Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Min Låtsas Pojkvän Del 3 En Gnista

Enjoy! :D

Mels krokade sin arm med min undertiden vi gick i mörkret. Jag log åt henne och huttrade till lite.
”Gjorde du klar historia uppgiften?” frågade hon när vi svängde in på cykelbanan.
”Jag satt upp till tolv innan jag blev klar med den”, skrattade jag generat. Hon sneglade misstänksamt på mig.
”Har du blivit sjuk eller? Sen när blev du sen med dina uppgifter?” Jag skrattade högt.
”Jag funderade kring din idé …” erkände jag skamset. Men hon log stort och skuttade halvhjärtat.
”Nå? Vad kom du fram till då?” frågade hon ivrigt. Så jag berättade hela idén kring hur jag skulle använda killgänget som en mall till ryktena. Hon nickade.
”Riskabelt”, sade hon. ”Men som du sade, ingen kommer ju fråga dem eller honom för den delen”, lade hon till.
”Men det enda problemet är att jag själv kan ju inte sprida ryktena”, sade jag. Hon gjorde en honnör och blinkade.
”Lämna det till mig!” sade hon och vi steg in i skolbyggnaden. Jag sneglade på henne misstänksamt när vi gick igenom korridoren till klassrummet. Vi tog med våra saker från skåpen innan vi hamnade inne i salen. Mels log stort mot mig när vi satte oss vid våra platser, jag sneglade på henne igen. Svagt orolig över vad hon skulle hitta på, jag hade ju inte bestämt mig än om det var värt risken eller inte, bara för att få tyst på Blondinen. Men när hon kom gåendes förbi vårt bord såg jag förskräckt på henne men hann aldrig tysta henne innan hon tog ett andetag.
”Han gjorde vad sade du?!” utbrast hon lite högre än nödvändigt. Blondinen stannade chockat upp av hennes utbrott och hennes kompisar höjde malligt på ögonbrynen.
”Eh v-vad?” stammade jag förvirrat. Hon vände sig helt mot mig.
”Slog han seriöst ner honom bara för att han försökte bjuda ut dig?!” Jag tittade mörkt på henne och bad att hon skulle sluta.
”Hysch …” försökte jag lågt och sneglade mig runt i klassrummet och förfärades över att alla, precis alla tittade på oss.
”Vadå? Han måste ju ha sagt något annars skulle väl han aldrig slå ner honom, eller?” Jag suckade och satte mig rakt.
”Det är ingen stor sak, släpp det”, sade jag i ett försök att få tyst på henne men hon log med ögonen, sådär glittrande.
”Om du säger det så. Bara det inte blir en vana, för han är ganska charmig”, sade hon och lade armarna i kors. Jag fnittrade lite åt henne då hon fick det att låta som om det faktiskt hade hänt, som hon faktiskt tyckte han var charmig.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Nirvana_ophelia - 14 dec 15 - 16:05- Betyg:
Mycket otroligt bra! Fortsätt skriv!

Skriven av
MyBlackBird
4 dec 15 - 22:58
(Har blivit läst 175 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord