En dikt från mitt framtida jag |
Ibland måste jag sätta mig ned
Och hämta andan, för världen
Är så vacker att jag tappar bort mig i skönheten,
Och luften rymmer från mig tillfälligt
Och ibland så gråter jag i timmar,
Men tårar fyllda av glädje, lättnad;
Jag klarade det,
Det var värt väntan,
Jag är så glad över att jag stannade kvar
Och i bakgrunden hörs skratt,
En hand vilar på min axel,
Och det blir min sista dikt
På den här hemsidan som jag har
Begravt nästan alla mina hemligheter,
Jag kommer inte längre låsa in
Mina känslor på den här sidan,
För handen som vilar på min axel
Vet allt som han behöver veta,
Och han accepterar det
Älskar det
Älskar mig
Och jag måste sätta mig ned och hämta andan
För världen är så vacker
Och jag är så tacksam över
Att jag
Stannade
Kvar
|
|
|
|
