Kontrast |
Dom här tomma och kalla stegen leder mig bara ur spår
Bitvis är det som hård och vit skare
Gömmer sig i dis och blåst
Se dig nu om efter våren, Allt som frös och dog i frost
Välkomnar vi åter och gror
Dina så frysta armar och tinande rinnande sår
Kan jag hela med tidens krafter
Hur ska jag få dig att förstå att du inte är ensam i världen
Att det inte bara är du mot omgivningen
Hur ska jag säga att jag är med på färden
Att jag var med om den stora rivningen
Av dina stora gråa murar
Att allting kommer att bli bra
Mina ord kan du lyssna på mina ord kan du tro
Dom hörs inte för att lura,
Dom förtäljs för att få dig till ro
Det är du och jag mot världen min solstråle min lysande skatt
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | mysteria - 25 jan 15 - 22:37- Betyg:  | Förstod inte riktigt, men det var bra!
Lite som en lång teater replik. ;) |
|
|
|
