. kontrasten mellan action utomhus och prat om familjer liksom? är övertygad om att Kevva är en softie på insidan egentligen och han har svårare och svårare att dölja det nu när han gillar Tristan mer och mer.

är nyfiken på att se vad som händer med dem :3 om de blir tillsammans eller om det rinner ut i sanden, eller om de kanske fortsätter träffas men inte "blir tillsammans" fastän de beter sig som om de vore det... känns som om det kommer hända något! kanske något litet drama? eller så får de vara glada pojkar tillsammans, who knows. :3

Skriven av
ilenna
13 aug 17 - 01:11
(Har blivit läst 186 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord