På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn
Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk
visa alla   skicka in   forum   bloggar  medlemmar   bli medlem   logga in

Noveller

Blev det som du tänkt dig, kära Skytt? [Del 5]
”Det är klart att han är skorpion!”
Rickard satt i Seraphinas soffa med fötterna på bordet och en colaburk i handen, medan Seraphina stod och kikade i sin bokhylla. Han hade kommit hit direkt efter att bussen släppt av honom på skolgården igen, lånat hennes dusch och sedan berättat om allt som hänt under dagen. Seraphina satte sig bredvid Rickard när hon hittat boken hon letat efter.
”Han bekräftade det inte”, påminde Rickard henne. När han kommit med sin gissning hade han bara sett att det ryckte svagt i Oscars mungipa, sedan hade liften kommit igång och det hade inte blivit mer av det samtalet. Han hade tolkat det som att han haft rätt, men det kunde lika gärna varit Oscars försök att inte hånle mot honom och tala om hur fel han hade och att han egentligen var kräfta.
”Men han är skorpion. Det finns inga andra alternativ.” Seraphina slog upp boken med svart sammetsomslag och hittade snabbt rätt sida i den. ”Här. Intensiv, svartsjuk, passionerad, tystlåten, intensiv, lojal, modig, stark… Skorpionen är hemlighetsfull av naturen vilket inte alltid är det bästa i en relation. Skorpionen har sällan ett behov av att stå i fokus.”
”Ja, men det betyder inte att…”
”Skorpionen är oftast lugn på ytan och visar sällan sina känslor. Vad som sker under det hårda skalet är dock en helt annan sak.”
”Visserligen, men…”
”Sexlusten är outtömlig precis som törsten efter kärlek.” Seraphina såg upp på honom och log brett.
”Det där sista vet jag inte, biten med kärlek…”
”Sluta nu”, sa Seraphina. ”Han är ett vattentecken, han är känslig. Tänk vad mycket jag har lärt dig som kunde gissa det så duktigt.”
”Jag är ganska imponerad själv”, sa Rickard och tog flera djupa klunkar av sin Cola innan han fortsatte. ”Nu tror jag inte lika mycket på det där som du, men i det här fallet var det ganska roligt.”
”Så vad hände sedan?” Seraphina drog in benen under sig. Hon bar alltid fina kläder med spetsdetaljer, många smycken och håret noggrant fixat. Idag hade hon dock världens fulaste mjukisbyxor och en av Rickards tröjor på sig och håret uppsatt i en stor, slarvig knut mitt uppe på huvudet. ”Efter liften.”
”Ingenting alls. Vi åkte åt varsitt håll och sedan såg jag honom bara på avstånd i backen innan vi åkte hem, och då satte jag mig längre fram i bussen. Men…” Rickard skrattade lågt och strök handen genom håret i en uppgiven gest. ”Jag tror du hade rätt.”
”I vad?”
”Att jag dras till honom. Jag kunde seriöst inte låta bli att sätta mig och försöka prata med honom där på bussen och jag är inte nöjd ännu. I början trodde jag att jag hatade honom och ville inte alls ha med honom att göra, men det kanske… Var något jag bara fick för mig för att jag märkte hur snett Oscar kollade på mig? Eller så kanske det är som han sa, att jag vill vara hans vän bara för att han inte låter mig…”
”Hans vän? Rickard, vännen, du vill inte vara hans vän. Du vill vara hans hund.”
”Men för fan”, muttrade Rickard och försökte blänga på henne, men det blev bara ett leende istället. Han kunde väl inte neka det, helt och hållet. ”Men du förstår vad jag menar, visst?”
”Ja, jag tror det i alla fall. Du gillar honom och det är väl huvudsaken?”
”Gillar var väl att ta i…”
”Lite småförtjust då, kanske?”
”Dragen till. Nyfiken.” Rickard snurrade lätt med colaburken i handen innan han drack upp det som var kvar. ”I vilket fall som helst så känns det knappast lönt att lägga mycket energi på det, men det hade varit roligt att se vad som kunnat hända.”
”Men du kommer inte ge upp, väl?”
”Jag kan inte direkt påstå att jag ser någon anledning att fortsätta…”
”Han är bra i sängen. Har jättefina ögon… Snyggaste killen i stan.”
”Det är jag som är.”
”Bland de snyggaste då.” Seraphina knuffade lekfullt på honom. Det kanske lät väldigt självcentrerat, men det var inte någon lögn. Det var inte som att han inte visste om att han såg bra ut. Han ville dock påstå att han var ganska ödmjuk trots allt, men jantelagen var ingenting för honom.
”Men han är inte intresserad av att fortsätta, så jag tänker inte hänga efter honom.”
”Klart att han är intresserad. Annars hade han väl inte bjudit på cigg och börjat prata med dig i liften?” Seraphina såg menande på honom. ”Om han verkligen inte ville ha med dig att göra hade han inte gjort det.”
”Han tyckte väl att det blev för stelt och knäppt av att sitta helt tyst”, sa Rickard med rynkad panna.
”Han pratar inte så mycket överhuvudtaget med någon, men nu blev det plötsligt jobbigt att hålla sig? Jag vet inte det, jag…”
”Men vi har legat med varandra. Hade vi inte gjort det så hade han knappast sagt något.” Rickard gjorde en gest med handen, en nästan uppgiven sådan. Seraphina drog upp benen mot bröstet och la armarna om sina knän.
”Kanske inte. Men när man tänker efter så… Du kan inte stå emot honom när du är full, knappt när du är nykter heller för del delen. Men han kan inte stå emot dig heller. Han har ju hamnat i säng med dig av en anledning och det är knappast för att han avskyr dig. Det är något med dig som han inte kan låta bli.”
Rickard antog att hon hade rätt. Han hade inte tänkt på det på det viset förr, men det låg väl någonting i det. Hela tiden tänkte han att han var dum som inte kunde låta bli att strula med Oscar, men de var två om det hela och Oscar var lika skyldig till allt som Rickard var. Han såg på boken som Seraphina lagt på bordet.
”Står det där om hur kompatibel jag är med skorpionen?”
”Nämen?” Seraphina fnissade lågt när hon tog boken och började bläddra i den. ”Du trodde väl inte på sådant?”
”Det gör jag inte heller”, sa Rickard. ”Men jag är nyfiken. En del saker stämmer ju, så vem vet. Det kan lika gärna ligga något i vad som står där. Våra tecken var väl ganska så kompatibla… I alla fall på sexdelen. Vad var det jag skulle göra, förföra dig med kommunikation?”
”Mm, precis.” Seraphina fortsatte bläddra. ”Och du skulle bli överraskad över min aptit på sex.”
”Det gillade jag.”
”Klart att du gjorde. Här är det… Det verkar inte så jättelovande. Skorpionens behov av kontroll och ditt behov av frihet går inte så bra ihop.”
”Så, där här vi det så. Vi ska inte vara tillsammans, han och jag. Fast det var inte vad jag ville heller.” Rickard la armarna bakom huvudet och log mot henne. ”Jag är hellre med dig, min kära Jungfru.”
”Men å andra sidan så står det att om du är älskar din Skorpion kommer han kunna ge dig den mest intensiva, passionerade och djupt sexuellt tillfredsställande kärlek du varit med om, era skillnader till trots…”
Ӏh. Det där är bara trams i vilket fall som helst.” Rickard skrattade när Seraphina knuffade honom på armen. ”Förlåt. Är inte du hungrig? Kan vi inte beställa hem pizza?”
”Från Onlinepizza?” Seraphina tog upp telefonen och startade appen hon hade i just detta syfte. Det var inte första gången de gjorde det. Snarare tvärtom. ”Ska du ha det vanliga?”
”Ja, ta med extra sås med. Så jävla hungrig nu efter att ha varit i backen hela dagen, är inte klokt.”
”Åt du ingen lunch?”
”Jo, såklart, annars hade jag varit död nu. Men det var ju flera timmar sedan. Ta en sprite till mig också.”
”Har redan lagt till.”

Pizza var hemskt gott, och förvisso hade han varit i backen hela dagen, men han kände ändå ett behov att röra på sig för att göra sig av med kalorierna. När Joakim skickade ett sms senare på kvällen och frågade om han ville följa med till gymmet så gav det honom motivation nog till att ta tag i det. Han mötte upp blondinen innanför gymmets ingång och de slog följe in till omklädningsrummet. Rickard tränade oftare än Joakim och det märktes på deras kroppar. Rickard var överlag större, med bredare axlar och bröstkorg, medan Joakim var finlemmad och slank. Dock med världens sötaste rumpa och fina lår som Rickard bara ville sätta tänderna i. Han missade inte chansen att spana in honom nu när de bytte om, log snällt när Joakim vände sin bruna blick till honom, nästan som att han känt att han varit betraktad.
”Vad gjorde du på friluftsdagen idag?” frågade Joakim.
Ӂkte slalom. Du tog den där tipspromenaden, visst?”
”Ja. Det var ganska roligt, det fanns priser att vinna också. Jag vann ingenting, men Natalie gjorde det.”
”Jaså?” Rickard drog på sig sin absurt tighta träningströja, satte sig på bänken medan han väntade på att Joakim skulle bli färdig. ”Gick du rundan tillsammans med henne?”
”Ja.” Joakim nickade. Det förvånade inte Rickard det minsta, Joakim gjorde väldigt mycket i sällskap med sin syster. Till skillnad från Rickard och hans egen bror så var det en åldersskillnad på bara ett år mellan Joakim och Natalie. Ibland var han lite avundsjuk på det. ”Det var inte särskilt många som kom.”
”Nej, inte till backen heller. Tror att de flesta stannade hemma och sov istället.”
De började sitt pass på löpbanden. Där var Joakim en överlägsen stjärna, som kunde springa som ett djur i vad som verkade vara evigheter. Trots att Rickard också var en aktiv och duktig fotbollsspelare så hade han inte en chans mot Joakim när de tävlade på löpbanden. Idag skulle Rickard dock bara promenera raskt en stund, var redan så pass mör i benen efter slalomåkningen. Inte helt oväntat började Joakim springa efter en kort stund, och fort gick det. Rickard lämnade sitt löpband efter femton minuter och Joakim visade då inga tecken på att han var färdig. Han bestämde sig för att gå ner till nedervåningen, tecknade till Joakim så att han skulle veta var han tagit vägen och han fick en nick till svar. Just som han rundade hörnet för att gå nedför trappen så kom en stor, muskulös man precis samtidigt och han krockade rakt in i hans bröst.
”Shit, sorry.” Rickard och såg snabbt upp på honom. Han var stor som ett hus, verkade bestå av hundra procent muskler och hans ögon var iskallt grå, men hans blick vänlig.
”Förlåt, gick det bra?”
”Det är lugnt, borde sett mig bättre för”, sa Rickard med ett snabbt leende innan han skyndade vidare. Vad pinsamt. Hur hade han kunnat missa att den största killen i stan kommit runt hörnet? Visserligen var det inte så lätt att se där, det var snävt och trångt, men ändå. Han brukade alltid vara fullt fokuserad när han tränade, men nu gled tankarna iväg för jämnan och han fann sig själv med att sitta och dagdrömma så djupt och intensivt att han helt glömde bort att träna överhuvudtaget. Kanske borde han bara sätta sig i massagestolen istället för att vara i vägen för de som faktiskt ville använda maskinerna och inte bara sitta och glo ut i tomma luften.
”Rickard?”
”Va? Ja?” Rickard såg förvånat upp på Joakim, som log roat med honom. Det verkade som att han stått och betraktat honom.
”Var du långt borta?”
”Ja… Jag tror det. Jag är nog lite trött.” Rickard strök både händerna över ansiktet, såg upp på Joakim igen. ”Du har väl inte stått här länge?”
”Nej, bara en liten stund. Skulle se om du vaknade till, men… Är det något speciellt du tänker på?”
”Egentligen inte”, ljög Rickard. Såhär disträ brukade han aldrig vara och han visste mycket väl vad det berodde på, men han ville inte erkänna det. Inte för Joakim och inte för sig själv. Inte riktigt ännu.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
ilenna - 29 okt 15 - 03:43
åh det är mysigt att läsa om (nu hade jag redan börjat skriva när jag insåg att arbok också skrivit det haha, men då är det helt enkelt så att vi bara är eniga ;)) rickard och seraphina. känns bra att han har någon han kan snacka om allt med också, istället för att bara gå runt med sina egna tankar. och alltså rickard är så söt haha (”Men för fan”,), hur uppgiven han verkar över det faktum att oscar inte skulle ha pratat med honom om dom inte legat med varandra, men att han uppenbarligen har något litet hopp ändå att oscar kanske ser något hos honom - för att dom trots allt är två i det hela. mer rickard&oscar-action nu tack hehehe.
och ja, söta joakim! gillade särskilt rickards snälla leende haha. som att han var helt oskyldig och inte alls spanat in honom. hahah och jag tyckte det var jättekul när han krockade in i mr big man -.- ser så väl framför mig hur rickard som annars inte alls anses särskilt liten bara ser ut som värsta mini´n mot hans bröst haha. (och för att komma med en till filmreferens så fick jag här en bild utav en scen i Mulan x))
arbok - 28 okt 15 - 15:10
jag älskar stycket hos Seraphina. deras vänskap är så mysig, och jag älskar hur Seraphina som annars är så fixad med smink och hår och allting har världens fulaste mjukisbyxor. mest av allt kanske att hon är bekväm nog att ha det när Rickard är där för de är så chill med varandra.
”Hans vän? Rickard, vännen, du vill inte vara hans vän. Du vill vara hans hund.” <- ja. jajamän. det jag gillar så mycket med Rickard är att han förnekar vad han känner och tänker lite stillsamt men ändå inte gör en så stor deal av det. han är nyfiken och fundersam och kanske lite förlägen, men är ändå nyfiken nog att kolla hur kompatibla de är och allting. så söt.
Joakim är världens sötaste blondin och jag hade också spanat in honom om jag var Rickard. jag höll även på att kissa på mig när jag läste om mannen med de iskalla grå ögonen. herregud. jag vet att han inte kommer återkomma, men hoppas kan man alltid. HNNH.

Skriven av
Megabitchchan
28 okt 15 - 14:49
(Har blivit läst 405 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk

Beskrivande ord





Dikta.se | Hem | Hjälp | Villkor och info om cookies