Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Gillar du vad du ser? [12]

Solen sken och fåglarna kvittrade när Yao skrivit klart sin tenta ochlämnade Östra paviljongen. Vädret delade åsikt med honom, det var en så lättad känsla att han inte kunde beskriva den ordentligt. Det bästa var att han misstänkte att det gått bra också. För tillfället sket han i om han fick en femma. Med tanke på kaoset runt honom var han fan nöjd med vad som helst.
Han fiskade upp mobilen och startade den igen. Direkt så började den vibrera om en massa aviseringar och notiser från diverse appar. Han kände hur det ryckte i mungiporna när han såg att Johannes hade skrivit ett: lycka till idag, på messenger. Efter att de hade snackat hade det känts så mycket bättre. Yao stannade upp och lät solen värma honom lite medan han började skriva ett långt meddelande. Fast det skulle bli så långt så han beslöt sig för att ringa istället.
Det gick några signaler och Yao insåg att Johannes oftast tränade den här tiden på dagen ifall han inte hade något med skolan. Med andra ord kanske inte skulle svara.
”Tja”, flämtade plötsligt en röst fram.
”Tja, stör jag?”, frågade Yao och började sakta gå grusvägen som gick till Ica, han skulle fira med något onyttigt och sockrigt tillsammans med någon slags mat att överleva på innan jul.
”Nä då, jag och Emil är precis klara”, sa Johannes och tog några djupa andetag. ”Vi körde kondition idag, fy fan vad tråkigt det är”
”Ja, du vill ju bara bygga muskler och bli snygg”, fnissade Yao och sparkade på en isklump, den ilade över marken som en projektil.
”Ville du något speciellt, eller bara klanka ned på min träning?”, sa Johannes, och Yao kunde höra hur han log.
”Jo men tentan är över nu, och det kändes väl okej? Vill inte säga för mycket, rädd att jinxa, men jag skrev på allt”, sa Yao som hunnit fatt isklumpen och sparkade på den igen.
”Vad bra, och skönt, då är du nu en fri själ”, sa Johannes och skrattade. ”Det måste vi fira!”
”Ska dra ut med Rick och Sara i helgen”, sa Yao och stannade mitt på vägen och såg upp på den blå, nästan violetta himmelen.
”Surar Henny fortfarande?”, suckade Johannes.
”Hon är så jävla pissed över att Rick skaffat tjej, fast hon visar det inte inför honom tack och lov, fast i helgen hade hon andra saker planerade till hennes försvar”, sa Yao och suckade lika djupt som Johannes, det dramat orkade han inte ens lägga energi på nu. ”Men ska vi köra ikväll?”
”Kom hem till mig sen någon gång så kan vi fortsätta äventyret med No mans sky”, sa Johannes och det började bli svårt att höra vad han sa med allt sorl i bakgrunden. ”Har du bestämt hur du ska göra till jul, förresten?”
”Har jag väl, men kommer bara bli drama”, suckade Yao och suckade tungt. ”Du?”
”Jo, drar hem en vecka men kommer tillbaka till nyår och ska fira den med Emil och de”, det började brusa och ha sig i luren, och det gick upp för Yao att Johannes höll på att byta om. ”Men seriöst du måste väl beställa biljetter snart om du ska hem? Ring din mamma och säg bara som det är?”
”Ha! Vi får väl se hur det går, ser inte fram emot det”, sa Yao och nu skymtade han tegelhuset som Ica gömde sig i.
”Jag ser inte fram emot tandläkaren men går dit ändå? Ring, och berätta sen hur det gick”, sa Johannes bestämt och hurtfriskt .”Jag ska duscha nu men vi ses sen, hej då”
”Hej”
Yao stoppade ned sin mobil på fickan och passerade skjutdörrarna. Johannes hade väl rätt i att han dragit ut på det alldeles för länge. I hastiga rörelser norpade Yao en korg och begav sig in i myllret av människor och matvaror. Första på listan var potatis och morötter i alla fall, så mycket kom han ihåg. Därifrån skulle han behöva mobilen för att se vad fan han skulle handla för något. Fast innan han klickade upp sina anteckningar så började han bläddra bland sina senast ringda nummer. Mest nyfiken på hur länge det var sedan han faktiskt ringde sin mamma. Skuldkänslorna slog emot honom när det var för en månad sedan. Nä, han kunde inte hålla på det längre direkt, lika bra att bita i det sura äpplet. Det tog emot att klicka upp hennes kontakt och därefter på grön lur. Fast lika bra att göra det här bland folk, då var han tvungen att hålla masken och vara lugn oavsett vad som kunde sägas. För varje signal som gick så hoppades Yao att hon faktiskt inte skulle svara. Lite frånvarande klämde han fast mobilen med axeln och drog av en genomskinlig påse för att börja välja gullök.
”Hej det är Hana?”, sa en hes och raspig stämma som inhalerat alldeles för mycket rök.
”Hej mamma”, sa Yao på japanska och stoppade ner två lökar i påsen och slängde ned dem i korgen, ”Hur är det med dig?”
Det gick upp för honom hur länge sedan det var han pratade japanska men när han väl hörde sin mammas röst gick det som rinnande vatten. Vilket var förvånande med tanke på att han alltid pratade svenska annars.
”Jo men bara fint, hur är det med dig?”, frågade hon och han anade hennes underton av nedstämdhet.
”Bara bra här uppe, har precis gjort ett jobbigt prov men det var sista innan jul”, fortsatte Yao och ställde sig för att välja potatis. Ӏr och handlar nu”
Ӂhh okej”, sa Hana kort. ”Hur har du planerat julen nu då?”
Han var inte beredd på att ta det på direkten och han stelnade till. Allt blev så tyst att det gick till och med att urskilja att hon lyssnade på Elvis julskiva. ”Mamma, jag tror jag åker till pappa..”
Men innan han hann säga mer så avbröt hon. ”Ja jag förstår, det är ju mycket trevligare, de har ju stort lägenhet, och hon har väl ganska stor familj om jag minns rätt, som det ska vara på jul…”
”Mamma,”, suckade Yao och bet sig i insidan av läppen, det gjorde ont i själen och höra henne säga de orden, dock stålsatte han sig, denna gång skulle det inte fungera. ”Det handlar mest om pengar, jag lovar att komma och hälsa på snart ändå och du har väl morfar och mormor?”
”Ja, jo det är klart…”, mumlade hon, helt frånvarande egentligen. ”Hur är det för Masato förresten?”
”Pappa? Sist jag pratade med honom var det väl bra. Han och Camilla ska köpa hus, men mamma rota inte i det, försök ta hand om dig själv istället”, fortsatte Yao och bestämde sig nu för att köpa hasselbackspotatis och vanlig matpotatis. Hasselbackspotatisen kunde han och Johannes göra klyftpotatis på ikväll. ”Hittat något jobb?”
”Nä, jag arbetstränar lite, kanske till våren”, suckade hon. ”Vad gör du nu?”
”Handlar fortfarande, funderar på om jag ska köpa röd eller gul paprika”, fortsatte Yao och stirrade på havet av frukt och grönsaker i alla olika färger.
”Gul är god”
”Mmm”, Yao tog en röd och stoppade den i korgen.
Undertiden han gick i affären så fortsatte deras samtal. Om allt och ingenting. Det var som alltid, samma gamla rutiner. Samtalet gick över till vad hon och hennes psykolog pratat om, eller vad någon av hennes väninnor skrivit på facebook. Det kunde Yao hm-a och säga ja till. Det var när samtalet gled på ämnet Masato som Yao fick lov att avstyra det och fråga om någonting annat, mest för sin pappas skull. Ju längre samtalet gick ju tröttare blev han. Detta tog mer energi än vad han räknat med, att sitta med tentan var fan lättare. Tillslut hade han banat igenom hela affären och hade handlat allt som han behövde för att överleva dagarna innan jul. Han insåg att han inte ens sagt till henne hur det hade gått på tentan, äsch skit samma nu orkade han inte.
”Mamma, jag måste börja lägga upp varorna på bandet och betala”, sa Yao tillslut, den djupa sucken på andra sidan luren fick det att bita lite i bröstet.
Ӂhh, okej”, sa hon tunt. ”Säker på att du inte vill komma hem till jul?”
”Jag har inte råd”, sa Yao, det var lika mycket sanning som lögn, faktum var att hans pappa skulle köpa biljetter oavsett vad Yao bestämde sig för, eftersom han hade ont om pengar. ”Men vi ses snart”
”Okej, men då skickar jag upp dina julklappar, förhoppningsvis får du dem innan du reser”, fortsatte hon i samma tysta ton.
”Ja, det hoppas vi på”, sa Yao och sköt fram korgen med foten när kön sakta närmade sig kassören. ”Jag skickar ned din också, men du får ha det bra, jag lova att höra av mig oftare”
”Hej då, älskar dig”, sa hon i något som var ett försök till att låta munter, det misslyckades totalt.
”Hej då”
Samtalet var över och Yao pustade ut, om det var av lättnad eller inte var svårt att säga. Fast att inte behöva åka till sin mamma under julen fick knuten i magen att luckras upp lite mer, dock var det hemskt att känna så. Men för tillfället skulle han inte klara av det. Då var det lättare att hantera Masato och Camilla och deras gemensamma barn. Så länge han slapp ett samtal från sina morföräldrar om hur han var en otacksam son skulle allting bli bra. Dock var det något att förvänta sig…
Efter att ha handlat gick han hem med två ica-kassar med mat. Det var bara en snabb visit hem för att packa upp det som han skulle ha själv och packa om hans och Johannes middag i en tygpåse. Sara var inte hemma än så han skrev en liten hälsning till henne på en post-it lapp och att de kunde ses ikväll. Därefter svidade han om till lite skönare kläder, svarta mjuka jeans och en vit munktröja. I porten stötte han på Emil som han snabbt vinkade åt. Allt detta hade gått på en halvtimme och nu stod han på bussen på väg mot Johannes.

Killen öppnade dörren iförd enbart mjukisbyxor. De bruna ögonen såg lite förvånade ut när Yao stegade in med en tygpåse i ena handen. Lite roat pressade han den i famnen på den barbröstade killen och började knyta upp sina kängor.
”Har du aldrig någon tröja på dig, hemma?”, sa Yao och ögnade honom upp och ner. ”Inte för att jag klagar”
”Du kom ju utan förvarning”, skrattade Johannes greppade påsen lite bättre och log mot Yao.
”Skulle det ha gjort någon skillnad?”, sa Yao och hängde av sig jackan.
”Nej..”, sa han kort och log stort åt innehållet i påsen. Ӂh pulled oumph och bea så jävla gott, har herrn vunnit på lotto?”
”Du sa ju att vi skulle fira, passar det inte så kan vi käka dina ledsna burkbönor”, sa Yao och himlade lite med ögonen.
”Du menar att du är less på mina böngrytor?”, sa Johannes och gick till sin kokvrå och började plocka upp alla saker i påsen. ”Hej förresten”
”Hej”, skrattade Yao och lutade rumpan mot spisen och tittade på när Johannes började ta fram redskap för att kunna göra i ordning middagen. det var inte helt fel att spana direkt. ”Jag ringde till mamma”
”Ah?”, sa Johannes och stannade upp mitt i överräckningen av en kniv. ”Hur gick det?”
”Som förväntat”, suckade Yao och greppade kniven för att börja skära potatisen i klyftor, han berättade kort vad de sagt och hur det känts, det slutade med en välbekant varm hand på axeln.
”Bra att du sa det i alla fall”, sa Johannes och Yao stannade upp i sitt hackande. ”Hoppas det känns lite lättare med julplanerna nu”
”Jodå”, sa han och styrde ned alla klyftor på en plåt. ”Vi får väl se vad som händer”
Middagen blev jättegod god och det kändes skönt att slösa bort kvällen på TV-spel i Johannes säng. Dock var Yao rätt disträ så det var Johannes stod för väldigt mycket spelande. De hittade en ny planet i alla fall och skulle utforska den när Yao nickade till för andra gången. Egentligen borde han resa sig upp, ta på sig skorna och gå hem. Fast detta skulle nog bli sista gången de skulle hinna ses innan jul, det sög. Dessutom var sängen varm och skön. Så istället skickade han iväg ett sms till Sara och bad om ursäkt men att han skulle bli sen och slängde mobilen bredvid sig innan han la huvudet i Johannes knä. Av någon anledning fick den närheten Johannes att dö på skrattretande ställen i spelet. Han glömde till och med att hålla koll på att de sakta blev överhettade och kokades levande.
”Visst finns det en grotta till vänster?”, sa Yao, som knappt varit uppmärksam på spelet under den senaste halvtimmen.
”Just ja”, mumlade han kort och kameran i riktade sig mer åt hållet Yao föreslagit, fast det var redan försent och de dog ännu en gång av värmeslag. ”Nä jag ger upp!”
Yao skrattade när Johannes demonstrativt stängde av spelet och slängde kontrollen ifrån sig. De båda tittade på spelmenyn utan att säga ett pip. Tröttheten hade tagit över för att orka prata. Yao ville egentligen bara värmas upp av Johannes och halvsova. Fast en hand som strök honom över armen gjorde honom klarvaken. Hjärtat hamrade mot bröstkorgen och han mötte ett par varma bruna ögon som log. Johannes hand fortsatte upp mot halsen och nacken ,Yao rös av välbehag. Han satte sig halvt upp och pressade sina läppar mot Johannes och gav honom en kyss, vid det här laget var deras läppar välbekanta med varandra. En kyss blev två, som blev tre. Johannes kropp pressade ner honom hårdare i madrassen och kyssarna blev intensivare. Det var som en deja vu från morgonen efter deras one night stand. Fast denna gång var det inga tvivel i världen för Yao vad han ville skulle hända. Alla smekningar och kyssar slutade med kläder på golvet och heta kroppar pressade mot varandra. Johannes, de tillsammans, var till och med bättre än vad han kommit ihåg. Just nu var detta värt allt kaos som varit de senaste månaderna. Om detta var resultatet ville inte han ändra på någonting som varit.

Den kvällen gick inte Yao hem. Klockan ett var han tvungen att ta ett frustrerat samtal från Sara som sa att han borde hört av sig, och hon sket i om hon cockblockade honom. Efter ett förlåt och god natt så lutade han sig tillbaka och fortsatte att halvsova med Johannes armar om sig. Fast egentligen var det onödigt att ens försöka koncentrera sig på den dåliga nattfilmen som gick på TV, framförallt när han somnat minst tio gånger och inte hade sina glasögon på näsan. Istället vred han sig helt mot Johannes och beslöt sig att sova på riktigt. Killen sträckte på sig och lägenheten blev kolsvart. Precis när han höll på att somna kände Yao hur Johannes sakta drog sina fingrar genom hans lite toviga och sprejade hår. Det var då han insåg att den här människan nog var något av det bästa som hänt honom.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
arbok - 25 feb 17 - 01:08
PULLED OUMPH OCH BEA <3333 Fan vad gott.
Till kapitlet: blev så trött av att läsa Yaos samtal med sin mamma. Känns lite för bekant och så himla sorgligt att det är så svårt att ringa någon man tycker mycket om.
Håller för övrigt med om att Yaos utveckling är A+ och det är så skönt att få läsa om honom nu när han inte är så tvär och envis mot gulleJohannes. Så mysigt att de spelar och ser film och allt är mysigt nu, kravlöst liksom?
Mums.
ilenna - 23 feb 17 - 04:01
men lilla yao :( vad jobbigt det var att läsa om samtalet med hans mamma! man tycker liksom så synd om båda.
älskade hur johannes bara helt ärligt svarar nej när yao frågade om tröjan haha. vill krama johannes!
och att yao ligger med huvudet i johannes knä <33 och när johannes drar fingrarna genom hans hår - japp jag älskar alla gulliga gos-stunder dom har. (och varma kroppar pressade mot varandra och kläderna på golvet (((:
tycker det känns så bra att yao verkat bli tryggare också, att det faktiskt känns som att han mår bra och att han tillåter sig inse att johannes är en stor anledning till det. gillar hur du låtit honom utvecklas. något mer jag gillar är tempot överlag i storyn - det känns varken för långsamt eller för snabbt liksom :D

Skriven av
Vapor
20 feb 17 - 01:12
(Har blivit läst 492 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord