Cheat Day - [del 2] |
Klockan sju var det inte många människor på gymmet. Mike var helt ensam till en början, men efter några minuter droppade ett par ytligt bekanta in. Någon gång kanske de bett varandra om tips, eller hjälpts åt med att passa vikter, men det var också allt.
Mike brukade ganska ofta gå två pass per dag, men eftersom dagens schema blev annorlunda tillät han sig att strosa på och ta längre tid vid varje övning istället. Mitt i sina marklyft upptäckte han ett par bekanta rosaspräckliga tights i spegeln, och snart därefter en honungsblond tofs. Han släppte stången med en tung suck och klev tillbaka, gned handflatorna mot varandra. Tack vare den stora spegeln kunde han se allt som försiggick bakom honom, och han var helt säker på att blondie tittat på honom genom den. I ett försök att låtsas som han ingenting märkt fortsatte han, räknade, tog paus och drack vatten och lyfte sedan stången igen. Han tänkte inte vara så fånig att han hängde på extra vikter, men han tänkte inte neka att han gillade att hon tittade.
Den här gången var det hon som satt på en av motionscyklarna, och när Mike kom åt hennes håll log hon mot honom. Han tog det som en inbjudan och lutade höften mot den andra cykeln som stod en bit ifrån hennes.
”Har jag fel teknik?” frågade hon.
”Absolut inte.” Mike skrattade och skakade på huvudet. ”Men du är uppe tidigt och kör. Bra inställning.”
”Jag försöker. Tänkte hinna med ett pass innan jobbet.”
”Var jobbar du någonstans?”
”Systembolaget. Ute vid Coop.” Hon log brett när hon såg Mikes förvåning. ”Nej, vi har ingen personalrabatt.”
”Synd.” Mike kastade en blick mot klockan. Inte för att han var intresserad, men han gjorde det i ett försök att inte titta alltför mycket på henne. Däremot såg han att hon tittade på honom i ögonvrån. Han kände för att spinna.
”Får jag vara nyfiken och fråga vad du heter?” frågade hon och knäppte upp pipen på sin vattenflaska. När Mike vände tillbaka blicken till henne verkade hon inte det minsta generad över att fråga. Han gillade det.
”Mike. Du?” Han kunde tänka sig något snällt. Typ Annie, Nellie. Kanske Lina. Hon log.
”Isabelle.”
Mike höll sig på stan tills klockan blev elva och Emma bjöd över honom på lunch. Det var en kort promenad ner till hamnen, men den uppför trapporna var mindre rolig. Tacksamt för Mike var det till störst del ryggen som blivit tränad och inte benen, och han kände sig relativt kry när han ringde på Emmas dörr.
I lägenheten luktade det lax och något annat gott och Mike var återigen tacksam över att han hade en vän som var duktig på att laga mat. Han gillade själv att laga mat, men det var långt ifrån lika roligt att alltid laga åt sig själv. Det visade sig att Emma lagat lax med broccolipuré och Mike satte hungrigt i sig hela tallriken innan han kom sig för att fråga om Emmas sällskap ikväll. Tack och lov tackade han ja till erbjudandet.
”Ska de ut och äta?” frågade Emma, till synes genuint glad för Mikes föräldrars skull.
”Middag, sen tar de säkert något att dricka.” Mike ryckte på axlarna. ”Leon ska också iväg, och säkert Connor och Sarah också, så vi behöver inte underhålla alla hela kvällen i alla fall.”
”Du låter inte särskilt taggad”, konstaterade Emma med rynkad panna.
”Inte direkt.”
”Det är väl kul att de får komma iväg och göra något på egen hand?”
”Det är inte det, jag tycker absolut att de ska få åka iväg, men…” Mike gned fingrarna över tinningen. Han började känna sig tjatig, men han var trött. ”Det vore skönt att inte bli tagen för givet varje gång, du vet? De räknar alltid med att jag kan. Om de inte gjort det hade jag mycket hellre ställt upp ibland.”
”Jo, jag vet. Det vore schysst om de bad de andra också.”
”De ber väl Sarah ibland, men Leon och Hannah, liksom? Och Connor. Han är fan aldrig hemma.” Mike lutade sig tillbaka i stolen med ett mycket trött stön. Emma såg medlidsamt, men en smula roat på honom, från andra sidan bordet.
”Jag förstår att det är drygt. Du är äldst, de väntar sig en minipappa. Men, mannen, du behöver mest av allt få flytta hemifrån. Jag tror du fått ta det där lite för länge.”
”Du menar det?” Mike höjde trött ögonbrynen. ”Jag är snart tjugotvå och jag har aldrig ens haft ett eget rum.”
”Det är… ganska illa.”
”Mm. Schysst att du vill hålla mig sällskap i alla fall. Så är vi två som kan turas om med Loves robotar.”
