En gammal känsla |
Kvällar som passerade fort
Med ölburken i handen och ögonen på dig
Min längtan var tydlig men du gav aldrig efter
Jag brann ensam, starkare än någonsin förr
Det enda jag såg var du
Men i din värld kunde jag inte släppas in
För du befann dig på ett annat plan
Där ruset aldrig släppte och lamporna aldrig släcktes
Vad kunde jag säga? Mina ord kunde inte nå fram
Kunde inte prata med dig, vågade inte
Såhär i efterhand är jag glad
Om jag pratat med dig hade branden brunnit ut
För på ditt plan kunde du inte stanna
|
|
|
|
