Andas in/andas ut för mig |
Under ytan
där tystnaden är tjock, påtaglig
där kroppen är fjäderlätt, bekymmerslös
där färgerna ovanför är obetydliga, magra
och vatten som silke
som kramar
forsar genom revbensspjälor
renar mina solkiga synder
och mina förfallna förvillelser
ut i ådror
in i blodet
Andas in för mig
Andas ut för mig
där någonting som börjat
slutar och
fastnar i en klockvisare
Under ytan
där evigheten är kompakt, orubblig
där tyngden falnar, bleknar
där synen är brusig, ostabil
Lösa fragment
kittlar handryggen
På trådar, på det ömtåligaste
som finns
Och jag når molnhöjden
med mina fingertoppar
ut i luften
in i lungor
Andas in för mig
Andas ut för mig
där någonting som är avslutat
börjas om och
rinner ut i tidlösheten
|
|
|
|