De blev kvar hemma hos Emma tills att Carmen skickat en påminnelse via sms, till Mikes irritation. Risken att han skulle glömma av alltsammans var lika med noll, men sådant verkade inte mammor förstå. Tillsammans med Emma tog han för enkelhetens skull stadsbussen hem.
Han satt med blicken ut genom fönstret större delen av tiden. Plastkassen full med varor inför kvällens middag stod balanserad mellan hans fötter, och Emma satt tyst och snäll vid hans sida. Kanske var det onödigt av honom att bli så irriterad på Carmen. Det var lätt att tänka det i efterhand, men ändå blev han lika irriterad varje gång det hände. Kanske var det för att han klippt navelsträngen för längesedan medan Carmen försökte slå dubbelknut på den.
När kvällen kom var huset tystare och tommare än på länge. Connor hade inte synts till sedan morgonen, och efter att Leon och Sarah gett sig av till var sin fest satt Mike i soffan med en mugg te i handen. Klockan var nio och småttingarna var redan i säng, tack vare Hannah och Emma som ställt upp med att läsa sagor och liknande. Eftersom Nani var nyss fyllda tretton fick hon vara vaken längre, men hon föredrog att ligga i sängen och läsa, då hon var alltför blyg i närheten av Emma. Mike var mest av allt tacksam att alla syskon nu var tillräckligt stora för att borsta tänderna själv.
Att det var CSI som stod på tv:n och inget från Disney Channel gjorde Mike lättad. Lite blod och hemskheter kändes ganska stillsamt, och framförallt vuxet.
”Vad är det här för te?” Emma, som också fått en mugg, slog sig ner bredvid Mike.
”Något detox. Bra för kropp och själ”, sa Mike. ”Läste att det ska vara bra.”
”Det var gott.” Emma blåste försiktigt på sitt te. Återigen slogs Mike av att han egentligen var för snäll för sin stora kropp. Hur kunde någon tro att han var farlig?
”Gick det bra att få töntarna i säng?” frågade Mike efter en stund, när programmet övergick i reklam. Emma log, uppenbart road över hans ordval.
”Det gick bra. De pratade ganska mycket med varandra, men vad kan man vänta sig med tre ungar i samma rum.”
Mike nickade. Eric, Mili och Benji var lika tjattriga alla tre, men de hade betydligt större respekt för Emma än för tråkiga storebror Mike. Han kände sig besvärad när han tänkte på hur mycket han gnällde på sin familj, när den egentligen var det allra viktigaste han hade. Särskilt när hans allra bästa vän inte hade någon familj alls. Han gav Emma en blick i ögonvrån. Egentligen ville han säga något om det, be om ursäkt och fråga saker han aldrig riktigt vågat, men just då kom Hannah in i rummet och han valde att vara tyst. Det hade nog kommit ut för grabbigt och buffligt ändå.
”Vad ser ni?” Hannah slog sig ner i hörnet av soffan, närmast Emma, med en skål popcorn i knäet. Hennes långa svarta hår var uppsatt i en slarvig knut ovanpå huvudet och hon bar ett par mycket slitna träningsbyxor med en amerikansk logga på.
”CSI.”
”Är det med tråkiga eller bra snubben?” Mike behövde inte svara, då Grissom dök upp på skärmen och Hannah log nöjt. Bra snubben, alltså.
”Hur längesedan är det du kom hem, Hannah?” frågade Emma och log nyfiket mot henne. Mike blev, för kanske hundrade gången, påmind om varför Emma var hela familjens favorit.
”Tre veckor bara. Känns skumt att inte ha något att göra, men har i alla fall sökt till handbollen igen så jag hoppas jag kan börja snart.” Hannah log, uppenbarligen mycket nöjd över att Emma brytt sig. Emma själv verkade dock alltför naiv för att märka med vilka hungriga ögon hon såg på honom. Mike ville kräkas.
”Var det kul då? Där borta?”
”Ja, verkligen. Det är det roligaste jag gjort.” Hannah fortsatte med inlevelse att berätta för Emma om hur det varit i USA, under den ettåriga dansutbildningen hon gått, och hur kul och vilt hennes liv varit runtom. Emma satt mest snällt och nickade och Mike kände nästan för att skratta. Tur var väl att Emma var praktiskt taget blind när det kom till tjejer, för om han la vantarna på Hannah var nog Mike tvungen att klippa nötterna av honom. Det var nog illa som det var nu, när Hannah lömskt frågade när Emma skulle komma nästa gång, och tittade på honom bakom långa, mörka ögonfransar.
När CSI var slut satt både Mike och Emma och blinkade sömnigt. Eftersom Leon gett sig av på fest tyckte Mike det var okej att Emma fick låna hans säng, men skickade ändå ett sms för att förvarna honom. Hannah satt kvar i soffan med sina popcorn och pekade fuck you till Mike när han gett henne en smal, varnande blick över axeln.
I ett hem med många ungar fanns det alltid extra tandborstar, och efter att Mike försett Emma med en grön gick han till sitt rum. Han blev sittande med mobilen i handen och tittade i vanlig ordning på Facebook en stund. Han fastnade i ett klipp till den grad att han knappt märkte när Emma kom in i rummet, och såg inte upp förrän han också satt sig på sängkanten, mitt emot. En tunn silverkedja med en liten blå sten hängde om Emmas hals. Om inte Mike missminde sig hade det varit hans mammas, en gång i tiden. Det stora ärret som löpte tvärs över hans bröstkorg och till och med en bit ut på armen fick Mike att sänka blicken, och minnas att aldrig klaga över sin familj igen. Han drog undan täcket och la sig ner i sängen.
”God natt.”
”God natt”, log Emma, som om han aldrig upplevt något ont, någonsin.
Resten av helgen försvann i ett dis av regn. På måndagen satt Mike kvar på jobbet även fast han slutat för fyrtio minuter sedan och försökte formulera ett brev till chefen. Oturligt nog var han bortrest resten av veckan. Han ville be om mer timmar, eller i alla fall chansen till ett möte där det diskuterades. Att på sin höjd tjäna femtusen i månaden var frustrerade. Han ville inte sjunka så lågt att han sökte sig till Max, eller Burger King, men det verkade snart som hans enda alternativ.
Han lämnade lappen på kontoret innan han bytte om och gjorde sig beredd på att gå hem. Mest av allt kände han sig rastlös. Vad väntade hemma? Mat, tv, en nap? Skulle han gå förbi JC och se om Emma jobbade? Att träffa honom skulle han nog aldrig tröttna på, men han måste ju skaffa sig ett liv som inte snurrade runt den grabben.
När han gick genom stan fick han syn på Isabelle. Han följde hennes spräckliga tights med blicken när hon gick in till gymmet via sidodörren. Han kanske borde skaffa sig en flickvän. Det hade gått närmare fem år sedan hans sista förhållande och det hade väl inte varit alltför seriöst, nu när han tänkte på det i efterhand. Inte för att ett förhållande var något han gick och drömde om, men det hade börjat kännas mer okej att tänka på. Det var inte längre något som satte skräck i honom, om man sa så.
Med händerna i fickorna styrde han stegen mot bussen. Vanligtvis gick han alltid hem, trots att det var ganska långt, men det var på tok för disigt och tung luft för att han skulle orka. Han satte sig längst bak med hörlurarna i och tittade ut genom rutan när bussen började rulla hemåt. Han tänkte på Isabelle och att hon jobbade på systemet, hur snygg hon var, och hur snygg hon uppenbarligen tyckte att han var. Skulle han verka creepy om han frågade om hon ville ses? Förmodligen.
*
kan inte lova någon snabb leverans av delar när det kommer till den här novellen, but i do try!
kommentarer uppskattas alltid. av alla. (förutom spambotsen.)
|
| Kommentarer | | Megabitchchan - 5 mar 17 - 22:43 | | â€God nattâ€, log Emma, som om han aldrig upplevt något ont, någonsin. OOOOUFH. EMMA. Alltså det gör så ont att tänka på att han bär på så mycket varför är det så??? För att det är min karaktär och jag var tvungen att ge honom något så hemskt förflutet? Hahahhaha. Tur att han Mike. Och tur att Mike har Emma när de ska passa syskonen, och det är skitroligt att Emma inte fattar något när Hannah/vemsomhelst spanar in honom. Och att Emma är glad för Carmen och Jörgens skull för att de ska ut och äta hihihihi allt i min kommentar handlar om Emma men nu ska jag läsa nästa del!!!! | | Vapor - 26 feb 17 - 18:09 | Alltså Mike, bara sättet han agerar och tänker kring Isabelle är jättekul enligt mig! xD
Sen är det också kul med hans syster Hannah som Crushar på Emma. Och Mike som bah: Hell no! -.-
Och Emma då, världens snällaste med stort bagage </3
Gillar sättet du verkligen får en att fatta hur mycket Mike tycker som sin familj men ändå känner tröttheten över det. Så himla najs gjort! | | ilenna - 25 feb 17 - 02:56 | men åh vad bra det här är!! älskade kapitlet rakt igenom. gulligt att mike och isabelle träffades på igen. (och mikes tankar är alltid lika roande.)
och emma <3 så fin. tyckte det var jättemysigt att läsa om deras barnvaktskväll haha. tycker att du har/gör det jättebra med att beskriva alla olika personer i familjen så att man får hela bilden, men utan att göra det rörigt. skulle själv tycka att det var jättesvårt!
gillade särskilt mikes ´gick det bra att få töntarna i säng?´ haha!
men att emma inte har nån familj, och hans ärr </3 har en gissning på vad som kan ha hänt men väntar spänt på att få veta, (och kommer väl förmodligen sitta här alldeles tårögd då.) det här kapitlet är värt betydligt bättre kommentar men lyckas nog inte med det -.- men du skriver världsbäst okej? |
|
|
|
