På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn
Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk
visa alla   skicka in   forum   bloggar  medlemmar   bli medlem   logga in

Noveller

Blev det som du tänkt dig, kära Skytt? [Del 2]
Morgonen efter kunde han inte beskriva sitt mående som annat än skit. Överkörd skit, möjligen. Med en djup suck vred han sig i sängen, som han snart insåg inte var sin egen. Han behövde inte ens öppna ögonen för att förstå var han befann sig.
Oscar låg på mage bredvid honom, med ansiktet begravt mot kudden på ett sätt som fick Rickard att undra om han ens fick någon luft överhuvudtaget. Han hade legat precis sådär förra helgen, då Rickard vaknat upp här och mått ungefär lika gräsligt som han gjorde denna morgon. Kläderna låg spridda över golvet och Rickard försökte vara så tyst och snabb han kunde när han drog på sig jeansen och sedan försökte knäppa knapparna i skjortan hyfsat rätt. Med sned skjorta och ena sockan ut och in tassade han ut ur rummet och nedför trapporna. Hade Oscar bott själv i en lägenhet hade det väl inte varit så farligt att behöva gå hem, men Oscar bodde hemma med sin mamma och två småbröder, som han lyckades stöta på varje gång han försökte ta sig hem obemärkt. Denna gång hade han precis hunnit snöra på sig skorna när en liten brunett kikade ut på honom från köket. Strax efter kom en precis likadan brunett upp bakom den första och kikade lika nyfiket.
”Hej”, sa Rickard med ett trött leende och rätade på sig.
”Hej”, svarade tvillingarna i kör. De såg precis ut som Oscar, bara mindre. Brunt hår, lika gröna ögon och formen i ansiktet var samma, bara att de hade aningen barnsligare drag och rundare ögon. Dock var de sexton år och Oscar var arton, så när de var äldre skulle de väl vara kopior av sin buttre storebror.
Ӏr det walk of shame nu?” frågade en tvilling. Rickard kunde omöjligt veta vilken det var. Alexander gissade han på, eftersom han var mer framåt och lite kaxigare än William.
”Jag skäms inte över att ha legat med er brorsa.”
”Men du smyger så”, sa den andra tvillingen, gissningsvis William.
”Vill inte väcka hela huset”, sa Rickard och drog på sig skinnjackan, kände med handen över fickorna. Nyckel, telefon och cigarettpaket. ”Hejdå, tvillingar.”
”Hejdå, Rickard.” Han hörde fnitter bakom sig när han steg ut genom ytterdörren och kunde inte låta bli att le för sig själv. De var hemskt söta, de där tvillingarna, om än på gränsen till jobbigt energiska vissa gånger. Planen att ingen skulle veta något om den gångna nattens händelser var redan förstörd för om det var något tvillingarna var duktiga på, så var det att prata. Det skulle nog inte dröja förrän hela deras kompiskrets skulle veta att han lämnat deras hus på Björkvägen med det svarta håret helt på ända och kläderna knappt ordentligt klädda på kroppen.
Efter att ha tagit en välbehövd dusch och ätit en rejäl lunch kände sig Rickard nästan som människa igen. Hans pappa jobbade borta under långa perioder så huset stod nästan alltid tomt och det gjorde honom lätt rastlös. Det var sällan Rickard var hemma annat än när det väl var nödvändigt. Det var knappt att han var det då heller, för den delen. Han hängde hemma hos sina vänner och ofta blev han också kvar över natten, vare sig det var skoldag eller inte. Frågan var vem han skulle besöka idag. Hans första tanke var att ringa Joakim, men tvekade inför den. Att Rickard var lite fräsig var inget nytt för Joakim, speciellt på fyllan, så Joakim skulle knappast bry sig någonting om det. Men det faktum att de legat med samma kille under samma kväll fick honom att överväga att låta det gå i alla fall någon dag till innan han hörde av sig. Joakim skulle inte få veta att Rickard följt med Oscar hem, visserligen, men ändå. Kanske en annan gång. Istället bestämde han sig för att ringa någon som kunde mer om relationer och annat krångel bättre än någon annan. Seraphina var inte bara äldre och erfarnare än Rickard, hon hade också varit med om sin beskärda del av kärlekar, lyckliga som olyckliga och lyssnade bättre än någon annan han kände. Hon hade gått i samma klass som Rickards storebror i gymnasiet men på något vis hade det kommit till att bli så att de blev närmre vänner än vad Seraphina och hans bror var. Det skiljde åtta år mellan dem, och Rickard gillade det. Det var skönt med en vän som var mognare än de som han vanligtvis hängde med i skolan.
”Seraphina?”
”Tja, det är Rickard. Vad gör du?”
”Inget särskilt, har just gått av mitt pass på jobbet och ska till affären nu innan jag ska hem. Du då? Tänkte du något särskilt?” Det hördes på hennes röst att hon log.
”Ville bara höra om du hade lust att hänga en stund. Vi kan vara hemma hos dig?”
”Gärna. Jag är hemma om kanske… Tjugo minuter.”
”Då ses vi där. Ã…h, förresten. Kan du köpa cigg till mig är du jättesnäll?” Ett litet skratt hördes i luren.
”Inga problem. Röda?”
”Ja, precis. Tack.”
Ungefär en halvtimme senare ringde han på dörren till Seraphinas lägenhet, men väntade inte på att hon skulle öppna, utan gjorde det själv och steg in i hallen.
”Hallå, Sera?” ropade han.
”Inne i köket. Dina cigg ligger på hallbyrån.”
Mycket riktigt låg det röda paketet där på hallen och Rickard stoppade dem direkt i jackfickan för att inte glömma kvar dem senare.
”Tack, schysst. Det suger röv att fylla år sent på året.” Rickard gick in till köket och fann Seraphina i full fart med att göra vad som verkade vara en fruktsallad. Hon var utan tvekan den absolut snyggaste tjejen Rickard någonsin känt. Hennes långa, svarta hår var lockat i stora lockar, mycket tatueringar över i princip hela kroppen och hon bar nästan alltid fint, gotiskt smink. Sotade ögon med lösögonfransar, mörka läppar, hela kittet. Emoprinsessa brukade han kalla henne, och hon log bara åt den titeln. Han kikade ner i skålen som var full med frukt över hennes axel. ”Lunch?”
”Jag antar att man kalla det så”, svarade Seraphina och sköt ner kiwi från skärbrädan och ner i skålen innan hon fortsatte med att skära bananer. ”Aningen det, eller tidig middag. Vill du ha?”
”Gärna.”
”Är du lite bakis idag? Du verkar hes.”
”Skoja inte. Jag var med Oscar. Igen.”
”Igen?” Seraphina såg upp på honom med ett roat leende på läpparna. Hon visste allt om hur han och Oscar inte alls gillade varandra som personer, men hur de alltid lyckades hamna i säng, på ett eller annat sätt. ”Berätta. Allt.”
Ӏh, ge dig. Det var samma som förra helgen. Jag tog med Joakim på en fest för jag kände att han måste få komma ut lite mer, han sitter ju bara hemma och räknar matte annars. Allt gick bra till en början. Ser Oscar, såklart, men bryr mig inte så värst. Sedan så försvinner han och jag tänker inte så mycket mer på det, förrän kanske en timme senare då Joakim dyker upp från ingenstans, och Oscar kommer upp precis bakom. Krävs inte någon jättehög IQ för att fatta att de har knullat.”
”Ojdå. Jag hade ingen aning om att Joakim var… Bi? Bög? Något annat?”
”Inte jag heller, han har aldrig sagt något. Jag antar att jag överreagerade lite för jag frågade Joakim varför i hela världen han varit med Oscar, jag menar… Oscar? Av alla?”
”Du är ju med honom varje helg.”
”Ja, ja. Men Joakim är ju så snäll och söt, han borde väl verkligen kunna hitta någon bättre?”
”Enligt vad du berättat tidigare så är Oscar inte direkt dålig…”
”Men du fattar väl vad jag menar”, muttrade Rickard torrt, vilket fick Seraphina att fnissa tyst.
”Förlåt. Fortsätt.”
”Ja, i vilket fall så gick jag ut på balkongen för att röka, och tro inte om den där Oscar kommer ut dit och börjar håna mig och prata om hur skön Joakim var och sådan skit. Sedan har jag ingen aning om hur eller varför-”
”Som alltid…”
”-men så finner jag mig själv tryckt mot balkongräcket och hånglar med den där idioten.” Rickard tog fram skålar och skedar, lutade höften mot bänken med en djup suck. ”Jag fattar inte varför jag har så stora problem att stå emot honom.”
”Det kanske har något att göra med att han är den snyggaste killen i stan.”
”Nej? Alla vet att jag är det, inte han.”
”Men bland de snyggaste då, dryg-Olle.” Seraphina la kniven och skärbrädan i diskhon innan hon tog fruktskålen i händerna och gick i förväg in till vardagsrummet. Rickard satte sig på den breda divanen i en klumpigare version av en skräddarställning. Han höll ut båda skålarna och lät Seraphina lassa upp frukt i dem.
”Hans småbröder såg mig naturligtvis när jag skulle smyga hem från honom i morse också. För vad det är värt så kommer han väl höra dubbelt så många frågor från de två än vad jag kommer göra från mina kompisar sammanlagt.”
Seraphina tog en bit kiwi i munnen, tuggade eftertänksamt innan hon svalde.
”Bad du om hans nummer?” frågade hon sedan.
”Vems, Oscars? Men nej, jag vill inte ens ha det.” Han tuggade surt på en vindruva. ”Det är bara korkat att jag hamnar i säng med honom, jag fattar inte varför det alltid blir så. Visst att han är bra på det han gör där, men det ändrar ju inte det faktum att han är en röv.”
”Du kan också vara ganska mycket av en röv, men folk gillar dig ändå.”
”Men…” Rickard rynkade pannan en aning, såg på sin tatuerade vän. Att han själv kunde ses som lite väl kaxig ibland och med möjligen lite väl hett temperament visste han mycket väl, men han var i alla fall rolig och glad och positiv till skillnad från Oscar. Så fort han såg honom eller hörde honom prata så var han bara butter och trist. Han hade aldrig hört honom skratta, knappt ens sett honom le, såvida det inte var det där självsäkra, hånfulla leendet han kom med för att göra narr av Rickard. ”Det är inte alls samma sak. Jag är charmig. Han är bara kall.”
”Nej, han är mystisk och svår. Folk gillar sådant.”
”Inte jag.”
”Men du hamnar alltid i säng med honom på ett eller annat sätt ändå”, log Seraphina snällt. Hon la huvudet på sned och hennes långa hår föll över hennes axel. ”Någonting har han som du gillar…”
Ӏh. Få inte för dig något sådant.”
De hjälptes åt att äta all fruktsallad och satt sedan alldeles för mätta och jämrade sig smått över hur mycket de fått i sig. De startade Netflix och slötittade på en serie, Seraphina med huvudet vilande mot Rickards knä och han strök fingrarna över hennes fina lockar. Deras vänskap var inte mer komplicerad än såhär. Fruktsallad och film var allt som behövdes för att göra Rickard väldigt nöjd med tillvaron, även fast han var lika förtjust i fart och äventyr också. Hos Seraphina kunde han slappna av på ett sätt han inte gjorde någon annanstans. Möjligen hemma hos sin bror, men där dröjde ändå kravet att vara en cool grabb kvar litegrann, i synnerhet med tanke på hur mycket han såg upp till sin storebror och hur gärna han ville vara som honom. Ibland gav det honom nästan prestationsångest, och då var det betydligt bättre att vara med Seraphina.
Det slutade med att han sov hos henne de kommande två nätterna och det var en hemskt motvillig Rickard som lämnade Seraphinas säng på månadsmorgonen för att gå till skolan, då hon låg kvar och såg ut som en nöjd kissekatt när hon sov vidare. Inget kaffe fanns det heller, så han fick klara sig utan till dess att han kommit till skolan. Den låg ganska långt från Seraphinas lägenhet och han skulle kunnat ta bussen, men hurtig som han var så promenerade han hela vägen dit istället. Röd om kinderna och varm i kroppen kom han fram till skolan nästan fyrtio minuter senare, och femton minuter sen till lektionen. Det hade tagit längre tid än han trott att gå hela vägen. Det hindrade honom dock inte från att stanna till i cafeterian och köpa det välbehövliga kaffet innan han gick vidare. Det var rätt skönt att komma den här tiden, när korridorerna var nästintill öde. Inga smällar i skåpen eller sorlande prat. Kvinnan i kiosken hälsade glatt på Rickard och han räckte henne en femkrona, som han hade fyllt på ett lager med i skåpet, just för kaffets skull. Läraren var inte speciellt brydd över att Rickard kommit lite sent när han klev in i klassrummet, skrev bara upp hans frånvaro och han gick tyst och satte sig vid en av borden längst bak.
Inte förrän på tisdagseftermiddagen träffade han Joakim och vid det laget hade Rickard glömt incidenten med Oscar. Joakim verkade dock inte ha gjort det, för så fort de stötte på varandra i omklädningsrummet innan fotbollsträningen blev hans kinder alldeles röda. Rickard log roat åt det och släppte ner sin bag bredvid Joakims plats.
”Varför blir du så röd om nyllet för? Du vet väl att jag inte är arg egentligen för att du strulade med Hedgren?”
Den lilla blondinen blev om möjligt ännu mer generad och skakade på huvudet.
”Det är väl klart att jag vet det”, sa han.
”Bra. Jag var lite taskig där i helgen, det var onödigt.”
Ӏsch, det gör inget. Jag vet ju hur du blir när du blir full”, sa Joakim och log.
”Men det känns bara som en dålig ursäkt, jag tänker inte skylla något på fyllan som någon barnunge. Men du hade kul i helgen då?”
”Ja, det var roligt. Du då? Du försvann efter att du gått ut för att röka, eller vad du nu gick och gjorde.” Joakim knöt sina skor och såg upp på Rickard med nyfiken blick. Rickard harklade sig lågt för att vinna lite tid.
”Jag kommer faktiskt inte ihåg riktigt. Jag snackade mest med folk innan jag drog hem och jag hittade inte dig så jag antog att du dragit hem. Kanske med Oscar…” Han småsjöng det sista och Joakim skrattade tyst.
”Faktiskt inte.” Joakim reste sig från bänken och drog ett tunt pannband över huvudet. Hans hår var väldigt fint och alltid välstylat, men på träningarna var det lätt i vägen och han var så illa tvungen att bli av med på något vis. Rickard tyckte det var gulligt hur hans håll spretade ut sig som en solfjäder när han tog på sig pannbandet, men Joakim tyckte inte att det var i närheten lika roligt. Kanske var det just därför Rickard gillade det så mycket, jävlig som han var. Han hade varit vän med Joakim i väldigt många år nu, ända sedan de börjat träna fotboll ihop när de var i sjuårsåldern, eller i Joakims fall sex, som var ett år yngre än Rickard. Att Joakim dessutom hade en vrålsnygg syster som var lika gammal som Rickard var inte direkt någon nackdel heller. Även fast han aldrig skulle göra något med henne så var det kul att småreta Joakim och tala om att han gärna skulle vilja. I ärlighetens namn skulle Rickard hellre sätta tänderna i Joakim i vilket fall som helst, det hade han dock aldrig nämnt för sin blonde vän. Han hade inte ens vetat att Joakim hade något intresse för killar förrän i fredags. Eller så var det kanske bara Oscar som var undantaget. Det gick en del rykten om honom som sa att han kunde få praktiskt taget vem som helst i säng, straighta eller inte. Som om han hade något som var oemotståndligt och Rickard själv var väl ett exempel på att detta till viss del var sant. Han var visserligen inte straight, men han gick alltid till en fest med inställningen att inte hamna i säng med Oscar, men det slutade alltid med att det hände i alla fall.

Det dröjde flera dagar innan han stötte ihop med Oscar igen. Det var fredag och Rickard köpte sitt vanliga morgonkaffe i cafeterian när den buttra brunetten ställde sig bakom honom i kön. Rickard såg upp på honom, men vände snabbt blicken till kakorna som fanns att köpa istället. Han åt sällan kakor, tyckte knappt om det, men just nu var de hysteriskt intressanta att titta på. Om han såg på Oscar blev han väl förtrollad av den där magiska charmen han verkade besitta. De pratade aldrig med varandra i skolan, hejade inte ens. Det kändes så konstigt att de knullat flera gånger när de inte ens låtsades om varandras existens när de såg varandra i nyktert tillstånd. Kön var rätt lång och rörde sig sakta framåt. Lite väl sakta. Rickard kände doften av ett väldigt gott rakvatten och han förstod att det var Oscar som var ägare till denna doft. Såklart.
”Oscar!” Två ivriga, små brunetter kom skyndande fram till kön. Rickard sneglade ditåt, för nyfiken för att kunna låta bli, dessutom var tvillingarna så söta. Oscar såg en aning besvärat på sina småbröder.
”Hej…”
”Har du pengar så vi kan få glass?”
”Glass? Ska ni inte äta någon frukost?”
”Glass är väl frukost?” frågade en tvilling med ett glatt leende på läpparna.
”Nej. Jag har inga pengar till er heller.”
”Det har du väl visst”, sa den andra tvillingen förnärmat. ”Du har ju en femtiolapp i handen.”
”Men ni har väl fått era studiebidrag, ta era egna pengar, glin.”
Rickard lyssnade en aning roat på hur bröderna gnabbades, betalade för sitt kaffe när det blev hans tur och satte sig ner vid ett bord där ett gäng från hans klass slagit sig ner. En kort stund senare såg han tvillingarna lämna cafeterian, båda med varsin piggelin i handen och ett glatt leende på läpparna. Oscar kom lunkande strax efter med sitt kaffe, också han leende. Det var svagt, en aning besegrat, men ändå äkta. Rickard följde honom med blicken, hade aldrig trott att han skulle få se något annat än ett hånfullt och arrogant leende från honom, men det var klart att han inte var likadan mot sina bröder som han var mot en kille han träffade på en fest. Han kunde inte låta bli att föreställa sig hur det var hemma vid matbordet hos familjen Hedgren. Antagligen pratade tvillingarna konstant och Oscar mumlade något då och då, något som skulle föreställa svar, förr han var så totalt ointresserad och obrydd. Eller tänk om Oscar lyssnade intresserat, och skrattade genuint och sedan berättade om sin dag i skolan? När Rickard såg honom le så var han inte längre säker. Fint leende hade han också. Det var nästan så att han tyckte att det var synd att han inte fått se det fler gånger.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
arbok - 22 okt 15 - 13:21
ooooo! gillar hur du använder gräsligt som beskrivande ord, det låter verkligen som att han mår hemskt, stackaren.
”Varför blir du så röd om nyllet för?" tyckte jag var hysteriskt roligt, och Joakim med solfjäderhåret är så söt att jag vill nypa honom i kinderna.
ser framför mig hur cool och avslappnad Oscar är när han står bakom Rickard i kön och det gör det ännu roligare att man får veta hur gärna Rickard försöker undvika att ens se på honom. rakvattnet gjorde scenen så levande. mums.
och tvillingarna såklart, jag vill bara rufsa om dem. så himla söta. älskar alla karaktärer (heh) och till sist: Rickards vänskap med Seraphina är så mysig och avslappnad och jag blev jättesugen på fruktsallad.
ilenna - 22 okt 15 - 02:30
tvillingarna! vilken söt duo. underbara. tycker seraphina verkar jättehärlig och det var en kul idèe att låta rickard ha en äldre tjejkompis på det där sättet. joakim verkar också hur söt som helst och jag hoppas på att han kommer få synas ännu mer! och oscars leende, så fint. såklart att det finns en mjuk och känslig sida hos honom också. även om det är helt okej att han är het och jävlig också hehe. gillade detaljen med hur joakims hår blev att se ut med pannbandet - gillar utseendebeskrivningar och det blir extra bra när dom vävs in på det där sättet. och kapitlets flinframkallning: Kanske var det just därför Rickard gillade det så mycket, jävlig som han var.´ haha. jättejättebra skrivet hela kapitlet.

Skriven av
Megabitchchan
21 okt 15 - 23:23
(Har blivit läst 343 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk

Beskrivande ord





Dikta.se | Hem | Hjälp | Villkor och info om cookies