Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Det var då det tog slut

Kents album hade precis släppts och jag var död. Minns det som fortfarande. hur jag gick över bron med Kent i hörlurarna. Den längsta promenaden i hela mitt liv. ”Den döda vinkeln”, jag var i den döda vinkeln. Att vara så nära, stå och titta, känna och försvinna samtidigt som jag levde. Inombords var döden. Löfte, efter löfte som bröts, ord jag inte förstod och denna panik, fullständig panik. Fötterna rörde sig i takt till musiken.

”Ge min en vinterdrog”
”Kom nu jag är kroniskt låg”

Stannade och tittade, tittade ner på vattnet. Ville bara försvinna, inte överleva längre. Ord mot ord, jag skulle dit. Där livet ändras och tar slut. Jag andades och visste inte vart jag skulle, bort, dit, hit eller bara stå kvar. Ville bara bort, bort från allt som kallades värld.

Lögner som förtärde, åt upp mig, gjorde att det som var jag försvann blev bortfrätt från jordens yta. Jag skulle börja ett nytt liv, ett liv jag aldrig hade kunnat drömma om. Blåsten slet i mitt hår, jag slet i livet, själen och försökte stanna kvar. Orden som aldrig skulle sagt ringde i öronen, högre och högre, högre än musiken.

”Domen föll på en morgonflight till London”

”400 slag” och jag slog, slog, slog mot mig själv. Försvann in i dimman, in i drömmens värld dit jag aldrig ville komma. Nöp mig själv i armen för att se om jag bara drömde, mardrömmen var sann. Jag ville fladdra bort i vinden, flyga ut över världen och upptäcka allt jag en gång missat. Upptäcka det vackra i världen, det som en gång försvunnit ur mitt synfält.

Folk jäktade förbi medan jag stod förstenad och väntade, väntade på något jag inte visste om. Något jag aldrig skulle få veta, aldrig få se eller ens röra vid. Jag rörde vid livet, det sprack. Jag sprack, gick sönder och föll. Neråt, neråt, neråt och ytterligare en bit. Att försöka överleva när jag inte ville var en tuff kamp.

Gick närmare räcket på bron, kände den kalla vinden mo min kind. Borta, borta och åter borta. Försvinner och förtvinar men bara för en stund. Bara borta en sekund. Fri mot det förlorade livet som förgiftade min själ lik syra. Ken sjunger in skönsång och jag kvävs av luften jag ska andas. Jag kvävs och vill gå. Att jag försvann när ingen vill, förlora kampen som inte går att vinna. Kampen som svärtade ner livet. Jag förlorade gång på gång. Det som var jag utplånades och gick sönder.


Det var där och då mitt liv tog slut och ett annat började.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Sockerina - 8 nov 15 - 11:54
Childtopia: tack så hemskt mycket :D Blir jätte glad när du säger det :)

Skriven av
Sockerina
8 nov 15 - 00:41
(Har blivit läst 418 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord