Tro inte allt du tänker på |
Det finns ingenting kvar i Eskilstuna
Ett gammalt minne inristat i en runa
För en tidlös ungdom i rothoffsparken
Då vi sjöng halsen av oss till musiken
En saga från den regnklädda staden
Mina vänners skratt ekar ännu i tiden
Vi kunde älska för älskandets skull då
Men vad hände med alla våra unga år
Våra hjärtan var låsta i vänsternäven
betongbarnen slog tillbaka emot världen
med hatet som brann i en underbar melodi
vila i frid min sentimentala nostalgi
med tiden blir ord bara massa ord
undrar när den tanken egentligen slog
vi föddes aldrig från början att dö ensam
så kära vänner vad blev svaret ni fann
Tro inte allt du tänker på
vi låter livet ha sin skärgång
ett offer från din tidiga tonår
lärde sig tillsist se sig om
vackra människor kommer att dö först
för ungdomen släcker aldrig sin törst
så är du dig själv, är du dig själv
när kommer du förstå vem du är själv
Vi jagar lyckan under en främmande sky
Kärleken skonar ingen från nya äventyr
Vi kan leva under samma himmel
Sorglösa I grunden men inte utan tvivel
|
|
|
|
