Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Gillar du vad du ser? [10]

Tio minuter senare kom Yao ut från sitt rum. Kände sig sämst och äckligast i världen. Han var kaos, allt var kaos och han behövde verkligen prata med Johannes. Yao hittade honom i köket inväntade en tequiladrink från Rick. Yao sköt upp sina glasögon bättre på näsan och försökte förgäves räta till sin fuktiga lugg. Lutade sig mot dörrkarmen med korslagda armar och inväntade på att Johannes snackat klart och varit trevlig mot folk. Han visste inte ens vad han skulle säga, han var bara tvungen att få ur sig det. Det tog kanske fem minuter innan Johannes uppmärksammade honom och log smått, Yaosvarade med en nick.
”Jag måste prata med dig”, sa Yao lågt när Johannes kom emot honom, leendet blev genast mindre påtagligt och skrattgroparna blev mindre synliga. .
”Okej”, nickade han, som om han väntat på den repliken ett tag. ”Här?”
”Nä”, sa Yao och vred lite på sig. ”Jag ska röka, vill du följa med ut?”,Johannes nickade och Yao kände hur han bet hål i kinden igen, fan nu fanns det inte riktigt någon återvändo.
Nattluften var krispig och klar, månen var bara en skärva på himmelen. De ställde sig lite avsides på husets kortsida vid en cykelparkering. Undertiden Yao tände sin cigg studerade han Johannes. Lite frånvarande stod killen med händerna nedkörda i fickorna på sin duffel och grävde en grop i snön med ena skon. De bara stod där i tystnad. Ett gäng glada studenter som skulle med bussen till krogen passerade dem och vinkade glatt, frågade till och med om de skulle med. Johannes vinkade tillbaka medan Yao stod där likt en staty. Tjoet och stimmet från gruppen avtog snart och det enda som hördes då var bilar som körde förbi på den stora motorvägen bakom en skogsdunge. Tystnaden var jobbigt påtaglig och Yao andades ut rök. En tredje del av cigaretten hade försvunnit men fortfarande hade inga ord utdelats mellan dem. I en djup suck lutade Yao sig mot tegelfasaden. Behövde något stabil i tillvaro när allting annat rörde på sig.
”Jag ska säga precis som det är, du skrämmer skiten ur mig”, började Yao och studerade askan på sin cigg, om han tittade upp på Johannes skulle det aldrig gå att berätta.
”Jaså?”, sa Johannes och skrattade osäkert. ”Varför då?”
Yao ryckte lite på axlarna, händerna skakade och det var inte av kylan. ” Du är den första som fått mig osäker på vad jag känner inför en människa. Det är därför jag är så jävla konstig mot dig, när du kom och var snäll visste jag inte hur jag skulle hantera det”
”Okej, men varför blir du så osäker på mig?”, sa Johannes lugnt, Yao visste inte om han gillade hans försök att lirka ur sanningen.
”Jag tror att jag har känslor för dig, men jag vet inte alls egentligen, det skrämmer mig för har aldrig seriöst känt något ordentligt för någon, vet knappt hur det känns, jag är bara ett trash som ligger runt, och vi känner knappt varandra” sa Yao nästan ohörbart, han kunde knappt föra ciggen mot munnen, fingrarna ville inte samarbeta. ”När det blivit seriöst har jag klippt av, men det vill jag inte göra med dig och jag blir så förvirrad och därför beter jag mig som en idiot”
Och där kom hans förbannade hundvalpsblick igen. Yao hade bara sneglat upp för en sekund och det gjorde ont att se honom så bekymrad. Att det var han som såg till att Johannes hade den blicken var nästan olidligt. Förväntan kring att de båda skulle kunna skratta bort det var som bortblåst. Nu stod killen där med sin bekymmersrynka mellan ögonbrynen och väntade på att Yao skulle fortsätta prata, det skulle inte ske. Illamåendet sköljde över honom och han ville spy.. Händerna skakade som asplöv och hjärtat rusade i bröstkorgen. Vad fan hade han sagt egentligen? Ändå fortsatte han rabbla som en idiot.
”Jag känner mig bara…”, Yao svalde hårt och fick anstränga sig för att kunna ta ett bloss, försökte samla sig” Jag kände mig tvungen att berätta, allt med plugget stressar skiten ur mig och det här bara härjade runt i mitt huvud och jag kunde inte koncentrera mig på något… och..”.
En hand hamnade på Yaos axel men han var snabb med att skaka av den. Trånandet efter Johannes närhet var olidlig samtidigt som han var livrädd för den.
”Yao är du okej, du skakar, och ärligt hur mycket har du druckit?”, frågade Johannes med huvudet på sned.
”Jag är okej”, ljög Yao och skakade på huvudet. ” Snälla säg något?”
Johannes la huvudet lite på sned, hans tystnad tydde bara på att han övervägde sina ord. ”Yao, jag är charmad och lite bekymrad över att jag haft den inverkan på dig, kanske mest charmad, men tror vi gör bäst om vi pratar i morgon.”
Yao uppfattade orden men ville inte riktigt tro på dem. ”Vad menar du?”
”Du är stupfull, jag är full, och jag vill prata om det här med dig när vi båda är klarare i skallen, fattar du vart jag vill komma?”, sa Johannes och motvilligt nickade Yao till svar, det tog emot att han hade rätt. ”Och kom du hackar ju tänder”
Johannes drog Yao till sig i en kram och cigaretten föll till marken. Första reflexen var att knuffa bort honom men den delen av Yao som behövde närheten fick överhand. Krampaktigt tog han en handfull av Johannes duffel och drog in lukterna av honom. Det kändes som om hans varma famn var det enda som fick Yao att inte gå i tusen bitar. Han hade trott och hoppats på att berätta skulle lätta hjärtat. Att knuten i magen och alla problem skulle lösa sig bara för att han berättade. Så var det inte, det var ungefär som att med Johannes hade alla andra problem bubblat upp till ytan. Plugget, familjen, sättet han bjöd ut sig till i princip vem som helst. Att vara snygg och åtråvärd inte gick hand i hand med bra självkänsla eller självförtroende. Allt det hade Johannes satt i gång och det var otroligt trångbebott i Yaos skalle för tillfället.
”Ska vi gå in? Du är iskall”, frågade Johannes efter något som kändes som en evighet, han tog ett steg bakåt och fortsatte studera Yao som såg ned i den gnistrande snön.
Yao nickade till svar men kunde inte riktigt bemöda sig att röra på sig. Istället såg han upp på Johannes rakt in i de mörkbruna ögonen med de ihopdragna ögonbrynen. Nej, det gick inte längre. Johannes läppar smakade salt av chips men var lika mjuka som han minns dem. Förvånande nog besvarade Johannes kyssen och drog Yao till sig. Om en kyss kunde lösa allt hade Yao varit den tacksammaste världen. Men en kyss löste inte allt. En kyss var bara en kyss och inget mer. Det var bara i barnsagor som kyssar kunde trolla fram historier med ”lyckliga i alla sina dagar” slut. Illamåendet slog emot honom igen en sur uppstötning tillsammans med sprit passerade matstrupen och han kände smaken i munnen. Yao och tog något steg ifrån killen som fortfarande inte släppt sin hundvalpsblick. De såg på varandra under tysntad. Yao vågade inte ens forma ord och Johannes kände nog för att inte säga något.
”Vi borde gå in”, sa bara Johannes kort och var först osäker på om han behövde guida Yao eller inte, så pass sinnesnärvarande var Yao att det inte behövdes, tack och lov.
De gick in under tystnad, tog av sig ytterkläderna under tystnad. Allting runt dem pågick som om ingenting hade hänt trots att allt kändes annorlunda. Musiken vibrerade fortfarande in på själen och folk hade lika trevligt som förut. Yao var trött och tom, från att vara lika spänd som en vibrerande gitarrsträng till att ha blivit uttänjd och brustit. Han hade i alla fall sagt det som behövde sägas, han var inte stolt, snarare tvärt om. Målet nu var att gå in på sitt rum och inte komma ut igen, helst för evigt. De pessimistiska tankarna blev hejade av Johannes charmiga leende och spjuveraktiga blick. Yao som hade tänkt gå in på sitt rum stannade med handen på handtaget.
”Nu har jag kommit på varför vi inte spelat något tillsammans Yao, du är rädd att få spö, precis som du skulle få på gymmet”, skrattade Johannes med ett flin.
Det skrattet fick det att kännas lite bättre i alla fall. ”Kan du sluta tro att jag suger på allt?”, suckade Yao och himlade med ögonen.
”Men vad ska jag tro, när du inte bevisar motsatsen?” fortsatte Johannes och la armarna i kors.
Yao märkte hur hans mungipor dragits upp en aning och Johannes panna såg inte lika spänd ut. Det var skönt att Johannes försökte få honom på bättre humör i alla fall, och försöka lätta upp den pressade stämningen som låg mellan dem för tillfället. Om Johannes kunde vara normal, så kunde väl Yao det också? Eller?
Omkring där någonstans så krampade Yaos magsäck totalt och han hann precis in på sin toa innan den vände sig helt. Kallsvettig och krökt över toaletten hörde han stegen från Johannes bakom sig. Om Yao hade orkat skulle han ha sagt åt honom att gå. Istället lät han Johannes lägga en hand på hans axel. Vägen mellan toan och sängen minns han inte så jättetydligt. Plötsligt satt han där i mjukiskläder och med ett glas vatten i handen. Johannes satt bredvid honom och pratade på om något Yao inte kom ihåg. Troligast polisutbildningen? Det Yao minns var att han somnade sittande med kinden mot hans axel, snusande på hans aftershave.
På natten vaknade han av att det var otroligt varmt. Dock behövde han bara känna lukten av citrus och den varma kroppen för att veta vad det berodde på. En barbröstad Johannes låg bredvid honom med händerna knäppt bakom huvudet. Hans bröstkorg höjdes och sänktes i takt med de djupa andetagen. Yao lät sig själv spana på honom innan tröttheten och det tunga huvudet kom i fatt. Han hade knappt orken att ta in det faktum att de låg o trängdes i hans 90’ssäng och att det innebar att de skulle vakna upp tillsammans i morgon. Istället makade sig Yao ännu närmare honom och stal lite kroppsvärme. Kort därefter så somnade han om.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
ilenna - 17 feb 17 - 16:57
(här kommer en sen levererad kommentar eftersom jag uppenbarligen hade missat den och tänkte börja läsa kapitel 11? haha)
åh men duktig yao som vågade berätta :D man känner så mycket med honom - när stackarn har händer som skakar till och med :(
som vanligt har du fina beskrivningar och jag tycker att det gör jättemycket för stämningen! :)
och åh, att johannes ligger där utan tröja och yao som flyttar sig närmare <3
arbok - 6 feb 17 - 14:55
Att de äntligen pratat! (eller att Yao i alla fall sagt vad det är han vill ha sagt.)
Tycker Johannes var söt och mogen som ville vänta tills Yao inte är pissfull. Extra söt när han ligger bredvid och är varm och luktar gott. Mums.
En annan trevlig detalj var att han smakade salt, från chipsen.

Skriven av
Vapor
6 feb 17 - 00:37
(Har blivit läst 127 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord