På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn
Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk
visa alla   skicka in   forum   bloggar  medlemmar   bli medlem   logga in

Noveller

Blev det som du tänkt dig, kära Skytt? [Del 6]
Att bli myndig var nog för många en rätt så stor grej, men för Rickard var det knappt roligt. Hans pappa var inte hemma och fastän alla andra av deras närmsta släktingar kommit så var det inte samma sak ändå. Besökarna hade just åkt efter att ha tackat för tårta och kaffe, gratulerat och kramat och pussat. Rickard kände sig helt slut. Han försökte att inte visa det, men Johan märkte att han var ledsen. Han kramade om Rickards axel med en stark hand där de satt i vardagsrummet och åt upp resterna av den stora smörgåstårtan Johan kommit med. Visserligen var Rickard hemskt van att hans pappa inte var hemma, men han hade faktiskt blivit glad om han kunnat vara det på hans födelsedag. Han hade missat den förra året också.
”Han har väl ringt?” frågade hans bror bekymrat.
”Ja, såklart. Han gjorde det i morse. Men det är lugnt, jag lovar, du behöver inte se så himla nedstämd ut. Alla andra släktingar kom ju så det har inte varit tomt här direkt.”
”Nej, men ändå. Han borde ha kommit.”
”Det är många gånger han borde ha gjort saker, men det spelar ingen roll.” Rickard viftade avvärjande på handen, en gest som talade om att han inte ville tala mer om det. Det skulle inte göra någon skillnad. ”Dessutom så kommer det vara betydligt roligare med festen ikväll om han inte är här.”
”Visserligen sant”, skrattade Johan. ”Hur många är det som ska komma, har du någon aning?”
”Jag sa att det var fritt att komma, så det lär bli en hel del. Seraphina skulle komma vid åtta sa hon, resten har jag ingen aning om. De lär väl droppa in lite allt eftersom.”
Rickard hade övertalat Seraphina att handla på bolaget åt honom, eftersom Johan vägrade, och han skulle ha så roligt som han möjligen kunde ikväll. En av de största fördelarna med att hans pappa var borta var att hela huset alltid var till hans förfogande och det var inte bara en eller två gånger han haft fester här. Hela hans umgängeskrets visste om att det huset var ett riktigt festarhus och han hade fått rykte om sig att fixa de bästa festerna, just för att de var så stora och folkfyllda. Innan dess måste han dock göra sig av med ballongerna och serpentinerna som hängde runtom i huset och ta fram de mer festvänliga tillbehören.

Det hade kommit betydligt fler gäster än Rickard ens kunnat tänka sig skulle få plats i huset. Det hade kommit många han inte ens kände. Kompis till en kompis till en kompis, ungefär. Det gjorde honom ingenting alls, utan blev snarare bara glad till att få chanser att lära känna nytt, roligt folk. Ett gäng hade fyllesjungit för honom, medan många nog inte ens överhuvudtaget visste om att det var hans födelsedag som firades. Joakim hade kommit och gett honom en kram och Rickard hade hållit händerna lite väl långt ner i hans svank men blondinen verkade inte ha märkt någonting alls. Bara sagt grattis och kramat honom igen. Musiken spelades på så hög nivå att hela bröstet vibrerade av basen om man befann sig på den undre våningen. Födelsedagsbarnet själv var dock på övervåningen, upptryckt mot en garderob i hallen med Oscars händer innanför sin skjorta. Att Oscar överhuvudtaget kommit till festen var i sig ett mysterium, för han hade knappast varit bjuden. De hade stött ihop med varandra i köket och Rickard hade varit minst sagt förvånad över att se Oscar hemma hos sig. Oscar hade dragit på munnen, antagligen road över Rickards ansiktsuttryck och sedan tagit honom uppför trappan utan att säga ett ord.
Rickard famlade med händerna över Oscars bröst, fann knapparna i hans skjorta och drog, snarare än knäppte, upp dem.
”Jag hörde att du fyller år idag”, sa Oscar lågt i Rickards öra. Hans djupa röst fick Rickard att rysa.
”Var det därför du kom?” Rickard log svagt och lutade huvudet åt sidan, strök fingertopparna över Oscars bröstmuskler. ”För att gratulera mig?”
”Nej, men nu när jag ändå är här, så…” Oscar tog ett steg i riktning mot Rickards rum, drog honom med sig. Rickard följde villigt efter. Hans dörr gick att låsa, tack och lov, för han ville inte bli störd nu. Flera stycken hade antagligen redan sett dem stå och hångla därute, men något mer än så behövde ingen se. Han drog av Oscars skjorta helt och hållet och släppte den till golvet innan han drog av sig sin egen också. Oscar tecknade mot sängen med handen och Rickard la sig lydigt ner i den, Oscar satte armbågarna ovanför hans huvud och lutade sig ner över honom, kysste honom igen. Oscar var både längre och bredare än Rickard och det var inte ofta han kände sig liten, men när han låg under Oscar på det här sättet var det oundvikligt att göra det. Han strök händerna över hans rygg. Oscars hud tycktes alltid vara varm och hur han än tittade och kände så hittade han inte ett enda födelsemärke eller ärr. Var han helt felfri?
”Vad fan…”
”Vad är det?” Oscar såg på honom med rynkad panna. ”Vad tittar du på?”
”Har du inga födelsemärken alls?”
”Vadå? Jo, det är klart, men inte särskilt många. Det har ju inte du heller.”
”Men jag har ärr på knäna och armarna och på ryggen. Du har ingenting.” Rickard tittade mer ingående på hans bröstkorg.
”Jag har inte varit särskilt vild av mig, antar jag.” Oscar log svagt och lutade sig närmre honom. Hans skrev trycktes mot Rickards. ”Vad är det med det då?”
”Det är bara irriterande hur perfekt du är.”
”Som att du har särskilt många brister? Förutom att du är en jobbig unge, men jag antar att vi pratar om utseende nu…” Rickard log bara till svar, la handen om Oscars nacke och kysste hans hals, strök tungan över huden där han kunde känna hans puls som bäst. Han smakade gott. Oscar lät honom dock inte hålla på särskilt länge, utan tog ett grepp om hans hår, vred hans huvud åt sidan och satte tänderna i hans hals. Rickard krökte sig under honom, kände att Oscar log mot hans hud.
”A-ah…”
”Precis sådär vill jag höra dig”, mumlade Oscar och bet lätt i hans hud igen. ”Du blir som en liten valp, vet du det?”
”Håll käften”, muttrade Rickard.
”Vad? Tänker du förneka det?” Oscar lutade sig tillbaka. Han klädde av Rickards byxor och underkläder med oväntad smidighet, grep tag om hans ben och särade dem. Omilt.
”Ja.”
”Bra försök”, skrattade Oscar lågt, lutade sig ner över honom igen. Det gick inte att missa hur mycket han njöt av att vara halvt påklädd samtidigt som Rickard låg naken under honom. ”Tigg som en snäll valp nu.”
”Du, passa dig”, morrade Rickard lågt, men kunde inte låta bli att le. ”Det är min födelsedag, inte din.”
”Sant. Så när jag fyller år då?”
”Möjligtvis. Tänker du prata eller knulla?” Rickard vred otåligt på sig, vilket fick Oscar att le svagt.
”Ingen fara, du ska få.”

Rummet var så kvavt att Rickard var tvungen att gå och öppna fönstret för att släppa in kall, frisk luft. Oscar låg kvar i sängen, på rygg med armarna bakom huvudet och ett tunt leende lekande över läpparna. Han svepte blicken över Rickard kropp när han ställt sig upp. Musiken hördes fortfarande dovt genom dörren och skratt och prat hördes tydligt från trädgården nu när fönstret stod öppet. Till och med i det svaga skenet från gatlampan ute vid vägen kunde Rickard se hur gyllenbrun Oscars hy var. Den var fortfarande en aning blank av svett.
”Grattis”, sa Oscar lågt efter en stunds tystnad.
”Va?”
”På födelsedagen.”
”Jaså. Tack.” Rickard log, drog på sig sina underkläder innan han slog sig ner på sängkanten. Han hade trott att Oscar skulle börja klä sig och lämna rummet, men han låg fortfarande kvar i sängen, uppenbart nöjd. ”När fyller du år?”
”I oktober.”
”Jaså… Så vi missade din födelsedag, alltså”, konstaterade Rickard. Det var december nu.
”Vi kan ta igen det nästa år.”
”Men du är alltså skorpion?” Rickard var tvungen att fråga och när Oscar nickade till svar så log han brett. ”Jag gissade rätt.”
”Vad är du? Skytt?”
”Ja.”
”Jag vet inte mycket om sådant”, sa Oscar. Han la ena armen över bröstet istället. ”Tror inte riktigt på det heller.”
”Jag tror du skulle bli förvånad över hur mycket det är som kan stämma. Du är väldigt mycket skorpion. Det var inte bara en tursam gissning.”
”Det tror jag säkert att det inte var”, sa Oscar sanningsenligt. ”Men ändå.”
De var tysta en stund. Rickard plockade upp sin skjorta från golvet, borstade av den innan han drog på sig den, men knäppte den inte ännu. Han strök handen genom sitt alldeles på tok för rufsiga hår. Hans födelsedag hade slutat bättre än han först trott och det gladde honom. Han hade tänkt alldeles för mycket på Oscar de senaste dagarna och nu när han låg i hans säng så log han svagt.
”Ett tag trodde jag att jag var kär i dig”, sa han. Han kunde nästan höra Oscars förvåning bara av att lyssna på hans andetag.
”Seriöst?” frågade brunetten efter en kort stund. ”Var det därför du började tjattra på bussen?”
”Jag tänkte att jag måste lära känna dig för att komma fram till hur du var och vad jag skulle göra, antar jag”, sa Rickard med en suck.
”Jaså. Blev det som du tänkt dig, kära Skytt?”
”Jag är faktiskt inte säker, min kära Skorpion. Jag måste nog lära känna dig lite bättre först. Du är lite svår att komma inpå.”
”Jag har hört det förr.”
”Kan jag aldrig tänka mig”. Han såg på Oscar bakom håret och log, reste sig upp för att stänga fönstret när det blev lite väl kallt i rummet. ”Ska vi gå ut igen, eller vill du stanna här?”
”Vi har väl hela natten på oss?”
”Visserligen.”
”Ko m tillbaka hit till sängen då. Jag är inte färdig med dig ännu.”
”Inte det?”
”Inte på långa vägar.”

*
Så då var den här novellen slut. Kanske kommer någon slags uppföljare, kanske inte. Var mest roligt att få skriva något litet igen.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
ilenna - 4 nov 15 - 02:59
åh, även om jag inte var beredd på slutet så känns det ändå okej. det lämnas öppet ja, men det är inte massa frågor som lämnas obesvarade så att det känns dumt. tvärtom så är det bra gjort att ha fått en att lära känna oscar och rickard (och övriga karaktärer) så snabbt och bra ändå.
och att oscar blivit betydligt villigare att prata med rickard är så fint, att han till och med säger att dom får ta igen det nästa år. som att han inte alls har några planer på att släppa rickard. samtidigt gillar jag att dom fortfarande käftar lite, att den där charmiga irritationen är kvar. och rickard som letar fel på oscar haha! den delen gillade jag extra mycket i det här kapitlet. frustrationen liksom. (och en liten extragrej bara; tyckte om detaljen att det nämndes att det hördes röster utifrån när han öppnade fönstret. gjorde det mer levande.)
och ja allt som allt; tyckte väldigt mycket om den här storyn; särskilt karaktärerna och dom alltid lika klockrena dialogerna (:
arbok - 3 nov 15 - 15:41
vet inte hur jag ska börja denna kommentar annat med att säga att jag verkligen tyckte om denna novell. jag hade kunnat läsa så mycket mer om Rickard och Oscar, men samtidigt tycker jag att det var perfekt längd, och jag gillar att slutet lämnas så öppet. så att man får undra vad som händer och hoppas, och (kanske) vänta på en fortsättning. älskar slice of life-noveller, och trots att den bara är på sex delar så lyckades du få hans vardag så verklig och inbjudande. mums.
angående kapitlet: fnissade tyst för mig själv när Rickard kramade Joakim och höll händerna lite för långt ner. jättesött att Joakim är så oskyldigt ovetande. gillar att det inte är massa "onödigt" pladder om att Rickard går runt och sitter i soffan och gör ny dricka, han är bara hos Oscar uppe vid garderoben och har det bra. gillade också väldigt mycket att de är så avslappnade tillsammans, att Rickard kunde säga att han trodde han var kär och Oscar blir förvånad men ingen av dem skäms eller svär eller har sig. de har en distans mellan sig, men de har accepterat att de dras till varandra.
och slutligen, som jag redan nämnt en aning, jag gillar att det inte blev "de blev tillsammans och levde lyckliga puss och kram slut." de kanske bara fortsätter ligga forever and always, de kanske slutar ses, de kanske blir kära. i like it.

väntar mycket hoppfullt på antingen en fortsättning, eller en annan novell.
NICE.

Skriven av
Megabitchchan
2 nov 15 - 23:40
(Har blivit läst 412 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk

Beskrivande ord





Dikta.se | Hem | Hjälp | Villkor och info om cookies